Matts Torebring

En av många rosor i Stadsparken.

Stadsparken i Hjo är så trevlig och att åka hem, utan att ha gått en runda där, det går bara inte.

Vackert och välskött var man går.

Jag kan inte namnen på alla blommor, men jag tycker de är vackra att se på.

Blommor och rabatter i alla former och välskötta gräsmattor.

Enkla rabatter men ändå så vackert.

Träddungarna som finns med alla sina mäktiga trädstammar.

Varför får jag aldrig med mig badbyxor till Hjo? Nästa gång ska de med.

Visst hade det varit skönt med en simtur, dessutom är det gratis att bada i bassängen.

Efter promenaden i Stadsparken, frestades vi att ta en glass i Glasscaféet i hamnen.

Jag kunde ju bara köpa en, men hade gärna testat flera i den stora menyn…

Gissa vilken jag valde, jo det blev ”I love Hjo”.  När jag vid några tillfällen beställt glass i Italien och sagt, att jag vill ha tre kulor glass Amareno, tittar de på mig som jag inte var klok. Den italienska glassen med hela körsbär var dock godare än denna. Därmed inte sagt att denna var dålig. Miljön i Hjo får många pluspoäng.

Under bordet låg en hel rad sparvar och myllade sig i sanden, kanske kommer det en smula…

Sommar och sol och glass på glasscafé i hamnen i Hjo, kan det bli mera sommar?

Slutsummeringen av två dagar i Hjo är ganska enkla. Vi kommer snart tillbaka, i varje fall nästa år.

Ställplats för husbilar mitt i Hjo city, bakom bibloteket, detta är verkligen berömvärt.

Jag skulle vilja ta kommunledningen i hand och tacka för ett ovanligt framsynt sätt att tänka. Gratis parkeringsplatser för husbilar mitt i city. Detta är verkligen berömvärt för oss ”trottoarsovare”.

Här står vi först i raden av husbilar. Samma ruta som förra året med grön uteplats.

Fiskeboa var målet för resan och att få köpa och äta nykokta Vätternkräftor.

Det första som mötte oss i Fiskeboa, var detta stora rovdjur, en gammelgädda, drygt en meter lång. Jag frågade aldrig på vikten. Jag hade läst på nätet om priset på nykokta kräftor och sett priser på 500:- per kg. Vi köpte 14 stycken för de var inte så stora och till priset av 340:- per kg.

Dessa änder var nästan rovdjur de också.

De här små barnen höll på att bli kullslagna av änderna när de såg att det fanns hela påsar med bröd. Barnen sparkade sig fria när änderna blev alltför aggresiva.

Vår nästa favorit i Hjo är Hamncaféet, som nu fått ny design och nytt namn, Café Känsla, mat & möten.

Om det är nya ägare vet jag inte, men förmodligen är det så. Miljonbelopp har investerats i inredning, miljö och en en riktigt stor terasserad uteplats.

Förr fick man sitta i en lutande grässlänt ute i trädgården, nu satt vi skönt på en jättestor terass.

En ljuskrona hängde i taket på toa.

Du måste kolla toaletten sa Birgitta. Svart golv, svart kakel på väggar och tak, svart porslin, svarta tvål- papperskorgar. Jag skulle ta flera bilder när någon kom och frågade, om det var upptaget. Tapeterna på väggarna i caféet var nästa svarta med gyllene guldmönster, stolar och bord var svarta. När vi gick ut hade de dukat upp en härlig lunchbuffé. Riktigt trevligt var det och jag önskade dem lycka till i fortsättningen.

Hjo tack, det var vackert en stund. Vi fikade i underbart solsken, men strax efter det att vi lämnat terassen kom en störtskur och regnet stod som metspön i backen.

”Raggarbilar” hade barnbarnet Oliver sagt om han varit med. De var ovanligt många denna dag.

Aldrig tidigare har vi sett en hastighetsbegränsning till 7 km, men alla verkade laglydiga.

Vilken trevlig bank det måste vara, Handelsbanken utan stort bankpalats.

Detta Caféet har vi inte sett tidigare, men nu var vi redan mätta.

Det låg inne i en gränd med hus på båda sidorna.

Utsikten från serveringen till caféet, visst var den bedårande.

Hjoån som rinner rakt igenom staden.

Hjo, visst är det vackert, Hjo är en underbar sommarstad.

En butik sålde böcker, ”Alla böcker 25:- styck.”

Sex styck böcker, det kommer att räcka minst ett år framåt. Jag frågade, varför så billigt? Vi köper restpartier, fick jag till svar. Dock verkar en del av dem ganska nytryckta.

