Matts Torebring

I augusti är det tio år sedan, jag firade min 60- årsdag i Sandhamn, längst ut i Stockholms skärgård. Då kom jag i kontakt med en tröja från Key West. En så skön tröja har jag aldrig hittat tidigare. Sedan har jag köpt flera av samma märke. I veckan beställde jag en väst till mig själv, från Key West och frågade Birgitta, vill du också ha en sådan. Ja, sa Birgitta. Idag måste vi ut och testa på dem. Jättesköna, så ledigt, så varma och sköna. (klicka upp bilden)

Kyndelsmässomarknad i Vadstena.

När vi kom upp till sta´n var det fullt av folk i rörelse. Vi visste ingenting vad det var. Vi frågade en knalle. Jag talade om att vi kom från landet, inget visste, och undrade vad allt detta var? Det är Kyndelsmässomarknad, fick jag till svar. Vilken trevlig överraskning.

Den här snubben hade en massa fisk på en släpkärra.

Jag var ju tvungen att fråga vad den här snubben höll på med. Jag halstrar sik, fick jag till svar. På väg hem, köpte vi var sin fisk. Åter kommer kanske till om det smakade gott.

En ny bekantskap för mig.

Gott om torghandlare.

Jag ville öppnat hösäcken till hästen, men vågade inte göra det.

Mycket folk i rörelse.

Julgranen lyste på torget och på husväggarna var julprydnaderna kvar och lyste upp.

Östenssons

Naturligtvis blev det en runda till Östenssons också. Två styck supergoda Wienersemlor för 32:- till förmiddagskaffet i husbilen. Mindre än halva priset mot hemma. Vem kan slå denna butiken? Östenssons kan sin sak.

Kanske har denna story utspelats i Vadstena….

En pappa blev förtvivlad över sonens dåliga betyg i skolan.

Till nästa termin blev sonen satt i klosterskola.

Efter en termin kom sonen hem och visade upp de högsta betyg som går att få i matte.

Vad har du gjort sa pappan?

Jo, sa sonen, i skolan hade de spikat upp en snubbe på ett plustecken på väggen.

Jag ville inte bli uppspikad så, sa sonen.

Vadstena Slott i belysning

Vad skönt att komma ut med husbilen. Vi valde mellan Vadstena & Motala, men det blev Vadstena denna gången. Om det inte varit ström i elstolparna, hade vi kört vidare. Lite småkyligt, men ingen snö.

Vi är två husbilar på Ställplatsen.

Minns denna bild när ni kommer hit i vår. Nu är vi två bilar och hela ställplatsen för oss själva. Det är detta som är lite av tjusningen, med att köra året runt. Nu slipper vi trängas.

Moccasemla från Ågården Aneby

Först stannade vi på Östenssons och köpte en liten smörgåstårta. Sedan hade sonhustrun skickat med och bjöd oss på Mocca semla till fredagsmyset i husbilen. Jättegott!

Tack för en bra julklapp som man kan äta upp…

Vi åkte söndag eftermiddag till Sandsjö Värdshus.

Restaurangen Sandsjö Värdshus har 240 sittplatser inne samt ytterligare 120 sittplatser ute på altan. Hur många parkeringsplatser det finns, framgår inte. I dag söndag fanns bara en plats kvar till oss. När vi åkt husbil har vi vänt om ett par gånger, det finns inte plats helt enkelt. Kön till kassan var lång, men det flöt på bra.

Restaurangen ligger så vackert på sluttningen ned mot sjön.

Vi fick ett presentkort i julklapp, av våra medarbetare på jobbet. Idag lyckades vi äta upp knappt fyra femtedelar av det. Alltså blir det ett stopp till framöver.

Detta blev dagens skrovmål för mig.

Det kostar så lite och  alla får så JÄTTE mycket mat. Inte underligt att det alltid är fullsatt. Jag har skrivit om denna plats, flera gånger tidigare och om en pojk vid ett bord som pekade på mig och sa: ”Pappa, titta där borta, där sitter en som ätit upp allt”! Klart att jag gjorde det i dag också!

Hoppas jag kommer iväg någon gång mera, innan jag blir för gammal.

Start Hahnenkammrennen Kitzbühel. (Bild SVT Play)

När jag ser bilder från Kitzbühel och Hahnenkammrennen. Då reser jag mig upp från soffan, jag ligger på knä framför TV´n. Det bara suger tag. Jag vill åka igen! Från starten är det nästan obarmhärtigt brant. De stora pojkarna är uppe i över 100 km i timman, bara några få sekunder efter starten.

De stora pojkarna flyger 50- 60 meter. (Bild SVT Play)

Flyga kan jag inte. Jag vågar inte. Jag skulle landa på rygg i nätet. Jag är i alla fall stolt över att ha kört, den mest krävande störtloppsbacken som finns.

Familjen kallar mig Tomba la Bomba.

Him self, året är 2007, i Kitzbühel.

Chocken Idre påsk 2010.

Jag åkte till Idre för sju år sedan, bara för att för köra Chocken. Efter två veckors regn och mildväder och minus tio grader när jag kom upp. Jag fegade ur på grund av isgatan.

.. för mig och många andra Kabeägare.  53 000:- sparade på fem år!

