Matts Torebring

Det serveras äkta Öländska kroppkakor på flera platser på Öland. Flera olika har vi smakat på under åren, men aldrig varit här på Aronstorp, strax utanför Färjestaden. Vilken överraskning att komma hit, så Mega stort och så fin ställplats av bästa dignitet. Helt otroligt, mitt ute på landet. Stundtals kö ut på parkeringen för att komma in till restaurangen.

Vi visste att våra Finska Kamrater, som vi började prata med på stranden i Rubicone, Italien, i början av 2000 talet, kommit till Sverige sista veckan. De är alltid överraskningarnas favorit nr 1 och vi anade nästan att de skulle komma och knacka på hemma utan att säga till innan. Jag ringde upp dem och det visade sig att de bara var 3 timmar bort och på väg till Borgholm. Efter lunch möttes vi och hade hur mycket som helst att prata om hela eftermiddagen och in på kvällen. Vi åt utsökt goda kroppkakor och åt småländsk ostkaka till dessert.

Våra vänner har kört Europa runt under många år och ett par år har vi rest tillsammans. Så sålde de sin husbil under pandemin och vi tänkte nästan, nu kommer det att dröja innan vi syns igen. Nu ville de testa på livet i en Plåtis. Men vi förstod att nästa gång blir det nog en stuga i Lappland i stället.

En fråga tar vi med oss härifrån, ”Hur kan man lyckas driva detta i denna stora omfattning mitt ute på landet?”

Idag pumpade vi elcyklarna för första gången i år och trampade den härliga gång- & cykelleden från ställplatsen på Gränsö in till Västervik. ”Målet” är alltid Tant Grön på Storgatan. Det var lite för nära efter frukost, att inta den stora räkbaguetten så vi satt en stund på torget och tittade. Då kommer Åbro med en pall drycker till Tant Grön och blockerar hela gatan under lossningen in på en trång bakgård. En annan stor lastbil kommer ned en stor pall till Bageriet och får dra denna tvärs över torget och in genom den trånga entrén. Usch vad de får slita dessa chaufförer.

Så mysigt att sedan sitta på bakgården och inta dessa jättebaguetter. Efter att vi gått en runda på stan, köpte vi med oss en påse bullar från Bageriet i en papperspåse, 70 kr för 2 stycken!

Hemma på Gränsö igen gick vi ned till den jättefina badplatsen Bondbacken. Vilken påkostad badplats med lek för barnen, flera grillar för härliga grillkvällar och rikligt med fikabord.

Sista bilden känns som en 100% äkta Smålandsstuga omgärdad med en stenmur.

Här satt våra vänner på Södra Hamnens Ställplats i mitten av april månad 2018 och hade slagit vad om att vi hade köpt en ny Concorde. På vägen mellan Mantorp och Vadstena fick vi telefonbeskedet, vårt bud var accepterat, bilen var vår. Tack vänner för alla goda råd på vägen dit.

Vilken högtidsdag det var, röda mattan utrullad och den 1,5 m höga 7- armade ljusstaken var tänd i hallen i Mantorp. ”Nu har ni nått toppen, nu kommer ni inte högre,” sa försäljningschefen och lämnade över nycklarna.

Vi letade efter en bra ställplats som inte kostar mer är vad vi har användning för. Här hittade vi vår nya favorit, Södra Alléns Ställplats, nära centrum. Kolla vilken bra plats vi fick också.

Förr var det alltid fullt här, när Rickard ägde och skötte allt. Nu är många platser tomma, säkert p.g.a. för höga priser.

Det händer mycket på 5 år, så även detta nya ”storstadsbygge,” alldeles intill ställplatsen.

Här vill vi inte bo bland alla båttrailer och all annan bråte. Bara en husbil på plats idag.

Här har vi bara gått förbi under åren, idag gick vi in. Så tyst och trevlig miljö och den bästa mat till humana priser.

Wooooow vilket gott öl, fantastiskt vad Smålänningarna borta i Vimmerby kan.

Jag kunde inte föreställa mig att fläskfilé och potatisgratäng med lite godsaker till, kunde smaka SÅ gott. Innan vi bestämde oss för att äta hade vi varit inne på 2 restauranger till men som vi valde bort.

Sedan länge har vi haft tid bokad för 5 årsservice, inkl. fukttest, byte av glykol i pannan och total bodelsservice på bussen. Vi kom fram till Forsbergs i Hyssna vid 17 tiden på torsdagskvällen.

Väg 156 (bredvid vår parkering) mellan Skene och Göteborg måste anses som Sveriges mest trafikerade småväg. Ett enda tåg av bilar så långt ögat når. Ett ljusreglerat vägbygge utanför Skene skapade 4- 5 km lång kö. Efter midnatt minskade det med bilar för att starta vid 5 tiden igen. Trots detta sov jag gott.

Birgitta gick upp och jobbade redan vid 5 tiden på morgonen p.g.a att vi bytte telefonväxel hemma på jobbet kl. 3 på natten. På bilden har vi fått låna ett ledigt säljarkontor på Forsbergs. Hon tog emot alla samtal som kom in och dirigerade dem så gott hon kunde när alla satt i utbildning hemma. En fantastisk teknik …

Även jag kunde härarbeta på min MacBook och sköta mina små dagliga uppgifter.

När man är 76 får inte krämpor och sjukdom ta död på drömmarna. Ibland kommer tankar på en lite mindre bil. Här står den, en Concorde Credo 841, planlösning samma som vår buss, fast drygt 25 cm lägre och 70 cm kortare. Denna har stora vattentankar, porslinstoalett samt tillval av gasoltank. Det är bara en dröm långt borta, men när drömmarna är slut, är också livet slut.

Vår favorit i Marks kommun, Ställplatsen i Kinna. Vilken tur att vi kom som vi gjorde, för efter oss kom flera som fick vända.

Om vi hade tänkt efter före, så hade vi handlat med oss några smörgåsar i plast. Vi åt frukost vid kl. 6.30 och sedan blev det kaffe, te och någon kaka under dagen. Jag var inte riktigt beredd på att bilen skulle vara klar först kl. 15. Naturligtvis hade jag fått låna en bil för att åka in till byn, men jag vill inte köra på den ”tokvägen” mer än nödvändigt.

När vi parkerat på ställplatsen bar det iväg till vår stamkrog, som vi besöker 1- 2 gånger om året, Restaurang S2, som ligger i centrum av Kinna. En så god Schnitzel har jag inte ätit sedan jag var på en restaurang i Kitsbühel för15 år sedan. Jag beställde till extra potatis och mycket ärtor som jag älskar.