Denna väggkarta över Europa sitter centralt placerad hemma hos oss. Varje gång vi övernattar med vår husbil blir den en röd nål på kartan. Nere i Italien, Kroatien, Slovenien och Ungern sitter nålarna glest. Vi har dock övernattat c:a 220 nätter här nere, oftast på samma plats, innan vi drar iväg på årets resa som är bestämd till Dubrovnic. När vi kommit dit skall vi utforska plats efter plats på väg uppåt och hemåt. Om ni visste vad vi längtar till sol och värme, den goda maten och det underbara klarblå vattnet i Adriatiska havet. I år reser vi utan att ha bokat någon plats förutom båtresa mellan Trelleborg och Rostock.
Efter ett år av drömmar anländer vi till Rostock på vår resa till Kroatien. Halv fyra på lördagseftermiddagen styr vi söder över.
Klockan är halvelva på kvällen när vi känner att vi måste stanna för att sova. Vi tar första bästa och det blev ett Rasthouse lite vid sidan av vägen, Thiersheim (Shell) c: 13 mil norr om Regensburg. Sällan har vi sovit tystare och mer angenämt än här.
Nu har vi lämnat Zagreb bakom oss och närmar oss Rijeka. Här har vi tagit en genväg nedför en bergsida och klättrar på randen till ett stup i 7,5 km. Själv vågade jag inte se åt höger utan koncentrerade mig på körningen som gick i 20-30 km och ett enda pärlband av mötande trafik.
En vy över till ön Krk dit vi bestämt som etappmål.
Här har vi checkat in på Camping Pila i Punat på ön Krk. Vi kände att här kommer vi att stortrivas så snart vi tagit i ”dörrhandtaget”. Känns som vi vill stanna tills efter jul.
En av Medelhavets bästa stränder står det i vår campingbok om stranden här.
I morgon blir det nog semlebulle till kaffet på stranden direkt från bageriet på stranden.
Här stärks de Nordiska vänskapsbanden, över en kopp kaffe och en jordgubbsbakelse tillsammans med våra vänner, Marianne & Fredrik, Sandén från Jakobstad, Finland. Visst är det roligt att ha vänner vart man än kommer.
Glad Midsommar 2009 till våra familjer & alla våra vänner hemma & runt om i Europa och borta i Argentina. Så här firade vi midsommar med ”långbord”, jordgubbar och några svenska grillade winerkorvar från Vaggeryd i Småland. Temp ute + 31.
Söndag morgon lämnar vi ön Krk som syns i bakgrunden. Vi var nog en av de sista som släpptes över bron i den hårda stormen. Det var minst sagt otäckt att krypa över bron i den hårda blåsten. Lastbilar, bussar och husvagnar fick inte köra.
Vyerna är bedårande hela tiden. Här är vi på väg till motorvägen (2 timmar bort).
Här kör vi på en liten bit nybyggd väg söder över mot Splitt.
Här har vi kommit fram till Dubrovnic efter 12 timmar körning och 50 mil. Vi tog in på Camping Solitudo, bara för att den låg inne i stan. Det blev en av de sämsta platserna vi bott på, mycket beroende på regn och lera. Servicehusen var ok.
Här väntar vi på bussen som skall ta oss in till Grand Old City.
The Most Beautiful Town in the world, står det i en av våra broschyrer. Här är vi på väg ned för stadsmuren på ”utsidan” for one cold drink.
Här bor och lever ett stort antal människor i flera våningar höga hus innanför stadsmuren. Dessa sidogator är c:a 2 m breda.
Vad vore livet utan en kopp espresso i denna unika miljö på stora paradgatan.
Runt omkring Grand Old Town City går denna enorma mur. Det tog c:a 1,5 timme att bara gå runt den, 1 940 m lång och säkert minst dubbelt så många trappsteg. Måste vi upp ännu högre tänkte jag många gånger. Muren är 3-6 m bred och c:a 25 hög.
Det är inte många förunnat att ha en dylik uteplats till sin lägenhet som denna och alldeles intill muren.
Innanför -muren, på -muren och utanför stadsmuren.
En uteservering utanför stadsmuren.
En skola och bollplan innanför stadsmuren.
Hustaken blir oändligt många sett uppe från stadsmuren. Alla nyare tak är lagda efter kriget då staden träffades av 2000 bomber.
Det går inte att i ord och bilder beskriva denna stad. Det är värt varje cent att åka hit.
Nu har vi lämnat Dubrovnic för att ta oss till Oribic nära ön Korcula. Återigen blev det bergsklättring. 10 mil tog 2,5 timmar. Nu bor vi på Camping Nevio, Oribic. Från ”stora” vägen leder en betongväg ned till campingen, Varje campingplats ligger på en terass på bergslutningen. Berget intill ligger 971 m ö h.
Få hotell hemma i Sverige har det finare än vad det är i servicehusen här. Först drog jag mig nästan för att gå in med skorna på. Här framför våra finska vänner bor vi på campingen.
Vilket gediget arbete med alla stenmurar. I stort sett alla vägar på campingen ser lika ut som muren på bilden.
Mera terasser och stenmurar.
Den ena platsen är inte den andra lik. En del terasser är enorma byggnadsverk för att vara en campingplats.
Campingplatser nära sranden.
Sandstrand med träskugga om man vill ha det och ett underbart rent och klart vatten.