Hjo tack, efter störtskuren blev det riktigt vackert väder igen.

Det måste vara få förunnat att parkera 50 meter från city och att få sitta och njuta i våra solstolar och njuta av solen på grönt gräs.

Vi kunde avnjuta våra kräftor i strålande solsken.

Det var till och med så mycket solsken att vi var tvungna att fälla ut markisen, för att få lite skugga på matbordet. Visst är det härligt att byta miljö på ett par timmar och bara sitta ute och njuta.

Vårt minsta barnbarn Oliver, drygt 2,5 år, är med oss ut i husbilen till Gränna.

Vår dotter Candra har varit hemma hos oss en vecka på sin semester, med mannen Mikael och sonen Oliver. Jag som har svårt att vara hemma över en helg, ställde naturligvis en fråga. Om ni tycker att det är för långt att åka till Öland, kan ni inte följa med oss till Gränna och bo med oss i Bobilen? Oliver fick sitta i morfars knä och styra ut från ställplatsen hemma på gården. Speciellt roligt var det att tuta och snurra på ratten.

Pappa Mikael är en riktig köksmästere hemma i sitt kök.

Denna utsökt goda salladstallrik med en god Cesarsallad och skivad kyckling hade Mikael gjort det mesta till under fredagen och vi bjöds på detta på fredagskvällen. Utsökt gott  som det bara kan smaka när man sitter i bobilen.

Oliver var helt upptagen med att köra Astrid Lindgrens filmer från You Tube som han hittar själv på iPhone.

Kom ut och kollla solnedgången, sa Mikael, den stod som ett stort eldklot.

Innan jag fått fram kameran och nästan halvspringa ned till hamnen var solen nästan borta.

Vi vaknade till en fantastisk lördagsmorgon och kunde äta frukost ute.

Oliver tyckte om jordgubbar med mjölk.

Vi hade tänkt bo på Gränna Camping, men kön in var lång på fredagskvällen.

Nu blev vi fem personer i bobilen och vi hade planerat att bo på Gränna Camping, men kön in var lång på fredagskvällen. Vi valde ställplatsen för att det var nära till toaletterna.

Det kändes som rena folkvandringen upp emot centrum.

Gränna, nära till allt även på en cykel.

Sist vi var här tidigt i våras, var det bara jord här i Gröna Rummet och ett par arbetade med att rensa och plantera.

Oliver träffade ett troll på Brahegatan.

När vi är här tidigt på våren brukar vi inte se mycket rörelse på Brahegatan.

Kyrkan har jag alltid beundrat som ligger så vackert inbäddad i grönska.

Riktigt högtryck på Brahegatan.

Mycket har jag byggt, men inget som detta, funderar hur det ser ut på insidan?

Det tätnar ytterligare i trafiken på Brahegatan.

Aldrig har jag sett hamnparkeringen till vänster så full av bilar o campingfordon.

Här bor vi till vänster på ställpatsen, men hur ligger det till egentligen?

Parkeringen för bilar och husbilar till höger vid hamnen kostar 100:- per dygn. (höjt 20:- sedan sist) Ställpatsen vi står på kostar 140:-. Mikael har parkerat sin Audi alldeles utanför ställplatsen och betalar 45:- per dygn. Där står många även många husbilar och husvagnar över natten och betalar 45:- per dygn. Skylten Camping förbjuden är nedtagen. Campingen kostar 300:- per dygn. Hur hänger detta ihop? Naturligtvis tycker jag dessa valmöjligheter är mycket turistvänligt.

Riktigt högtryck även nere vid färgeläget, när färgan skall lägga ut till Visingsö.

Helt plötsligt fick vi se tre luftballonger som höll på att starta bara femtio meter från vår plats.

De blåstes fulla med av luft med stora kompressorer till att börja med.

Dags att fylla med varm luft.

Nu är trycket uppe i den första och snart den andra.

Nu flyger den första högt över Gränna

Nu flyger den första luftballongen med besättning och passagerare.

Nu har den andra luftballongen lyft.

Nu har den tredje luftballongen lyft.

Vilken trevlig helg det blev. Vackert väder och solsken. Vi fick uppleva högtryck i Gränna på flera sätt. Det är nog första gången jag varit i Gränna mitt i semestertid och fått en annan bild(er)av Gränna. Detta var mycket trevligt.

