Matts Torebring

Vår första riktiga husbil i Lillehammer vintern 2006.

Denna resan upp till Lillehammar var så trivsam, att jag minns den som igår. En resa över påskhelgen, upp till branta slalombackar i Norge. Första resan med en riktig husbil. Bilen var helt ny och jag minns hur rädd jag var om den. Nu är det dags för vinterdäck på igen. På jobbet har vi 48 vinterhjul att montera på alla företagsbilar. Själv har jag bara tio vinterhjul att montera. Det är många år sedan jag gjorde det själv. Jag har inte plats för tio vinterdäck hemma heller och än mindre tid att göra det.

Nabbelund Öland våren 2006

Detta är två- tre månader senare med sommarhjulen på igen. Bilden är tagen på en plats jag älskar, Nabbelund på Öland. Vi åt Mors Dags tårta i solskenet och sov över på en av de tystaste platser som finns.

Jag vet att jag alltid kört på högsta växeln, allt sedan jag var ung. Ofta ger jag mig inte tid till att läsa allt om alla, eller läsa alla mejl till slut på jobbet och får höra efter en stund, stod det det också i mejlet. När jag var ung och läste om ett sjukhem på landet, som låg på en stor gård, då läste jag, ”Plats för sju skördetröskor” när det skulle vara sju sjuksköterskor Idag stod det, ”Tomater” på en skylt vid vägen, snabbt som ögat läste jag ”Tomtefar”.

Så kom tidningen Caravan i veckan. Inte har jag tänkt på vem som skriver, men så kände jag igen bilen & bilden. Det är ju vår bil som Anette Fajersson, bloggen Kors & Tvärs, fotade en kall dag i våras.  Känner du igen bilen Birgitta, sa jag. Nej den är väl fotad i Tenhult. Känner du inte igen blommorna på bordet heller, jo nu ser jag, det är ju vår bil, sa Birgitta.

Tack Anette för din artikel om vår Kabe 910 QB. Nästan alla vet att du kör en bil från granlandet, ändå är det riktigt objektivt skrivit. Det har du gjort bra och jag hoppas, att vi Kabevänner tillsammans med mig, får se dig i Kabeklubben efter hand. Nu ska jag i alla fall ha koll på i fortsättningen, vem som skriver artiklarna.

Fritidsmagasinet Caravan nummer fem 2014. Foto Anette Fajersson

Fritidsmagasinet Caravan nummer fem 2014. Foto Anette Fajersson

Läs hela artikeln på sidan 26 till 27 i Fritidsmagasinet Caravan nummer fem 2014. Författare Anette Fajersson

Första raden fullsatt på Södra hamnens ställplats.

Fredag kväll åker vi norr ut, i underbart vackert höstväder. När vi parkerat Bobilen på Södra Hamnens ställplats och skall ansluta elen, öppnar himlen sig och regnet vräker ned. Jag blev så blöt på ett par minuter, att jag fick byta kläder när jag kom in i Bobilen.

Vattenfontän i Södra Hamnen.

Trots att det börjar bli mörkt ute kan man se botten i Vätterns underbara vatten.

Lördag morgon trampar vi iväg på en cykeltur in till sta´n.

Vi vaknar till ett fantastiskt höstväder, som gjort för en cykeltur.

Helt fantastiska cykelvägar in till sta´n.

Vi märker när vi kommer intill torget, så mycket cyklar, Motalaborna använder sina cyklar. Inte alls konstigt, när det finns så här fina cykelvägar.

Han spelade så ”himmelskt” vackert att jag köpte en skiva av musikern.

Jag tog med mig Birgitta in i Gallerian. Vi levererar varor för en halv miljon kronor nu till veckan, (hela 75 pallar) till en av butikerna.  Nu måste du handla något av dem, sa jag och så Birgitta hittade en snygg höstjacka.

Fyra riktigt stora caféer i ett hörn av torget

Nästan fullsatt, flera hundra personer på tre av fiken. Detta fiket var lite lugnare, annorlunda bakverk och ovanligt billigt, drygt hundralappen för denna vrålfika

Tillbaka på ställplatsen.

Vi har fått njuta av en underbar höstdag i Motala. Alltid lika roligt att komma tillbaka hit, till Södra Hamnens Ställplats och alltid möta, ”Men hej på dig Matts”.

Leverans av fem styck påfyllda P 11.

Inte nog med att det är trevligt att vara här. Nu har vi bunkrat upp med billig gasol igen.

Vintercamping 1995 i Lindvallen Sälen.

För några dagar sedan skrev jag om vår första husvagn. Detta var vår sista husvagn, Öggestorp President 630. Dragbil Alfa Romeo 164 V6. Här är vi på väg att lämna Lindvallen i Sälen påsken 1995. En resa hem som jag aldrig glömmer.