Så här står det i brevet som följer inbetalningskortet…. Du är enligt våra uppgifter ägare till ett fordon, som uppfyller särskilda miljökrav. Därför ska du inte betala fordonsskatt under de fem första åren, från det att fordonet togs i bruk första gången. Avgiften ovan är bara för att vår kära Kabe varit avställd, under tiden Husse & Matte jobbat i julruchen.

Bara fördelar att köra Kabe, varmt & gott i värsta snöstormen, sval i ökenhetta, inga ”bidrag till fru Andersson” och inte minst, miljövänlig körning. Dessutom 53 000:- mindre i skatt på fem år!

Även det man inte vill ska hända…

En gråare dag får man leta efter.

Vi kom ut på E 6:an, efter lite missöden inne på campingen. Utetemperatur givaren i bilen, har visat fel temperatur sedan i höstdags. Svårt att veta om det är halt eller inte. Jag provbromsar lite då och då, men jag ser saltet stänka runt bilarna. Vi märker ingen halka, men jag jag kör ovanligt lugnt.

Ny trevlig rastplats utanför Ulricehamn

Trots vinterdäcken, (utan dubb) är bilen helt totalt oduglig att dra i snö. Backa går bra, men inte köra framåt. Jag väljer helst tankställen, så jag vet att det är enkelt att komma ut. I Borås var det mycket snömodd vid Preem macken, men jag kom tillbaka ut på riksväg 40, utan bekymmer.

Inte bara diesel utan en påse kanel/vaniljbullar också. Dessa smakade gott på denna nya trevliga rastplasten i ”nedförsbacken” in till stan.

Nu kommer vårt Kabe att läggas in på verkstad.

Väl hemma blev det först att skotta snö. Sedan tvättborste och varmvatten.

Jag backade på en frusen jordvall.

När jag skulle köra ut från vår plats på det frusna gräset, slirade det bara. Jag gungade och gungade och till slut kom jag loss. Sedan skulle jag vända på isgatan. Lite uppstressad av all is kanske, backade jag lite, lite för långt och in i en frusen jordslänt. Jag bara nuddade emot, men vad hjälper det.

Vad bra det var förr, när det fanns ”Kofångare” på bilarna. Nu finns det knappast kor längre, så då har inga bilar kofångare längre. Skönt att ha nära till Kabefabriken!

Vi har haft en minnesvärd resa till Strömstad. Det var tio grader varmt hemma när vi lastade bilen. Vi laddade batterierna till cyklarna. Vi skulle ut och cykla. Vem hade en tanke på fjorton minusgrader, regn, snöstorm och ishalka?  Vi har haft det Jätte Gott. Bilen är bara lite materiella saker.

Solen på väg ned på fredagskvällen på Daftö Resort.

Efter en stund slog vädret om, till något helt annat, än en lugn solnedgång.

Vid 22 tiden var det full snöstorm ute.

Enligt min iPhone, skulle det blåsa 21 m/s. Fast det betvivlar jag, att det gjorde, just där vi stod. Tempen har stigit från minus tolv, till runt minus sju grader.

Så här grått och regnigt, var det på lördagsmorgonen.

Lördagsmorgonen var gråare än grått. Nu var det plusgrader ute. Jag gick ned till servicehuset utan broddar. Tre gånger höll jag på att fara baklänges. Sedan kom broddarna på, när jag skulle bära hem vatten.

Vi gick de 6 km in till Strömstad på delvis isgata.

Vi dividerade i timmar! Ska vi ta husbilen intill stan? Nej, då kommer jag inte in, till min plats igen på grund av isgatan. Lördag, söndag går ingen buss. Ska vi åka Taxi? Nej det är ingen sport! Ska vi gå? Ska jag gå ensam? Kan du följa med en bit på vägen? sa jag till Birgitta. Sagt och gjort, Birgitta följer med en bit….(Hon gillar inte att promenera) Vi går sakta och parerar för de värsta isfläckarna.

Ganska vackert bitvis utmed gångvägen

Om inte solen kommit fram på dagen, hade även jag stannat hemma i husbilen. För mig var det skönt att gå och att få gå, på en så fin gång & cykelväg in till sta´n.

Framme i Strömstad

Efter en lång promenad på mer än en timma, kanske en och en halv i ishalkan, är vi framme i Strömstad.

Gå till Park Restaurang, sa en vänlig dam till oss.

Första Fisk & Skaldjur, Butik & Restaurangen var stängd. Vi frågade en dam i trasiga jeans, var finns det bra mat i denna stad? Gå till andra sidan av huset, till Park & Biograf Restaurangen, sa hon. Vi förstår att det var ett inneställe, det var på nåd fick vi bord. Många fick vända i dörren. Helt fullsatt en lördagseftermiddag!

En liten Toast Skagen

Detta var en liten Toast Skagen! Hur ser då en stor ut då? Vi såg vilka jätteportioner alla fick och vilken fin uppläggning, alla fick på tallrikarna.

Fiskgryta

Vi måste ju hålla oss till Fisk & Skaldjurs rätter, när vi är i en sådan skaldjursmetropol som Strömstad. Till detta fick vi ett fantastiskt gott vitlöksbröd och aioli.

Jag frågade Birgitta, vill du göra mig sällskap och gå tillbaka? då fick jag ett blankt nej! Jag ringde Taxi Väst, som kom på ett par minuter. Trots 190 dubb i däcken, slirade Mercedesen vid gaspådrag. Det är mycket halt på vägarna!