Min nya MacBook Pro 15″. (bilden lånad från nätet)

Någonting hände med min dator  när vi var i Normandie för ett par veckor sedan. Det gick att utföra vissa saker, men mailprogrammet var helt borta. Niklas, vår son och dataexpert, tog sina sista minuter före sin semesterresa för att hjälpa mig. Han ska ha 1 000 000 tusen tack för att han lyckades med att göra en säkerhetskopiering, till en av mina externa hårddiskar, (jag har en hårddisk hemma och en med mig när jag reser). För övrigt sa han det är bara att lämna in den och så blev det. Hårddisken hade rasat på den, svarade verkstaden i Jönköping. Jag valde i samma stund att köpa en ny, men nu med en större skärm. På grund av detta och mycket jobb på dagarna har jag bara varit med lite på linan med vår fasta dator.

MEN…. så skulle jag hämta den nya datorn i Jönköping. Det har varit en jättebra parkering norr om Munksjön i centrala Jönköping, bara ett tjugotal meter från Mac Huset. Nu byggs det på hela parkeringen och det finns inte plats till en cykel. In i ett parkeringshus (SOM JAG INTE GILLAR). Inga betalsystem är lika i ett enda parkeringshus. När jag körde ut från ett parkeringshus i centrala Göteborg, för att sedan hämta frun med väskor vid en hotellentré, hamnade jag på andra sidan älven och GPS´en låg i resväskan. (Jag ringde en Taxi som fick lotsa mig tillbaka). I Aneby tar vi bilen till Posten, sedan tar vi med den till Banken 75 meter bort, sedan parkerar vi utanför ICA, också där utanför dörren.

JAG…. skulle ju hämta datorn nu i Jönköping. När jag kom fram till där MacHuset har sin butik, fanns de inte där. Leta på Hitta.se, men ingen träff och klockan går, de stänger snart. Ringde hem, ja de har flyttat och även bytt namn. Det var bara att halvspringa ett stycke till. Till saken hör att jag nästan krossade en lilltå mot ett vasst bordsben i måndagskväll, jag hade inte tid att leta och det gjorde jätteont att gå.

TILL…. slut hittade jag ”MacHuset” tack vare Mac loggan i fönstret och jag hann in en halvtimma före stängning. Ni lovade att föra över allt från min gamla hårddisk, sa jag. Nej det hinner vi inte nu, då får du komma tillbaka i morgon. Nej Tack sa jag, det finns inte på min karta och jag kör inte 10 mil till och jag parkerar inte i ett trångt parkeringshus igen.

DET… är enkelt att tanka över från din externa hårddisk, det klarar du själv på en liten stund. Ut från parkeringshuset och hem igen. Då var det inte samma överföringskablar mellan min gamla och min nya dator. Upp till jobbet där Niklas har hela skåp fulla med kablar och kontakter. Jag har ju inte bara Niklas som är enormt datakunnig, utan även vår måg Mikael som är Dataansvaring på Autoliv och reser jorden runt och bara jobbar med problemlösningar och installationer. Turligt nog var han hemma hos oss på sin semester och med hans hjälp hittade vi kontakter som vi kunde använda.

Ganska otroligt, men efter cirka 50 minuter var allt överfört och klart. Inte en detalj utan allt låg på sina rätta platser och fungerade som det ska. Jag frågade mina arbetskamrater på jobbet idag, håller jag på att bli gammal? Sönderbyggda städer, all charm är borta, trånga parkeringshus…. Nej det det är inte åldersrelaterat fick jag höra som tröst, i Jönköping bygger man upp varenda kvadratmeter som finns att bygga på, det behöver man inte vara gammal för att inte gilla.

Ps. Nu vet alla bloggvänner varför jag legat lågt några dagar, samt att jag har en ”vara borta ifrån trädgård att ta hand om”, tiden räcker inte till just nu.

På väg ut mot Stegø ute på Møn.

Vi bestämde oss för att låta sista semesterdagen inte bara bli en resdag, de sista 500 km hem. Vi åker ut på Møn och den det lilla staden Stegø. Vi har varit här ute under tidigare år. Vi har bland annat varit på Møns Klint som är en naturupplevelse. Nu ville vi bara fika och äta danska wienerbröd.

Det finns en enkel, rymlig och bra parkering direkt när man kommer fram till Stegø.

En riktigt liten trevlig stad med lite av varje.

Nu skymtar vi Sverige där borta, vilken fin resa vi haft!

Tack alla bloggvänner som följt oss under resan, det har varit så roligt att skriva och dela med oss om alla våra upplevelser, Tack för alla hälsningar och kommentarer!