På väg ned mot Örebro, sa jag till min kära hustru, ”Blåser det mycket ute, det går så ostadigt”. Jag stannade på första parkeringsplats. Det visade sig att draget lossnat från infästningen i golvet. I bilens bagage var ett stort hål där draget skulle varit infäst. Det fanns bara en sak att göra, koppla från husvagnen, köra hem och hämta firmans fyrhjulsdrivna WW Taro och dra hem husvagnen med.

Jag själv i Pisten Stina i Sälen vintern 1995.

Jag började åka slalom vid fyllda 40 år. Sedan har jag kört de allra brantaste backarna i hela Norden. Jag åkte till Idre för att få åka den allra brantaste av dem alla, Chocken Nordens brantaste backe med 47 % lutning. När jag kom dit hade det varit regnväder veckan innan och nu tio minusgrader. Backen var helt enkelt inte farbar. I Österrike har jag både vandrat i Kitzbühel och kört Hahnenkammrennen, S:t Johan och några till.

I Österrike bodde vi på hotell, i Norge, Åre och Sälen bodde vi i husbil, stuga och husvagn.

Stenbrottet ett par mil utanför Aneby i Askeryds socken.

Någon km från mammas föräldrahem i Sjöamålen, Askeryd, Aneby kommun, har det brutits granit för producering av gravsten. Jag har tidigare sett stenblock som väger flera tio- tals ton. De transporterades bort härifrån på de minsta grusvägar. Stenbrottet låg inte på mammas föräldrahems marker.

Lånad bild från Aneby Kommuns hemsida

Delar av stenbrottet kan se vackert ut idag.

Jag har varit med om att älgar som kommer och springer, lätt ramlar ut för liknande stup och omkommer.

Delar av stenbrottet kan se vackert ut.

Här mellan buskarna har de tyngsta transporter skett.

Branta backar och kullerstenar, gjorde det på gränsen svårt, att komma fram trots att vi har en SUV modell av bil.

Sist vi var här, fanns ett kontor, nu har det rasat ihop.

Allting är så reglerat idag. Ändå tillåts ett kontor att bara rasa ihop och bli liggande kvar så här i naturen.

Överallt är det stora sår i naturen.

Märkligt att man får lämna detta efter sig

Såren i naturen är enorma

Varför tar man inte vara på detta och krossar upp som till exempel dekorsten?

När vi åker hem går solen ned över Assjön.

Så här hittar du till Stenbrottet

Pappa Reinhold ville att deras gravsten skulle komma från stenbrottet i Askeryd, Aneby.

Denna sten kom just från Wallins Granitindustri i Älmhult, som bröt sten i Askeryd.  Jag är tveksam om den verksamheten finns kvar i Älmhult idag. Jag har sökt men hittar inte just gravsten hos det bolaget.

Stalpets Vattenfall

Jag ville få lite frisk luft i lungorna och tog kameran och stativet, med på en liten runda i bygden. Det är redan halvmörkt ute, men min kameralins fångar ändå vyerna. I år har vi inte hunnit med att fika på Stalpet, som jag vet att flera av er bloggvänner har gjort.

Gården Härjestad utanför Aneby

Steniga betesmarker på väg ned mot Stjärneborg och sjön Ralången.

Sjön Ralången

Inte bara sten utan även bördig åkermark.

Malte Lieven Stierngranats gravplats i Stjärneborg

Jag har en bok om denne märklige man Malte Lieven Stierngranat, en man som gjorde vad som föll honom in. Han levde sitt liv på bekostnad, av rika kvinnor som fick finansiera, alla hans omfattande byggnationer. Nu vilar han sin sista vila härinne.

Här till vänster finns ett muséum.

I Stjärneborgs Muséum har jag inte varit inne, det måste jag nog tillstå. Det får vi ta till våren.

Villa Shalom lördag kväll kl. 18.

Alla vi som deltagit i träffen med Husbils- & Husvagnsklubb Gemenskap, på Camping Havslätt, var inbjudna till festmiddag. Hela 85 personer kom Villa Shalom i Oskarshamn.

Festmiddag Villa Shalom lördag kväll kl. 18.

Vänner från Jönköping, Aneby och Birgitta och jag njuter av den goda maten.

Vännerna bakom denna fantastiska träff avtackades av ordföranden.

Ett fantastiskt program, välordnat och bra på alla sätt. Tack vänner som gjorde detta så bra.

Skeppare Birger Borgemo.

Vi fick höra en minst sagt fängslande story, om Missionsbåten Shalom, som vi åkte med under lördagseftermiddagen. Ett skepp från 1800- talet, i skrotskick liggandes i Stockholm, som Skeppare Birger Borgemo, kunde köpa för 750 000 kr, utan pengar på fickan. Inte nog med detta, Birger kunde dra skrotet till docka på Kollandsö på västkusten och under nära ett års tid, bygga ett segelfartyg av detta. Båten har idag 46 kojplatser och får segla med drygt 90 personer ombord. Hur han sedan kunde få certifikatet för att segla med båten, var en story för sig.

