Midsommarhälsning från mig och min kära hustru Birgitta.
Till hela vår släkt, alla våra vänner, våra arbetskamrater, alla goa bloggvänner och alla ni som orkar läsa vad jag skriver och berättar på nätet, vill vi önska en riktigt Glad Midsommar. Själva kommer vi inte att fira midsommar på denna fantastiska plats, L´Anse du Brick. I morgon torsdag drar vi vidare på vår Tour in France. Denna gången kör vi bara 250 km till Camping Cháteau de Galinée.
De senaste dagarna har vi inte kunnat sitta ute förrän till lunch.
Golvvärmen i husbilen, har varit på de sista nätterna, om än på låg effekt. När vi sticker ut näsan strax efter klockan sju på morgonen, har det oftast varit bara 13- 14 grader och kalla vindar. Sedan fram på förmiddagen, kommer solen fram och värmer upp den kalla luften. Idag flyttade vi ut bordet i solen, på vår stora tomt och kunde ta förmiddagsfika utomhus.
Utsikt från byn ovanför campingen.
Med en av de lägsta växlarna, (av 27 stycken samt elmotor), trampade vi vägen upp för berget, till byn Maupertus-Sur-Mer, som ligger ovanför campingen. Visst är det nästan för vackert utmed kusten här i Normandie?
Här nere kom vi körandes förra veckan.
Här körde vi också, nästan en aha upplevelse första gången.
En utsiktspunkt med karta och kompassriktning.
Precis efter att vägen, i mitten av bilden, passerat genom berget, ligger vår Camping L´Anse du Brick. Där vi står nu är med all säkerhet ett tidigare skyttevärn.
Vi går ned för den branta backen vi cyklade uppför.
Det pågår vägarbete och den asfalt som finns kvar är full av löst grus. För att inte ta onödiga risker, vill Birgitta gå med cyklarna nedför den branta backen. Jag passar på att fota lite i trädgårdarna.
Vi cyklar bort till en rastplats där vi kom in i byn förra veckan.
Det blåser en hård nordanvind när vi cyklar hem igen. Skönt att vi inte är längre bort, i den kalla och hårda motvinden.
Dagens etapp tur & retur på Tour de France
Vi hade mycket uppförsbackar och en ganska kall nordanvind, drog fram mot oss, när vi var ute och cyklade på förmiddagen. Vi gav oss iväg för att handla, men samtidigt ville jag inte bara handla, jag ville se ett riktigt varuhus med mycket av allt. De franska ostarna lockar mest.
Målet för dagen var St. Pierre Eglise, där vi visste att det fanns en stor Carrefour.
På långt håll såg vi den stora stenkyrkan resa sig.
Ett ganska tråkigt torg mötte oss.
Små smala gator är nästan vardagsmat i de gamla byarna.
Trafik i en körriktning på flera ställen på grund av smala gator.
Ingen stor ort och vi hittade Carrefoor Market ganska enkelt en bit utanför sta´n
I fiskavdelningens damm simmar krabborna omkring, ovetandes om sitt öde.
Paketerad skinka i massor.
En av flera hyllor med dessertostar.
Flera stora kyldiskar med delikatesser och med manuell betjäning.
Jag fick se det jag ville se, många franska dessertostar, som är en stor del av innehållet i våra Tomtelådor, med delikatesser inför julen. Jag vet att Niklas har, eller håller på redan, med att förbereda julsortimentet hemma på kontoret.
Vi cyklade hemåt med den stora ryggsäcken proppfull med en massa godsaker från kött, ost, bakverk, jordgubbar och grönsaker. Det är bara att rekommendera en riktig el-cykel, som tål att lasta på och med många växlar för motvind i branta uppförsbackar.
Är det ett slott som legat här tidigare?
Samtliga campingar vi bor på i sommar, är slottscampingar inom Les Castels. Här på denna Camping L´Anse du Brick, finns inget slott. Däremot finns rester av byggnader och betongfundament lite varstans i utkanten av campingen. Krigets ondska drog ju hårt fram här och jag gissar att slottet bombades sönder. Jag har sökt i historien på nätet, men inget svar hittat.