– Vi har kört 5 660 km i åtta olika länder och genomsnittsförbruning på resan har varit 1,14 liter diesel (gasoline) per mil/(10 km)

– Vi har ”Hondat” 200 km och gjort fantastiska upplevelser i bergen, i små byar och städer.

– Vi har inte träffat en enda svensk förrän vi var på svenska mark och tankade bilen utanför Helsingborg.

– Vi upplevde Spanien under 19 dagar, Andorra två dagar, Frankrike med bland annat Normandie fem dagar, Holland två dagar och resten resdagar.

– Nu är vi hemma igen, inte en repa, inte en skråma, bara en smutsig husbil och allt har gått bra.

– Vädret så, Spanien är Spanien och alltid vackert väder utom en enda dag i år. Åker man till andra platser som vi gjort i år, får man ta med ett sämre väder i beräkningen. Men att det varit kallt och regnat i tio dagar till och från, det har vi aldrig varit med om tidigare. 175 mm regn har fallit hemma sedan vi for iväg till vi kom hem.

Har det regnat på er i sommar, nej inte så mycket, men det har kommit störtskurar hela tiden.

Det är nu nio dagar sedan vi lämnade Spanien. Sedan dess har vi haft störtskurar varje dag. Störtskurar är nog fel benämning, det har varit skyfall. Vi hoppas hinna till rastplatsen på Møn under kvällen.

Vår nattparkering på Møns rastplats, sex mil före Rødby från Köpenhamn räknat.

Jag skulle gå ut och ta några kort, men fick snabbt springa in efter jacka och tröja så kallt var det. Vi står nästan under bron och det dunkar från långtradarna som kör över broskarvarna. Bilen står och gungar lite i den hårda vinden ute från havet.

Solen kom fram några minuter i taget och lyste upp bland de mörka molnen.

Det blir dags att säga god natt, från Møn, den näst sista resdagen.

+16 grader och frukost ute på Camping De Kienehoef, Sint-Oedenrode.

Jag tog på mig långbyxor och tröja och några minuter i taget kom solen fram och vi kunde avnjuta vår frukost i det gröna. Det skulle dock regna den mesta delen av dagen. Det sken upp en kvart och vi lastade av vår Honda.

Vi klädde på oss varma kläder och Hondade in till city.

I den här staden verkar det som de flesta cyklar. Cyklar och cykelställ överallt. Vi parkerade och började gå. Jag har aldrig varit i en stad där allt är så väl skyltat som här.

Birgitta hittade en trevlig trädgårdssoffa att sitta på, gjord av en ”Bultavagn”.

Vi gick förbi ett Café där ett par satt och åt jordgubbsbakelse, vi fikar här, sa vi.

En supertrevlig konditor serverade oss. Det första han frågade var: ”If you want extra with whipped cream”? ”Yes I like vhipped creme”, svarade jag. Så söta, så goda jordbubbar på en festlig wienerdeg i botten och gott kaffe till, dessutom tog han foto och frågade ut oss om vår resa. Vad jättetrevligt.  Vår måg sa i sitt tal på sin bröllopsdag: ”När inte familjen Torebring har något att göra, då fikar de”. Javisst är det så, det stämmer till 100 %.

Sällan man kommer till en stad med en sådan charm och blandning av olika hus. Detta hus är ett muséeum.

En flera meter hög vattenpump står utanför muséet.

Det fanns riktigt många guldsmeds-och smyckesbutiker, jag undrar varför de ligger just här?

Det fanns flera charkuteributiker med bara opackat kött.

Jag hade inte objektiv med mig, för att fånga alla delar av denna megastora kyrka på bild, som låg mitt i centrum.

Pannkakshus, visst står det så på väggen?

När vi gick bort hade ”trägubben” tidningar i famnen, när vi gick tillbaka var de slut.

Jag blev intresserad av fågelbordet till höger, men 99 €, nej tack.

I ett vattendrag låg dessa vackra blombåtar.

Denna byggnad är det första man får upp när man googlar på Sint-Oedenrode.

Vi handlade med oss mat hem i en stor livsmedelshall. Sedan Hondade vi hem och lade in maten i bobilen. Sedan tog vi en ny sväng och letade reda på detta slott. Det låg ganska väl gömt i en park i utkanten av stan. Det var bra med vägvisare så vi hittade dit.

Svårt att fånga det på bild på grund av alla stora träd.

Hur gick det då med vädret. Jo vi hade tur. På halva vägen hem från slottet kom regnet och jag som körde, blev ganska blöt. Under tiden som jag lagt ut dessa bilder har nog de tio utlovade mm med regn eller säkert det dubbla, fallit på taket i bobilen där vi sitter.

