Matts Torebring

När vi äter frukost ser Birgitta detta.

Det är fantastiskt att bo på en Terasscamping som vi gör nu och ha utsikt åt två håll. Birgitta sitter vänd åt söder och ser gärna bergen, kanske mest beroende på hur solen skiner.

Jag, Matts, ser detta.

Jag sitter vänd mot norr och njuter gärna av havsutsikten.

Ett kanongott fruktbröd.

I år har vi bara köpt en enda baguette. Sedan hittade vi detta kanongoda bröd, som är så gott att man äter det gärna bara, utan smör och pålägg.

Pizza Calzone.

Tre gånger på två veckor har vi ätit pizza i sommar. Jag kan äta pizza ganska ofta, men det gillar inte Birgitta, fast här på campingen har hon ändrat sig. Vi har till och med ätit var sin kebabpizza, som jag kan tycka är övermäktig hemma i Sverige. Här är pizzorna nästan lövtunna och det gör dem så goda och nästan knapriga. Idag åt vi Pizza Calzone. Den var platt och inte alls som hemma. Bland annat rikligt med rinnande äggula inuti. Vi blev rejält mätta på den.

Ps. Stormen har lagt sig, det har varit knäpptyst i natt och det är klarblå himmel idag.

Potatis, sill. grädde, flingsalt och (gräs-) rödlök.

Vi cyklade dagen före midsommarafton, 5 km i hård motvind, för att köpa jordgubbar, grädde och sill. Det senare hade vi glömt hemma i kylen.

Matjesillen är det enda vi missat lasta med.

Det finns en ansjovisfabrik i Colliore, så sill finns det, tänkte vi. Så hittade vi denna i en supermarket inne i Argeles Sur Mer. Riktigt festligt god inlagd sill. Gräslök hittade vi inte, men rödlök smakade lika gott.

”I like vipped creme” & jordgubbar

Tidigare år har det varit nästan omöjligt att hitta jordgubbar. Så har det inte varit i år. Vi har ätit jordgubbar till frukost flera gånger.

Den sista veckan har formligen bara blåst bort för oss. Enligt SMHI har det varit 18- 21 m/sekund i vindbyarna i en hel vecka. Söndag kväll ska det lugna ner sig. Sedan vi vände på bilen har vi kunnat sitta ute. Det har ju trots allt varit runt 27 grader varje dag. Natten nu till midsommardagen har varit den värsta stormnatten hittills. För första gången på fem år, har vi saknat stödben på husbilen.

För att äta ute, måste vi gå ut och äta.

De två senaste dagarna, har det varit omöjligt att sitta vid husbilen och äta, på grund av stormen, 21 m/sekund i vindbyarna enligt SMHI. Det går inte ens att ta sig ut genom dörren, allt bara flyger i väg.

I går åt vi Ankbröst med potatisgratäng till Birgitta och pommes till mig på restaurangen på campingen. Vi har ätit makalöst god pizza två gånger och Birgitta har lovat mig pizza en gång till, för att de var så extremt tunna och goda. Maten i dag var mycket gott också.

Vi vred bilen ett kvarts varv mot norr idag.

Efter att idag ha cyklat tio km tur och retur, till Argeles Sur Mer och inhandlat jordgubbar, sill, vispgrädde och potatis, sa jag till Birgitta. Jag står inte ut längre i stormen, jag snurrar bilen ett kvarts varv, så vi får lite lä vid bodelsdörren. Sagt och gjort, så nu går det att öppna dörren ut och sitta ute i lä, men det blir varmt i solen.

Nere i Argeles Sur Mer var absolut inget för mig. Folk vandrade runt som myror från den ena restaurangen till den andra. Tacka vet jag bergen, naturen, havet, staden Collioure och klipporna där vi bor.

Äntligen har Birgitta fått lite lä.

Det blev bra sa Birgitta, när jag var klar och satte sig till ro.

Campingtomterna är tomma nu.

Gästerna har flytt campingen i stormen, men vi ger inte upp. På måndag ser det lugnare ut igen.

Tomt och bortblåst

Gästerna har flytt för ovädret och det finns gott om platser.

Kram & Glad Midsommar till er alla som läser min blogg och reser med oss.