Intill ruinerna reser sig ett märkligt skogsparti.
Det är ju i år 70 år sedan ett av de största krigsslagen i historien utspelades här i bygden och slottets har troligtvis bombats sönder. På de år som gått har kanske en slottspark förvandlats till ödemark.
Det finns lite blommor som lyser upp här.
Solen har inte lyst den heller i dag och vi har haft det riktigt kallt och bara 13- 14 grader som kallast. Tempen har inte orkat upp i 20 grader någon gång idag.
Jag kan bara gissa att vattnet sjunkit 5- 6 meter.
Solen försvann, vattnet försvann, fast det gör det ju varje dag, och värmen försvann. Jag googlade och hittade en blogg om tidvattnet, där ni kan se mera faktauppgifter om platsen just här.
Någon gick med en golfklubba och tränade golf nere på den släta ytan.
Läs mera fakta om tidvattnet, på bloggen Miras Mirakel.
Solen kom fram till slut mellan molnen, men lämnade oss ganska fort.
Restaurang La Maisort Fouge
Det är lördagskväll i Anse du Brick, Normandie och familjen Torebring har bestämt, att gå på en av de många restaurangerna som finns utmed kusten, med betoning på skaldjur. Denna restaurang ligger bara 100 m utanför grindarna till camping L´Anse du Brick.
När vi går upp till restaurangen, är det ebb i havet och flera badar.
Som vanligt är vi lite tidiga och får sitta ned en stund.
Vi äter gärna vid 18- 19 tiden eller ännu tidigare. Här kom de flesta gästerna först vid 21- tiden. Inte ett enda litet ord engelska kunde tjejerna som tog emot oss, men köksmästaren kom ut, talade engelska och visade oss all vänlighet i världen.
En mycket trevlig restaurang med utsikt över havet.
Utsökt vackra blommor på borden.
Starter med sniglar och räkor.
Var sin stor Hummer till huvudrätt.
Jag blev så överraskad, av att först få se de stora levande humrarna vid bordet att jag fick inte upp kameran. Nu har de fått sätta livet till för vår skull.
Jag kunde inte ens ana, att vin kan smaka så gott som detta gjorde.
Vi konsumerar väldigt lite vin och när vi väl köper, blir det oftast ett billigt vin från Argentina. Detta var helt sagolikt gott. (Fråga mig inte vad det hette)
Panacotta inknuten i en pannkaka till dessert
Solen gick ned i ett moln, helt utan dramatiska färger.
Väl hemma i husbilen, avslutade vi med en utsökt god bakelse, med rikligt och söta goda jordgubbar på.
En för oss ny fransk ost.
Vi har vaknat till en gråmulen morgon och det är ganska kallt ute, men yr.no har lovat oss solsken fram på förmiddagen, även idag. Vi fortsätter med att testa oss in i det franska köket. De flesta ostarna har vi hemma och har smakat många av dem, inför vår julhandel. ”Vad är det som luktar? sa Birgitta, det är vår sist inköpta ost, sa jag. Idag blev det även majonäs på baguetten, då de tydligen inte äter smörgåsmargarin, som vi gör hemma. Rent smör finns, men är stenhårt.
Vi bara tittar på poolerna som finns – havet eller inget alls, är det som gäller.
Fredagsmys med pizza i Pizzerian med havsutsikt.
Detta var en av de absolut godaste pizzor jag ätit. ”Normande Spécialty” med Tomato, Mozzarella, Camenbert, Apple, Smoked bacon, Cream, Oregano. Den var dessutom lövtunn, men kanske inte den billigaste, prislapp 12,90 €.
Vi satt i husbilen och plötsligt fick jag se att hela himlen glödde.
När jag var framme vid fri sikt, var det hela över på bara några få sekunder och jag kom ut för sent.