Skulle havet bli kallt har vi 25 meter till polen. Vilken campingplats, Nevio Camping, Orebic, Kroatien, allt är helt otroligt. Vart vi än kommer att komma, går nog inget upp mot denna camping. Dessutom en stor Supermarket med allt från TV apparater till kött, bageri och grönsaker och bara 100 meter från campingen.
Idag blev det en skön simtur utefter stranden. 5 meter ut och på gränsen att man bottnar. När jag inte känner till vattnet har jag respekt för strömmar i vattnet. Toaletter och duschar på stranden håller nästan hotellkvalité även de.
I afton efter en varm och skön dag blir det nog en espresso här på campingens restaurang. För första gången på mer än 10 år har det varit storm, åska, kyla och regn fyra dagar i sträck. ”Detta har aldrig hänt tidigare” sa en holländare.
Idag den 25 juni firar Kroatien sin Nationaldag. Det enda vi märkte var att vår fina affär stängde kl. 13. På bilden är vägen ned från vår plats ned till reception och vidare trapporna ned till havet. Dagen till ära tog jag en rejäl simtur ut i det klara turkosfärgade vattnet.
Vi möttes på stranden i Rubicone, Italien, år efter år, vi började småprata lite, med Marianne & Fredrik från Jakobsstad, Finland. Förra året överraskades vi på jobbet när vi fick besök av våra vänner en dag, när de var på väg till Husbilsmässan i Jönköping. I år möttes vi i Punat, Kroatien, och har nu kört tillsammans i 10 dagar. Här är vi utanför restaurangen på Nevio Camping, ett familjeföretag i bästa tänkbara standard och miljö.
Vem kan överträffa denna fyrstjärniga campingplats?
Runt om campingen odlas oliver. Kanske kommer vi att äta dem i vinter.
Nu har vi lämnat Nevio Camping och tagit båten över till ön Korcula och kört vidare till Vela Luka och den enda campingplatsen 5 km på andra sidan sta´n. Det blev enorma kontraster från det finaste till det mest enkla i campingväg. På nå´t vis var det nyttigt att se det fattiga landskapet också. Här tillbringade vi bara en natt.
Runt omkring campingen ligger dessa enorma stenmurar som människor plockat upp för att få lite mark att odla lite oliver på. Små, små hus av sten på kanske 15 m2 har människor bott i. Ett kors med dödsdatum år 1900 visar gammalt utfört arbete.
Nu har vi tagit oss in till Vela Luka. En liten trevlig hamnstad. Trots vägskyltar till campingen över hela sta´n var vi bara 10-12 vagnar som sov på campingen.
Nu kom vår båt som tar oss från Vela Luka till Split. Resan tog 3 timmar i fantastiska vatten.
Här passerar vi ön Hwar.
Nu har vi kommit till nattro igen, denna gång på Camping Vranjica- Belvedere, Trogir, 3 mil norr om Split. Vi har ätit mat och ser månen gå upp över vårt vackra hav.
Nu har vi lämnat campingen och tagit en liten båt 5 km in till Trogir.
Oj, vad överraskade vi blev, vilken liten mysig gammal stad Trogir var, med smala gamla gränder.
Vilken marknad och vad grönsaker att välja på. Dessutom är alla grönsaker goda jämfört med tidigare Italienresor.
För en vecka sedan tog vi farväl av våra finska vänner. Två dagar senare strålade vi samman igen på Camping Belvedere i Trogir. Nu efter ytterligare en vecka tog vi farväl för i år på riktigt. Sista kvällen försökte vi planera, vart åker vi nästa år, Kroatien eller Normandie? Tack Marianne & Fredrik för en riktigt trevlig sommar tillsammans med er.
Nu har vi lämnat havet och bergsklättringen och hamnat på grönt härligt gräs på Camping Slapic, 1,5 mil söder om Karlovac. Nu är resan nästan slut och vi har bara 170 mil exkl. båtresa hem.
Slapic Camping ****, Restaurang, gissa om vi blev mätta.
Under den gamla bron, Mreznicki Brig, över 200 m lång (250 långa steg), från 1925 och nu bara för cykel- och gångtrafik är det ett härligt badvatten. När vi lämnar denna plats är det bara raka spåret hem.
De tre sista åren har det blivit samma inköp av bakelse på resan hem genom Österrike. Meningen var att denna bild skulle avsluta våra resa hem, men så blev det inte….
… för när vi kom hungriga, och efter 80 mils körning, till Rostock, serverades Matjesill och potatis på TT Line Bistro. Ni hemma i Sverige som ätit det det hela sommaren, ni kan inte ana hur gått det smakade för oss. Jag gick ut i köket och tackade för ”an excellent dinner”.
Tack till Niklas med familj som gjorde det möjligt att helt lämna över drift av företaget och det enorma arbetet som det inneburit och gjort vår resa möjlig. Tack till alla våra vänner som vi mött i sommar, Tack till våra vänner i Jakobstad, Tack alla ni som följt oss dag för dag. Nu går vi i land Sverige (090710) om en halvtimma. Totalt har vi kört 460 mil på 61 timmar med genomsnittsfart av 69 km (inkl trafikstockningar mm) med vår Travelmaster och åkt med olika båtar i 16 timmar. Jag vill avsluta med att läsa Psalt. 91:10-12
Hälsningar Matts & Birgitta Torebring
Matts Torebring 