Matts Torebring

Riksväg 32 Marbäck till Sunneränga är invigd och klar.

En vacker sträckning genom bitvis skogsmark.

I fredags invigdes nya sträckningen av riksväg 32. Själva var vi inte med, i stället hämtade vi vår nya husbil.

Backe ned mot Bredestaddalen

Nere i Bredestadkrysset har det varit åtskilliga olyckor genom åren.

Utanför Marbäck

När jag gick till skolan 1954, förbättrades hela 32:an. Vägen strax före Marbäck, fram till Sunneränga, glömdes dock bort. Jag anser att detta vägavsnittet, varit nästan sämre än riksväg 50, söder om Hallsberg. Jag har skämts för vägen. Stackars närboende. Stackars alla dem som drabbats av olycka, på grund av den dåliga vägen.

Frågan om denna förbifart har stötts och blötts i säkert 45 år. Nu är det verklighet. Det var en fröjd att få provköra sträckan i afton. Välkomna att prova på! Läs mera här!

Matts? har en god vän sagt till mig flera gånger!

Kabe Imperial 910 är lagd åt sidan nu.

Vår gode vän lämnade sin Kabe 910 bakom sig förra sommaren. Trött på allt gnisslande i cockpit. Gnisslet hade vi kämpat med i tre år. Birgitta och jag, som de tröga Smålänningar vi är, boende ute på landet, förstod inte riktigt vad han talade om. Nu nästan ett år senare, förstår vi, vad han menade. Detta efter två övernattningar, på en rastplats utanför Gränna.

Ingen ström att ansluta, bara lita på gasol, två stora solceller på taket, tre stora batterier på en ”släde i garaget”, 380 liter färskvatten med vattenfilter, vattentoalett med 310 liter tank och lika stor gråvattentank. 100 % batterikapacitet när vi parkerade, 99 % kvar, när vi åkte hem på morgonen, efter två dygns fricamping. Dessutom väntar vi på gasoltanken, då har vi motsvarande, elva styck P 11 med oss.

Vår förra Kabe var strömlös efter två dagar på Elmia Husbil. Då var den ny! När jag såg glädjen i Birgittas ögon, när hon fönade håret igår, då såg jag att hon älskar både mig och nya Concorden. Vi hade converter i den förra bilen, men vågade inte använda den, med tanke på batterierna och laddningen.

Alla borde få provköra en Concorde Charisma, den känns mindre på vägen än vår förra. Den vänder runt i minsta rondell. Vilken motor, vilken automatlåda med åtta steg. Motorn är gjord för att orka dra denna bilen. Vilken körglädje. Det känns som en dröm för mig, som började livet på en BM Volvo T 22, med fotogen och startbensin.

Trots flera verkstadsbesök och total genomgång av vår förra bil, uppstod två nya elfel, på vägen upp till Mantorp. Den gick inte ens genom besiktningen, på grund av de nya elfelen.

Tack alla vänner som puffat på oss, nu har vi roligt igen i husbilslivet!

Nu är verkligen vår nya lyxlägenhet på hjul invigd

Skål! Foto Anette Fajersson

När vi hade det som kämpigast i vintras, med alla bedrövelser med vår förra Kabe, samt någons synpunkt om vår parkering, av egna husbilen på den egna tomten. Då kom en av våra vänner i kyrkan och kramade om oss och sa, helt ovetande om vår situation, ”Ni kommer att få uppleva en ny vår tillsammans”. Nu är det verklighet, med råge! Fantastiskt!

Rastplats Gyllene Uttern

Vilken invigning vi haft. Sent på fredags kvällen kom våra vänner Alm & Nöjd, från Vaggeryd. De satte sig i bilen sent på kvällen och körde upp till Gränna, för att visa oss några saker som vi inte fick igång. Fantastiskt!

Igår på eftermiddagen kom våra vänner Anette & Göran, Kors & Tvärs. Först åt vi lunch på Gyllene Uttern, sedan skålade vi i champagne, drack kaffe och åt tårta ute. På förmiddagen kunde vi knappt ha en en liten glänta på fönstret. På eftermiddagen blev det helt underbart utesittarväder.

Som hemma.

Det är svårt att ta in alla detaljer. Kanske kommer jag att göra en lista över, allt som jag tycker är mycket bättre än i vår förra husbil. Den listan kommer att bli så lång, så jag är tveksam till, om jag ens törs börja skriva den. Skriver jag den, kommer jag inte att lägga ut den.

Igår när vi startade radion på morgonen, spelade den Amazing Grace. I kyrkan sjunger vi den melodin, med texten Förunderlig nåd! Så känner vi det nu!

13 april 1968 förlovade vi oss Birgitta & jag. 13 april 2018 köpte vi denna

Forsbergs Fritidscenter Mantorp den 4 maj 2018.

Vi rullar sakta de sista meterna, in till Forsbergs i Mantorp, med vår förra Kabe. På plan står Peter Östlund, platschef i Mantorp, möter och välkomnar oss. Vi tror inte våra ögon, när Peter presenterade vår nya bil för oss. Röda mattan är utrullad, en jättestor sju- armad ljusstake brinner. På dörren står det…

(Nästan omöjligt att fota, så mycket ”blänk)

Denna hälsning kommer att resa med oss, som ett minne från denna dag. Vilket mottagande! Vilket bemötande! Fantastiskt!