När min iPhone förkunnade att klockan var sju och uppdags idag….
Hade det inte behövts en väckarklocka, åskan brakade loss samtidigt och det kom ett riktigt åskregn.
Snart sken solen igen och vi rullade ut våra elcyklar.
Vi ville hitta en butik för att handla lite mera mat. Överallt finns det caféer, men de serverar bara öl & sprit, vilket inte är något för oss. Vi rullade igenom flera byar och samhällen utan att hitta en matbutik. Ett charkuteri, ett bageri, flera ölcaféer, och flera spelbutiker såg vi, men ingen matbutik. Vi cyklade förbi flera mindre campingar, som den ni ser i bild ovan.
Det låg flera ”Fiskrestauranger” ut efter cykelvägen, här är en av dem.
Strandnära och stilfulla villor.
Inga matinköp idag, trots att vi var borta i två timmar.
Jag älskar russin i nästan alla bakverk och blev själaglad, när jag såg dessa och köpte naturligtvis två stycken. De var jättegoda, men det var inga russin i, det var chokladbitar. För säkerhets skull köpte jag två jordgubbsbakelser också. Det blir intag lite senare av dessa. I morgon, om det är vackert väder, cyklar vi mot norr, där vi prickat in en Carefourbutik på kartan åtta km bort.
Dagens cykelutflykt.
Vi har kartor som säger ett vägnummer, Google kartan ett annat och verkligheten ett tredje vägnummer. Med cykel får man se upp också, så man inte kommer ut på påfarter till motorvägar. Vi hade tänkt cykla in till Cherbourg, men alla dessa olika vägnummer förvillade oss lite. Vi fick en trevlig cykeltur ändå.
Solnedgång i Normandie.
Jag tycker om solnedgångarna vid Europas västkust och då speciellt vid Atlanten, de är så mäktiga på något sätt, vid det stora havet. Denna solnedgång bevittnade vi från Camping L´Anse du Brick, Normandie.
Utsikt från middagsdisken i servicehuset.
Innan solen gick ned igår, bekantade vi oss lite i omgivningarna. När vi* (Birgitta) står och diskar ligger denna vy framför disken. (* Vi har fördelat så jag kör oftast bilen, serverar kaffe klockan sju på morgonen, lagar frukost, ordnar fika och mellanmål och Birgitta vill gärna diska själv)
Tvättmaskinerna på campingen.
Vår gode vän Lennart Olofsson, Lennarts Tankar, visar ofta bilder på när han (Irene?) tvättar. Jag erkänner utan omsvep, jag kan inte sköta en tvättmaskin, så jag visar bara en bild på campingens tvättmaskiner.
Exemplariskt stora duschar och maximalt välstädat.
Högst upp på campingen är vi skyddade av ett stort berg.
Eftermiddag/kväll i L´Anse du Brick, Normandie.
Vår plats nr 46 på campingen och som ni ser, en stor inramad tomt även här.
Kvällsskymning.
En ny dag och dags att gå och köpa bröd & mjölk i butiken rakt fram.
Bedårande utsikt var vi rör oss.
Vi går en strandpromenad på förmiddagen.
Husen ligger tätt utmed stranden.
Några få människor bor vid vatten, medan andra inte har vatten för dagen.
Landskapet är nästan sagolikt vackert.
Hortencia, är det också ett låneord från franskan?
Himmel & hav möts i horisonten långt borta.
Gott om vikar och uddar i strandlinjen.
Några liljor långt borta i en bergsskreva.
Det finns en beach ett stycke bort, detta ser inte badvänligt ut nedanför campingen.
Hortencia på en sluttning ned mot Atlanten.
Dagens resa från Guines, Calais till Normandi.
Biffstek med lök på grillen.
Vi firade sista kvällen på Camping La Been Assise, Calais, med att grilla en stor biffstek med lök, som vi åt med kokt potatis till, på den har vi sovit gott. I dag på torsdags morgonen vi lämnade campingen.
