Matts Torebring

Vi tog Lillvolvon efter frukostfikat på jobbet och gav oss iväg på fredagsmorgonen. Vi hade 2 resmål som var förenat nytta med nöje. Jag ville hälsa på min bror Egon och min svägerska Ann-Christin Torebring i Ucklum och så hade vi ett ärende till som jag avslutar med …

Min bror Egon har sedan 8- 10 år tillbaka, drabbats av den tråkiga sjukdomen Parkinson. Vi kunde samtala om åren i 20- årsåldern och det mindes Egon väl. Vi fick ett fint möte och minne med oss hem.

Ann-Christin bjöd på en häftig och fantastiskt god smörgåstårta, utan det traditionella pålägget. Ett stort tack för senast och allt det goda som vi bjöds på.

Här har vi svängt in ett par gånger och sovit över på Spekeröds Rastplats. Detta är inget som vi kommer att göra i fortsättningen. Vi visste om att det i dagsläget sker mycket inbrott och skadegörelse här.

Jag googlade efter ett hotellrum och vi landade här intill rastplatsen i Spekeröd. Bara 10 minuters resa till min bror. Vi fick en kod på nätet till ytterdörren och en annan kod till rummet. Helt ok, men opersonligt.

Återigen ett helt nytt system för att ladda bilen. Här gick inte att betala med betalkort utan det måste vara ett speciellt Cirkel K kort. Det fanns tre ytterligare sätt att betala, men med en QR kod. Då kom den nyaste och finaste Mercedes Suv i rutan bredvid, med den vänligaste människa bakom ratten. Han hjälpte oss i en halv timma- tre kvart innan vi till slut kunde ladda.

Nu tror jag att ni förstår, att så här kan vi inte ha det …

Som ni redan säkert har förstått, efter alla research resor, på husbilar & husvagnar, kors & tvärs i södra Sverige, det blir ingen sommar för oss, om vi skall tillbringa tiden på olika laddstationer, hemma känns spiltan tom efter bussen och jag känner mig inte klädd längre utan husbil, när vi är hemma.

Vi har spanat in husvagnar, tittat efter alla lite mindre husbilar som har qweensbed och garage, till våra fina elcyklar. En god vän sedan många år, ringde mig och frågade om jag ville ta över ett kontrakt på en fullutrustad husbil på väg hem till Sverige. Vi reste till ”Rögle landskap” (Ängelholm) och blev helt betagna och denna helgen reste vi till Munkedal för att se samma underverk igen. Denna bilen har allt vi söker och mycket mera. Bara 6,99 lång och 2,95 hög, förvaring i Concorde klass och har dubbla qweensbed (c:a 160×200) om man vill, separat toa & dusch och mycket, mycket mera.

Innan jag fick min Pacemaker var det inte mycket med Matts. Jag orkade ingenting, det var otäckt att köra bil (2,5 km) till jobbet och det var otäckt att duscha ensam. Jag körde en resa (10 mil) till Motala och det var så mycket jag klarade av. Concorden var för hög och för många trappor för Birgitta, så vi sålde den.

Det har skett ett under i min kropp … Denna helgen har jag kört 60 mil utan att ens stanna och räta på benen. Ska jag byta av dig och köra? frågade Birgitta flera gånger. Nej jag kör, jag är inte trött. Nu förstår ni oss säkert bättre … Det blir nog en husbilsresa kanske redan i slutet av månaden …

Vi frukostbordet idag frågade vi varandra, vad gör vi idag? Jag föreslog en resa till Visingsö …

Ut till Visingsö åker vi med den äldre färgan och hem med den nyare och stora färgan. Att ta med vår buss till Visingsö och åka på den äldre färgan skulle jag inte göra. Även om jag jag kan ”lyfta på rumpan” med luftfjädringen, finns risken att överhänget skulle skrapa i där bak. Den nya färgan hade en slät och fin påkörning. Visingsö gör sig allra bäst på cykel eller med en mindre bil.

Vi är inga entusiastiska husbilsåkare längre, vi ville ändå tillbaka till Näs, där vi övernattat flera gånger i melleniumskiftet. Så trevligt det var där nu och frivillig avgift.

En varuautomat på en ställplats har jag inte sett tidigare. Vilken kul idé …

Här skulle jag inte heller köra in, många platser är jättesmå och mörka.

Trångt att komma in, många små platser, bara skugga och risken finns att backa på ett träd. Här vill vi inte bo.

Naturligtvis måste f.d. skogshuggare Matts, gå och hälsa på Jättegranen. Den verkar ha sett sina bästa dagar.

En 10- 15 m lång kö till kassan på Restaurang Solbacken, men sedan gick det ganska fort. Så gott och så trevligt.

Detta livet gillar vi, bestämma sig på 5- 10 minuter och åka. Inget att packa, inget att packa upp hemma, bara en stor portion bekvämlighet.

När vi såg ”husbils explosionen” i Gränna idag, får vi ingen längtan tillbaka till husbilslivet. Fullsatt på båda ställplatserna i hamnen, säkert fullt på campingen också och många valde att parkera på parkeringen. Då var klockan bara halv fyra på eftermiddagen. Hur ser det ut i afton?