Nu har vi storm på riktigt.

Vi lämnade hemma i ett stormigt väder, vi kom fram i ökenhetta, vi fick åska och skyfall och nu har vi fått storm i flera dagar framåt. Jag vill inte ha en husbil som heter Storm. (klicka upp bilden för att läsa)

Birgitta är förtvivlad, det går inte hålla ordning längre.

Stolar & bord ligger kvar på marken, men skorna har farit all världens väg.

Kommer det en trädgren i huvudet på oss.

I dag skulle vi cyklat drygt fyra km in till Argeles Sur Mer på marknad. Ska vi gå, ska vi cykla, eller leda cyklarna och ta medvinden hem? Faktum blev, vi vågade oss inte ut. Det kommer kastvindar så man tappar andan. Vi tog en kanna kaffe och smög iväg till en soffa som stod i lä, så vi kunde fika ute och trotsa stormen.

Ett upprört Medelhav.

Så otroligt vackert, men tänk så många som fått offra sina liv i detta vatten.

Inget lugn i sikte.

SMHI visar vindar på runt 20 m/sekund, flera dagar framåt. Trots vår stora tunga bil, står den och gungar.

Ommöblering i lägret.

Efter en hel natts slitande i husbilen och markisen, på grund av blåsten ute, gav vi upp och rullade in den idag. SMHI visar sol, men denna blåst från nordväst förföljer oss, idag upp till 18m/sek. Stolarna far i väg, jag försökte sitta ute med datorn, vid bordet, men fick hålla i den med båda händerna. Blåsten nästan  som är nästan storm i byarna, skall hålla i sig över hela helgen. I år har vi verkligen testat alla vädertyper.

Strax för infaten till Collioure.

I medvinden traskade vi i väg till Collioure ytterligare en gång. Hem blev det motvind.

Wiewpoint Collioure

Vi bor i slänten nedanför huset.

Pyrenéerna i bakgrunden och första husen i Collioure.

Mycket gamla försvarsanläggningar.

Fina trottoarer in till stan.

Många som bor vackert.

Mera gamla fösvarsanläggningar.

Varenda restaurang är fullsatt.

Det var så jättegott på caféet vi valde sist och till så bra pris så det blev en repris. När vi fikat gick vi hem igen. I morgon ska vi ta en tur i motsatt riktning, då är det marknad i Argeles Sur Mer.

På andra sidan campingens staket, börjar en stig.

Efter en sen frukost klockan 11, gav vi oss iväg i jumpaskor.

Jag får svindel sa Birgitta

Jag får svindel, sa Birgitta, stå bara still sa jag.

Någon bor i kanten till den bergiga kusten.

Säkert blåser det inte varma vindar varje dag om man bor här.

En villaträdgård.

Vi vandrar förbi några makalöst vackra trädgårdar.

Sommarblommor.

De enklaste sommarblommor blir extra vackra med Medelhavet som bakgrund.

En större badplats i grannbyn.

Jag tycker vår lilla strand är mysigare.

Bergigt men så vackert.

Lite bredare väg då det gissningsvis, finns ett vattenverk insprängt i berget uppe på toppen.

En brant kust.

Detta är minst lika vackert som km långa sandstränder.

En större badstrand nedanför berget.

Vi klättrade inte ned från berget vi står på.

Ingen trängsel på stranden idag.

Vi såg på långt håll att vattnet är kristallklart.

Destination Table Point.

Här uppe till höger om detta bord, finns troligtvis ett vattenverk insprängt i berget.

På väg hem igen.

Vi bor längst bort i bild på Camping Les Criques de Porteils.

En vacker tistel växer bland stenarna.

När jag var barn och var bondpojk, var detta det värsta ogräs. Idag kan jag tycka de är vackra. Bakgrunden gör sitt till också.

Orientering på världskartan

Så nu är vi hemma igen, sitter och njuter efter promenaden med kaffe, vatten och glass.

Plats 48

Efter en blåsig natt, med slitningar i markisen, regn och åska vaknar vi strax före nio, till underbart solsken och klarblå himmel.

Plats 48.