För några få år sedan behövde skeppet en ny motor. En okänd person kom gående på kajen i Oskarshamn och mötte Birger. Snart kom de in på samtalet, att skeppet måste få en ny motor. Du får en halv miljon av mig till detta projekt, sa den okände mannen. Pengarna kom in på kontot två dagar innan fakturan skulle betalas.

Avslutning med kaffe och bakelse.

Supergoda bakelser bjöds vi på till avslutning på kvällen

Söndag kl. 10. Gudstjänst i Svallinge Missionskyrka.

Svallinge Missionskyrka ligger strax utanför centrum i ett villaområde.

Fullsatt kyrka.

När Husbils- & Husvagnsklubb Gemenskap samlas, deltar vi alltid i en gudstjänst på orten.

Sångövning före gudstjänsten.

Alla älskar att sjunga.

Min kära Birgitta älskar att spela.

Birgitta har spelat piano och kyrkorgel offentligt, sedan hon var 11 år. Under veckan fyller hon 65. Nu kan jag inte köra längre med, ”En vuxen och en pensionär”, nu är vi snart ”pensionärer” båda två.

Vår ordförande Bertil, älskar att tala.

Idag var jag tvungen att korrigera Bertil efteråt (jag höll på att resa mig upp när han talade, men gjorde det inte) Nästa träff har vi första helgen i mars och då åker alla personbil, sa Bertil. Sanningen är den, att det gör inte Matts & Birgitta, de åker alltid husbil till vinterträffen, som nästa gång blir i Alingsås.

Vi lämnar rondellen i Oskarshamn och Döderhultarens skulpturer, ett stort minne rikare.

Jag har skrivit och jag har sagt många gånger, när jag behöver vackert väder, så får jag det. Så även denna gång, fast nu fick hela klubben njuta av det. När vi kom någon mil utanför Oskarshamn, vräkte regnet ned. Under hela träffen i Oskarshamn har vi haft det mest fantastiska väder.

Fredagskvällen avslutades ute med lekar.

En krona i ena ögat och en hink att hålla fast och runda ett mål. Fyra lag tävlade mot varandra.

Korvgrillning med egen medhavd korv.

Korvkonsumtion.

Oväntat besök av Gotlandsbåten.

Trångt och varmt på kvällsandakten inne

Utflykt lördag eftermiddag med missionsbåten Shalom

Denna båten går runt södra och västra Sveriges kuster under sommarhalvåret. Besättningen stannar till i alla tänkbara hamnar och har kristna sångstunder på kvällarna.

Vi reser i strålande solsken

Inte ett moln i sikte

Himmel & hav möts

Vi stannar vid Furön

I Oskarskams skärgård finns 4 300 öar, detta är en av dem.

En person bor på ön året om

På ön finns en liten insjö.

Nödvändig varningstavla

Tänk att bo ensam ute på denna ö höst och vinter.

En enda året runt boende person finns på ön.

Båten vi åker med på en tavla i salongen

Musik på resan.

Jag får svindel av att bara titta på denna besättningsman.

Ett riktigt trevligt dygn på Havslätts Camping i Oskarshamn. Nu i kväll går vi på festmiddag lördag kväll.

Soluppgång.

Denna helgen samlas Husbil- & Husvagnsklubb Gemenskap, till träff och gemenskap på Havslätts Camping i Oskarshamn. Vår  nye vd i Torebrings AB, Niklas Torebring, son & delägare, uttryckte redan för ett och ett halvt år sedan, att Birgitta & jag kunde ta en ledig fredag då och då. Nu gjorde vi det för första gången, på ett och ett halvt år. Vi reste helt enkelt till Oskarshamn, redan på torsdagkvällen. Vi sov gott och vaknade till denna härliga soluppgång ut över Östersjön.

Havslätts Camping Oskarshamn.

Havslätts Camping med blicken mot Blå Jungfrun. En liten trevlig riktigt havsnära camping. Standarden är inte alls den vi är vana vid från kontinenten, men det är ändå småtrevligt här.

Morgonsamling vid strandlinjen.

Morgonandakt och sång klockan 9.30 nere vid stranden. Klockan 11 hade vi gemensamt elva kaffe vid ett långbord, före alla olika aktiviteter.

Duktiga sångledare.

Vi har mycket gemensamma sånginslag. De av oss som är duktiga att sjunga och spela, medverkar alltid i en gudstjänst på söndagen som vi brukar delta i.

Besvärsgatan i Oskarshamn.

Dagen är fylld av olika aktiviteter som besök på Kärnkraftverket, visning av en gammal by, eller göra som vi gjorde fria val, med cyklarna in till stan.

Besvärsgatan i Oskarshamn.

Jag hade bara flyktigt hört något om ”Besväret” inne i centrum. Vi cyklade snabbt dit med våra cyklar.

Besvärsgatan i Oskarshamn.

Detta tycker jag är mycket häftigare att titta på, än att gå i varuhus.

Besvärsgatan i Oskarshamn.

Inte bara denna Besvärsgatan är kuperad, hela stan är lite kuperad. Detta är första gången vi övernattar i Oskarshamn.