.

Jag tror någon av mina vänner ger mig en förklaring vad denna byggnad är.

Ps. Nu har regnet smattrat, mer eller mindre, mot taket i över en hel vecka och värmen har varit på i bilen. Det har inte gått någon nöd på oss, vi har haft Jättetrevligt ändå. Torsdag morgon börjar vi på de sista 1200 km hem. Tvätt och städ av allting, en trädgård som behöver ses över och jobbet väntar måndag morgon.

Castle Henkenshage eftersom det fjortonde seklet castle Henkenshage redan är känd under namnet Strijpe eller Strepe.

I det artonde seklet bebott de kända Frisiska närmare Willem av hår, en vertrouweling i Orange har,

sen medeltida hus. Han var sändebud kwartierschout av Peelland och även till Bryssel. Under 1850talet

Pieter Jakob köpte Girard de Mielet av Coehoorn den buitenverblijf. Han gav oss en stor

expansion som fick sin nuvarande form. Det var ett medeltida slott var transport, komplett med torn

och lutning. 1905, Var Gulick Theodoor ägare. Han gav slottet en omfattande renovering och det

var ganska trädgårdar.

Sedan april 1940 ägs av kommunen Henkenshage Sint-Oedenrode . Slutet av femtiotalet, en av

släktingar till familjen för Girard de Mielet Coehoorn ett belopp under omständigheter som en

skulle vara inrett som en ständig påminnelse av familjen. Under år 1982 en stiftelse i syfte att

komma fram till ett museum, som öppnade i maj 1986.

Museet har en samling målningar, family tree data, dokument, ordetekens, kappor etc. , särskilt i

den stora familjen trädet för Girard’s, som inte mindre än 38 generationer visas, är en sällsynt bit

heraldisch, samt en adelsdiploma att till familjen har beviljats.

1999, Slottet byggnader är ordentligt återställas och användas på nytt, men nu om översvämmade

med. Slottet drivs av partycatering gård ”La gryta” och används huvudsakligen för bröllop och

fester. Det lokala frivilliga organisationer kan förekomma regelbundet i slottet. I 2000, park, som är

uppbyggd på ett original design av den kända tuinarchitect Springer, återanvändning.

Adress: Avenue i Henkenshage 3-normerna

5492 BH Sint-Oedenrode

Vi lämnar slottsträdgården vi bodde på denna Camping Chateau de Martragny

Aldrig tidigare har vi haft förmånen att få bo i en slottsträdgård från 1800- talet som denna. Från staketet på bilden var det en km spikrak lång och 40 meter bred allé med träd och klippt gräsmatta. Helt otroligt fantastiskt. Vi bodde här fyra nätter till en kostnad av 15 € per natt med Camping Cheque rabattsystem.

Shopen härinne hade ett ganska begränsat utbud av mat.

Stengolvet i campingshopen.

Vi åt en tre rättersmeny här inne i restaurangen.

Hoppas du klarar dig lille, lille ”harajösse” för nu åker vi vår väg.

Vi har kommit upp till Le Havre och passerar över två mäktiga broar.

Ett enormt brobygge. Asfaltering pågår därför trafik i ett körfält.

Vattnet vi åker över.

Bro nummer två på samma plats.

Vi lämnar Frankrike för denna gången efter fem dagar.

Belgien är det land som jag gillar minst av alla länder jag varit i. Jag såg till att vara mätt och fulltankad när jag körde in över gränsen. Jag vill inte sätta ned min fot där.  Belgien har gett mig så dåliga intryck vid två tidigare tillfällen som jag aldrig glömmer. Smutsigt, nerklottrat, dåliga vägar, betala först tanka sedan, handla inte på en bränsletapp för då får du lägga varorna i en korg och skjuta in en glashytt med galler och pansarglas.

Full fart över till Holland och tysta sköna vägar, helt ljuvligt.

Här är infarten till vår campingplats 20 km norr om Eindhoven.

Cambiance De Kienehoef. *****

Jag var jättehungrig så det blev restaurangen direkt, efter uppställning på grön plan yta.

Det blev en ny upplevelse att äta Biffstek med lök på en snygg trätallrik. Vi kommer att stanna här två nätter. Nu har vi bara 1200 km kvar så är vi hemma. Jag har ju varit i Holland ett flertal gånger på affärsresa, så nu känns det som hemma igen, fast jag inte varit just här. Sol idag, nej, småskurar och mulet hela dagen och värmen på i bilen. Hoppas inte det kommer mer regn just nu, vi är ju trots allt 14 meter under havet.