Vi dricker vårt morgonkaffe och ett äter ett par kex, men ställer oss frågan. ”Vad är det som gör att vi trivs så bra här, mer än på någon annan plats vi gästat”? Är det utsikten, är det den gröna inramningen, är det vår lilla gård, inramad av en häck, är det terassen vi bor på, är det de vänliga människorna vi möter, är det de fina servicehusen? Svaret är nog att allt får högsta betyg.

Plats 48.

På andra sidan gatan, i det fina servicehuset till vänster, har vi allt vad vi kan önska och lite till.

Plats 48

En plats en gång, brukar jag tänka, jag vill inte ta bort det första kärleksintrycket till en plats. Här är det annorlunda, eller har jag blivit äldre? Jag skulle kunna komma tillbaka hit flera somrar framöver, om jag får plats nummer 48 på Camping Les Criques de Porteils på Franska Rivieran.

Ser du, sa Birgitta, att Michelin gubben på däcket i vår uteplats vinkar till dig? Nu vinkar Michelingubben, Birgitta & jag, till er alla vänner hemma och ut över världen. Vi har det så Jättebra och bara stortrivs. Det kan väl inte vara fel, att vara Nöjd?

Mot söder ser det ut så här strax efter lunch.

Idag har det varit ytterligare en riktig vilodag. Fram till klockan 12, var vädret ganska bra, men sedan kom molnen, regnet och åskan.

Vi är rikligt utrustade med böcker, redan 1100 sidor lästa och ytterligare 1400 sidor om Sveriges historia, av Herman Lindqvist finns kvar att läsa. Boken Dark Market är läst och de värsta förövarna gripna.

Det ljusnar lite efter en stund

Bokläsandet har gett mig nya insikter. Den värsta av internetbedragarna, drog ensam på ”kort” tid in 85 miljoner dollar till sin ficka, på bland annat kortbedrägerier. Det enda företag, han inte lyckades knäcka koden till, var till hans enorma förargelse, Pentagon. Det fanns även svenskar med i spelet.

Poliserna arbetade world wide, men de franska poliserna var motvilliga till att samarbete i jakten på bedragarna, på grund av Frankrikes språkpolis, Académie Francaise. Hon såg på med oro engelskans exponentiella framväxt och att franska språket utarmades. Det kanske ligger mycket i det i uttalandet, som vi turister upplever, när vi försöker tala engelska med våra vänner här nere. På alla Les Castels campingarna som vi varit på, är alla mer än supertrevliga och pratar engelska som är lätt att förstå.

Mot norr, på andra sidan husbilen skiner solen fast det regnar

Vi följer vädret framöver och det ser ganska lovande ut. Yr.no lovar mer än de kan hålla. SMHI ger oss i alla fall bra väder i sikte de också. Skönt att vara kvar och vi har det så bra, även om det kommer en skur ibland.

Cykeltur in till Collioure.

Vi återvände idag på cykel in till den lilla staden Collioure, med alla gränder och dussin efter dussin med restauranger, café pizzerior och butiker. En stad jag aldrig kommer att glömma.

Förmiddagsfika på stan.

11 € för två kaffe Americana, en karaff vatten och två jättebaguetter jambon blev en bra start på dagen.

Sett från fikabordet

Vattenkaraffen på vårt bord. På andra sidan gatan ligger alla restauranger i långa rader.

En märklig butik

Väskshop

Gott om bagerier & caféer

I en av alla smala gränder.

När vi checkade in här på Camping Les Criques för en vecka sedan, kunde vi inte ana, att det på andra sidan berget dolde sig allt detta trevliga.

Idag tog vårt internetabonnemang slut och jag gick för att förnya det. Nytt för oss är, att för 20 €/vecka, får vi wifi för två mottagare samtidigt. När vi kom hit frågade den ytterst vänliga personalen som alltid, hur länge kommer ni att stanna? En vecka, kanske tio dagar svarade jag då och fick till svar, max två veckor på plats nummer 48.

Idag frågade jag igen, när vi måste lämna platsen. ”I september” fick jag till svar. Sällan eller rättare sagt aldrig, har vi stordrifts som här. De branta sluttningar ned mot Mdelhavet, den glada och max serviceinriktade personalen, shopen, naturen och framförallt den natursköna och femstjärniga campingen. Vi kommer att stanna så länge vi kan och minst tio dagar till, tror jag…