Vi åker i ett mäktigt jordbrukslandskap.
Jag vet inte med säkerhet, men visst är det så att franska bönder, får ett enormt stort stöd av EU. Varför, satt jag och funderade på, när jag såg dessa enorma åkrar. Själv är jag uppväxt på en gård med 35 tunnland och lika många små åkrar. Där hade pappa behövt all hjälp i världen för att klara sig, men han fick inte en krona i bidrag av statsminister Tage Erlander eller finansminister Gunnars Sträng.
Vi svänger in på en Shelltapp för att tanka och äta frukost.
Du har kört fel sa Birgitta, vi hamnar långt ute på landsbygden. Efter ett par minuter dök en enorm Shelltapp upp och en stor rastplats, där vi kunde äta vår medhavda frukost. Bättre rastplats får man leta efter.
Vi närmar oss Le Havre och de stora broarna.
Här har vi kört flera gånger tidigare, men aldrig på denna sidan av vägen söder ut. Vi närmar oss Normandi och Omaha Beach. Vi reser förbi Slottet vi bodde på, för ett par år sedan.
Vi har lämnat stora vägen och har 25 km kvar till vårt resmål….
Min GPS verkar klockren att hitta målet via koordinaterna. Birgittas Navigon Truck, ville inte vara med någon gång idag. Som sagt, min GPS hittar fram, men valet av vägar, ja det kräver en extra eftertanke. Vi körde 25 km på de mest krokiga och smala vägar. Det var på gränsen att det gick att möta en personbil. Hur skall detta sluta, undrade jag….?
Det kändes som en väg utan ände.
Vi närmar oss en by nere vid havet, efter branta backar utför.
Folk kom ut på gatan och flyttade på bilar för att vi skulle komma fram och komma runt i svängarna. Skönt att vi inte har en större husbil än vi har.
Fotografera skylten, den visar att vi är på ”rätt” väg, sa jag till Birgitta
Efter denna skylt hade vi bara fem km kvar till målet, Camping L´Anse du Brick, i det mest vackra och underbara landskap utmed kusten i Normandie.
Vi kör vidare utmed kusten i Normandi.
Bilden tagen från vår campingplats.
Jag kommer in i receptionen och möter den mest underbara och hjälpsamma kvinna som jag någon sin mött i en reception. Hon pratar, skojar, gestikulerar, pekar och gör allt, för att vi skall förstå varandra. Jag hämtar en Torebrings reklampenna (av klass) och lämnar till henne. När jag kommer tillbaka till butiken, möter jag henne igen strålande och lycklig: ”Jag har varit inne på din Factori och sett dig , din fru och alla dina medarbetare”. Dessutom kom hon med en katalog över restauranger i bygden. De allra bästa fiskrestaurangerna, hade hon markerat med färg. Säg inte till mig att fransmän är tråkiga.
Birgitta poserar från tomten mitt emot oss.
Jag bjuder inte på mer av allt det vackra idag, jag är stum av det vackra jag ser just nu. Klockan är strax 19.30 och det är 29,2 grader varmt ute under markisen.
Alla kära & goa bloggvänner som jag har, här har ni det bästa tips ni kan få av mig: Missa inte att åka hit! Platsen har nummer 1186 i årets Acsi katalog.
På förmiddagen idag var det +21,7 grader
I går kväll var det rent ut sagt kallt, när jag gick en liten runda vid 22 tiden, då var det bara + 11 grader. I dag var det utlovat + 18 grader och en enda stor sol. Solen stämde, inte moln på himlen och det har nästan orkat upp i + 24 garder. Vi har läst och solat och bara kopplat av. Vi har solat så mycket, att vi fick till slut gå till skuggan. Denna snart 30 år gamla termometer fungerar fortfarande, frånsett utegivare som vi tagit bort.
Både Birgitta och jag mår bra i den temperatur som vi haft, denna underbart soliga dag. Annat var det förra året när vi kom till Camping Lake Caspe i Spaniens inland och det var över + 38 grader. Jag mådde helt enkelt illa i den värmen.