Trots att vi släppt greppet om husbilar och kanske även tanken på en uppställd husvagn, kommer vi att åka till Elmia, bara för att vända på alla stenar och kanske hälsa några bekanta ansikten.

Hoppas att vi säljer den snart, den finns på Blocket

Ps.

Nu är elen inkopplad och igår kväll tändes äntligen lampan på Drängstugan. Nu har snickarna några timmar kvar på tisdag, vvs på onsdag och elektrikern en halv dags jobb på torsdag. Möblerna står och väntar på inflyttning. Nu är det nästan ett år sedan vi göt bottenplattan, föga anande hur mycket jobb som väntade.

Det känns som att vi tillsammans, Birgitta & jag, funnit en ny melodi. Jag vågade inte skriva som ingress: ”Husbil bra, men hemma bäst!” Men faktiskt känns det så. Hemma bor vi kungligt en bit ut på landet och har det bästa vi kan få på alla sätt. Vart ska vi åka för att ha det bättre?

”Lill-Volvon” har skapat ett helt nytt liv för oss. Vi laddar batteriet fullt på fredagskvällen och har sedan 40- talet mil att leka bort till olika utflykter nästa dag. Någon gång har vi haft med fikakorg, nästa gång fikar vi eller äter mat ute. Våran buss har stått still i garaget sedan månadsskiftet juni/ juli och jag saknar den egentligen inte heller … Nu har vi farit runt i ”Lill-Volvon” i norra Småland och södra Östergötland … (350 mil/ på 7 veckor) Inget att packa, bara bekvämlighet, inget att lasta ur när vi är hemma.

Vilken underbar sommar, jag gläds över den som vi har och har haft. Böndernas spannmålsfält och även vallskördarna vittnar om rekordskördar, kossor och hästar har gott om bete och vår egen gräsmatta bara grönskar.

Torpöns Färgeläge,restaurang, camping och ställplats, är ju ett absolut måste minst en gång på sommaren. Det är ett nöje att sitta och se alla båtar, alla båtmänniskor och äta gott samtidigt.

Pizza Torpön, som bestod av fläskfilé, bacon och bearnaisesås, var så mäktig att jag kände mig mätt redan vid att bara ha ätit en 1/4. Jag klarade av den, men Birgittas tog med halva pizzan hem.

Vi bor i en grön oas ute på landet 500 m utanför byn …

Oj vad det har växt i sommar tack vare en härlig blandning av regn, sol och värme.

Jag har fått min energi delvis tillbaka och jag har gjort någonting varje dag, som jag har kommit hem från jobbet. En kväll målade jag vårt staket.

Jag har gödslat, jag har sått i med nya gräsfrön och jag har toppdressat en stor del av gräsmattan. Oj vad det grönskar efter detta jobbet.

När jag var i 10 års åldern och på väg till skolan cyklade jag förbi ”Tubbarpepojkarna.” Fyra ”fullvuxna” bröder som hade ett litet lantbruk och som bodde hemma hos sin mamma. En morgon sa en av dem som hette Ove, ”Varför ska man ha kor att mjölka, först ska man leta rätt på dem i skogen, sedan när man har mjölkat dem, sparkar de ut mjölken?”

Vi har blommor i stället för mjölk, i våra nyförvärvade mjölkhinkar från Granngården.

På en resa passade vi på att tömma fikakorgen vid rastplatsen i Lindshammar.

Vad gör våran ”Kissemisse” när vi är borta om dagarna eller t.o.m. på 4 veckors semester? Han kommer tillbaka, som om att vi känt varandra hela livet. Oftast är bus minst lika viktigt som maten vi bjuder på. Jag vet att han är en utpräglad råttjägare, det måste ha sin belöning för.

Det är en brant uppförsbacke upp till kaffestugan, hela 20 % lutning. Däruppe viker man av ett 100- tal meter, upp till ställplatsen som har 7 platser. Tveksam sista backe upp för oss med bussen, jag avstår den nog.

En fantastisk utsikt uppe på toppen. På vintern är Vakbackens skidanläggning, en mycket välbesökt slalombacke.

Den vackra kyrkan kan aldrig bli mera mitt i byn än här.

Här uppe serveras mycket gott och till en fanstisk utsikt. (Kolla öppettider)

Ända sedan sommaren 1974, har vi besökt Lammet & Grisen en gång varje sommar. Vi kommer alltid i god tid till allt vi har att passa tider, så även till Lammet & Grisen. Under eftermiddagen festade vi på jordgubbar och grädde.

Skulle vi komma att sitta ensamma? Vad fel jag hade, allt verkade fullbokat

Naturligtvis var jag nyfiken på vad dessa stolar kostar? Jag hittade en likadan stol för nära 6 tkr

När vi gick in vid kl. 17 var vi ensamma fram till disken. En och en halv timma senare såg det annorlunda ut.

En föredömlig parkering för oss med husbil. Vi har haft vår egen parkering flera år i rad. Ett år cyklade vi hit, men det är inte allt desamma som att bo kvar över natten.