Ett lyckligt par, ägare till en otrolig drömbil.

Min egen uppväxt, var under stor ekonomisk press för vår familj. Jag fick börja grovarbeta på gården redan som 10- åring. Att få bli ägare till en lyxbil som denna, känns overkligt. Vi har nått våra drömmars mål. Nu tar drömresan slut, det finns inget bättre.

Första foto i det fria

Jag har en fantastisk hustru, hon är mer än värd denna lyxbil.

Delad glädje, dubbel glädje.

Jag älskar min hustru och hon gillar nog mig också.

Våra bästa vänner Nöjd & Alm (Arkivbild)

Vi startade vår sista resa runt klockan sex på morgonen. Vi kom åter hem till Aneby strax före klockan fjorton. Vi hade ett halvfullt garage, ett halv fyllt vardagsrum, att lasta in i bilen. Klockan nitton på ”eftermiddagen” kom vi iväg till Gränna.

Vi fick en fantastisk genomgång av Forsbergs av nya bilen. Så många detaljer som man måste lära in. Allt fastnar dock inte i ”teflonhjärnan”. Vi behöver utforska detaljerna själva. Vi parkerade på rastplats Gyllene Uttern. Vi fick inte igång  gasolfunktionen. Jag ringde min gode vän Henrik i Vaggeryd, som har samma bil, fast några månader äldre. (Henrik & Anette har också lämnat Kabe 910 bakom sig)

Jag startar bilen och kommer, sa han! Helt Otroligt! Precis när Henrik & Anette rullade in på rastplatsen vid tjugoetttiden, hade vi löst problemet. Vi kunde fira med (alkoholfri) champagne och räksmörgåsar. Vi fack massor av andra tips. Hur tackar man sådana vänner? En stor kram är det minsta vi kan ge.

Lördag morgon efter en underbar nattvila

När jag vaknar strax före sju idag, efter en hel natts söm, utan att ens vakna, känns det overkligt, att gå fram i cockpit. Har jag det så här bra nu? Otroligt! Bor vi på ett lyxhotell? eller var är vi? Se en film av vår bil här!

Rastplats Gyllene Uttern lördag morgon.

Nu står vi där, vi vill vara. Ute i det fria, ute i naturen, utan trängsel, utan dyra ställplatsavgifter. Varför ska vi betala för något vi inte behöver längre?

Vi har vattentoalett som hemma, vi har tre stora batterier, tre stora solceller, vi har 360 liter färskvattentank med reningsfilter på vattnet, grå- & svartvattentankar som är dubbelt upp, vi har vattenkranar och tvättställ som hemma, vi har en kraftfull converter för 220 volt, vi har ett riktigt chassi med en fantastisk motor och automatlåda. Kvar är att montera är en gasoltank på ett hundra liter (Nio P 11+ två lösa P 11) samt E & P hydrauliska stödben. Det hanns inte med före leveransen. Det sker om en månad.

Vad gör det då att den drar några dl mera bränsle? Vi spar tre- till fem hundra kronor varje helg, på ställplats- & campingavgifter.

En stor kram och stort tack till ”Concorde gänget” för er vänskap och alla tips under resans gång. Ett minst lika stort Tack till Forsbergs för att affären kunde genomföras och bli verklighet.

Drömmer och tror… fast på fredag tar drömmarna slut

Fiat 500 Cab

Samma bil stod intill oss, på Cala Gogo Camping i Spanien för några år sedan. Jag gick och strök förbi den gång på gång. Vilken tuffing! Jag skulle kunna ha den hemma, bara för att titta på den och åka några vackra sommardagar. I dag fick jag den på Bossings i Linköping som lånebil. Men vad kul, 20 mil med lilla tuffingen.

Fiat 500 Cab.

Sedan i början av mars hade jag bokat in årsservice på bodelen, motor, Cinderella toalett, fukttest, besiktning och lånebil. Alltsammans på en enda dag hos Bossings i Linköping. Nu fick det stå kvar och ingå i mellanpriset.  Vilket proffsföretag Bossings är, bara att gratulera er som kan handla där. Kabe Adria Center, ville inte göra service, på grund av att jag inte köpt bilen där. På Bossings var jag välkommen!

Idag blev det nya fel på vår Trubbelmaster. På Fiatservicen upptäcktes det att inga positionslampor lyste. Alla lampor var hela, alla säkringar var hela och förmodligen en ny glappkontakt någonstans, kanske omöjlig att upptäcka. Jag sammanställde alla våra fel på husbilen i måndagskväll. Det blev fem A4 sidor, nu kom det till ännu mera idag.

Fredag morgon klockan sju, hämtar vi Kaben på Bossings och klockan åtta i Mantorp, tar vi avsked av vår före detta Kabe. Vilken dålig HERDE det varit för oss!

Då slutar vi drömma, då är det verklighet, liten blir stor!

Totalstädning av Herden.