Det är så pampigt med alla stora träd på campingen.
Här finns platser för de som vill bo i skugga, under de stora trädkronorna, eller som vi bor, på en öppen plats.
En vackert formklippt Thujabuske.
Ytterligare vackert formklippta Thujabuskar.
En vackert formklippt Idegran
Så kom gräsklipparen, nästan ett skådespel.
Nej inte detta oväsen nu, och tankarna for iväg till Camping Rubicone i Italien. Där gick dessa vaktmästare hela dagarna och dammade med sin små gräsklippare. Här var två megastora platser klippta på ett par tre minuter. Det såg ut som han formligen dansade fram över grönytorna.
I morgon lämnar vi denna underbara plats och drar vidare.
Vi har stortrivts på denna Camping La Been Assise. Dessa megastora campingtomter på upp till 200 m2, det gröna gräset, (det finns inga jordiga platser någonstans) landsbygden, tystnaden trots mycket barnfamiljer, gångavstånd in till byn Guines, cykelavstånd till Calais och den fina restaurangen. I morgon kör vi 46 mil söder över till Normandie.
Våra grannar såg lika frågande ut som vi, blir det regn eller kan vi hitta på något i dag?
Jag kan inte påstå att jag gillar dessa djur, vart man än kommer, hemma eller borta, så för duvorna oväsen och smutsar ned. I år har har jag även sett dem vara kanska osams och de pucklar på varandra rejält.
Utrustade med kameraryggsäck, poncho och kartor gav vi oss iväg.
Regnet hänger i luften mest hela tiden, men tröjorna blir bara prickiga av regndroppar.
Massor av broar över ”de kanal”.
Vi såg en kyrka på webben i Calais, den ville vi se.
Vi hade med oss en GPS när cyklade i väg. In till Calais var det bara att byta vägnummer fyra gånger och inget konstigt. Lite värre var det när vi kom fram till Calais. Jag visste att kyrkan låg i den norra delen av sta´n. Med en cykel kan man gå på trottoaren en bit, för att lokalisera sig. Efter många korsningar hit och dit kom vi fram.
Vi är inga storstadsmänniskor som älskar att gå i affärer. Hemma har vi allt vi behöver och lite till. Gamla hus, slott och kyrkor kan vara betydligt roligare att se.
En Jättekyrkogård mötte oss.
Jag såg cimetière (kyrkogård) på GPS´en. Detta franska ord lärde jag mig i Omaha Beach, när vi var där för några år sedan. Denna kyrkogård var nog närmare en km lång.
Naturliga blommor, sidenblommor , blommor i keramik och prydnadssaker.
Själv har jag tre gravar på mitt ansvar att sköta om hemma. Något dylikt med detta, har jag aldrig sett tidigare.
Det var inte den praktfulla kyrkan jag såg på webben.
Det kändes mer som ett fågelbo uppe i tornet än en praktfull kyrka. Det var låst så vi kom inte in i den.
Namnet på kyrkan jag hittade på webben, och den låg ytterligare ett bra stycke bort från kyrkogården.
Nu var batteriet i GPS´en slut och nu skulle vi hitta tillbaka, genom alla olika vägkorsningar. Vi ville fika, men allt var stängt för siesta. Med lite tur, kännedom om väderstrecken och lite lokalsinne denna gången hittade vi ut ganska bra ur sta´n. Jag trodde att Calais var en liten småstad, men icke, där bor cirka 75 000 invånare.
Så här ser vår lilla cykeltur ut som vi gjorde i dag.
Jag hade velat se hamnen och hamntrafiken, men utan en GPS samt en stadskarta i en så stor stad, fick det vara bra för denna gången. Kanske är vi bättre utrustade en annan gång. Våra el-cyklar var i alla fall helt underbara. Vi var ute och cyklade i fyra timmar och när vi kom hem hade vi solsken igen.