Någon visade en bild i veckan, på sitt fullpackade garage, i samma bil som vår. Då måste jag visa hur rymligt vi har det just nu, i samma bil. Nu är det dammsugt, golven våttorkade, alla förvaringslådor diskade och varenda liten pryl är urplockad.

Vi har plockat grejer och prylar utan like. Vardagsrummet är halvfullt av bärkassar och kläder. Bilgaraget är fullt det också, så lillbilen får stå ute ett par dygn. Familjen som köpte vår förra bil sa, att de aldrig varit med om, att få en så ren och fin bil. Det gick inte att hitta smuts någonstans, sa frun i familjen. Så vill vi lämna och så vill vi köpa.

Jag hade sedan långt tidigare beställt besiktning, årsservice och fukttest på vår bil hos Bossings i Linköping den 2:a maj, ovetande om ett bilbyte. Jag bokade inte av det, jag vill lämna bilen i toppskick. Den som byter in våra bilar skall alltid kunna lita på oss. Då gör jag också ett bra mellanpris. Så har jag alltid gjort. I morgon tisdag lämnar jag bilen. På fredag och på vägen hem,  stannar vi till i Mantorp….

Garaget i vår nya bil.

Jag är trött på att behöva lasta ut bord och stolar, för att kunna ta en cykeltur. Nu är det slut med det. Jag behöver inte trängas med bord och stolar i garaget längre. Lastutrymmet är bland det viktigaste för mig, i en bra husbil. Det var en av orsakerna till valet av denna bilen.

Amaq, Reningsverket i Aneby.

Naturligtvis har jag även spolat och sköljt ur bilens tankar. Gråvattentömning kan alltid vara ett bekymmer, särskilt nu när vi får vattentoalett i nya bilen. Därför har jag rådgjort med Amaq, Aneby Miljö & Vatten. Följ med så kan jag visa dig, var de stora slambilarna tömmer, fick jag till svar.

Här finns ju förutom de grova slangarna, en försänkt gallerbrun, sa jag. Osäkert om det är en gråvattenbrun, fick jag till svar. Efter en stund ringde Amaq och sa att det är en gråvattenbrun, så där kan du tömma. Så ni som passerar på Storgatan i Aneby, strax söder om Stalpets Vattenfall, sväng ned till Reningsverkat, så ser ni en parkeringsficka strax till vänster, med en gallerbrunn i mitten. Amaq har som mål att göra snyggt runt omkring. Detta är verkligen lovvärt!

Samt lite förberedelse till nya husbilen.

Vi sitter och ser Gränsö Slott på andra sidan sjön.

Hade vi haft båt, vore det bara en liten tur rakt över sjön. Vi tog cyklarna och landvägen in genom stan. Det är så skönt att både cykla och gå.

Gränsö Slotts Café

Här har vi varit otaliga gången under årens lopp. Det är alltid lika roligt att komma tillbaka.

Fika i Slottscaféet.

Det är inte så många gånger vi suttit inne. Nästan alltid har vi suttit ute i trädgården eller på altan. Idag duggregnade det och var ganska kyligt

Våra Giant El- cyklar.

Jag sa till Birgitta, ”Ser du att cyklarna är lackade, i vår nya husbils färger”? Det kommer att se helt klockrent ut.

Svarta Moheda tofflor i skinn med gummisula

Innan har jag haft blå Foppa tofflor, det passar inte till nya  bilen. Dessa kommer att passa klockrent och så sköna att gå i. I nya bilen har jag ingen förardörr, men en ljus heltäckningsmatta, fram i alla delar av cockpit. Nu får jag köra i svarta sockar.

Förra året köpte vi en förtältsmatta och stolar som var grafitgrå. Vilken tur, det kommer att passa det också.

Men så sa Birgitta…”Vad ska du göra med alla Kabe- västar, -kepsar och -t-shirt som vi har? En del är inte använt.

Ska vi åka till Mantorp och handla god mat på City Gross!

Mina Stefanandra hemma på gården

För drygt ett halv år sedan, planterade jag 143 styck Stefanandra plantor, som jag importerat från Tyskland, till ett mycket bra pris. Kommer de att ha klarat vintern? har jag tänkt många gånger i vinter, när det har varit så kallt och mycket snö.

Inte en enda planta har dött i vinter, alla börjar grönska, om än försiktigt, men de lever. Nu har jag gått igenom alla rabatter och de olika odlingar som jag har, rensat och är klar med hela trädgården.

Nu känns det så skönt att kunna åka ut, kanske sista gången i en Kabe husbil. HERDEN ska få nya kläder, vad det blir, det får ni se om en vecka. Innan  dess blir det en kortresa till Västervik i helgen.

Vi har lämnat Kabeklubben och kanske hittar vi en annan klubb som passar. Jag kan inte köra och försvara en husbil, där jag inte kan byta en säkring själv, så enkelt är det, men svårt för Kabe att förstå. Jag har fått all tänkbar hjälp jag kan få, men otryggheten finns kvar, det är inte roligt längre. Vänta med att spekulera, om en en vecka talar jag om vad det blir. Jag är säker på att det kommer att bli roligare i alla fall. Dessutom en kasse god mat från City Gross i Mantorp.