Matts Torebring

Det var spännande att se på morgonen, skulle jag kunna gå till jobbet, men på en kort stund kom det 4- 5 mm regn och blåste 16 m/s i vindbyarna. Jag skjutsade upp Birgitta, som börjar ett par timmar före mig och tog sedan bilen till min frisör och vidare till jobbet. Det var bland det värsta väglag jag någonsin kört i. Ännu värre att gå.

Allas vår räddning var att det låg ett cm tunt snötäcke på gångvägarna när regnet kom. Hade det varit rent till marken, hade det blivit blankis. Nu gick det bra att gå hem. För säkerhets skull har jag mina gångstavar och dubbskor, som en extra trygghet när det är isgata. Ändå en tröst att det blir ett riktigt mildväder ytterligare någon dag innan det fryser på igen.

Så långt som möjligt undviker jag helst att handla av de allra största drakarna. Om det finns möjlighet undviker jag alla varor märkta med EMV (egna varumärken). ICA m.fl. ska inte bestämma över min mat för att själva tjäna så mycket pengar som möjligt på vad jag stoppar i mig. Vi julhandlade på City Gross, men även där har tyvärr EMV tagit över, vilket jag påtalade till en butikschef. Vi står maktlösa svarade han.

• Jag betalade in prenumerationen (nära 3000 kr) för vår lokala tidning dagarna före julafton. Dagen efter ångrade jag mig och sa upp vår prenumeration och sa att jag önskade återbetalning. Nu 3 veckor senare har jag inte fått tillbaka min inbetalningen. Möjligheten att kunna läsa tidningen stoppades direkt. Jag letade efter en mejladress utöver deras standardiserade frågor, men det finns inte. Jag försökte ringa det finstilta telefon numret, men 51 samtal före i kön. Vad trött och uppgiven man blir …
• I veckan fick jag en ny iPhone 15 Pro av företaget, p.g.a. att min förra måste repareras. *En ny kontakt och mitt tidigare headset passar inte och måste beställas särskilt. *Det fanns ingen stickkontakt med för att kunna ladda och måste beställas på nytt. Allt detta bara för att få större vinster.
• Vårt företag lägger en order med inköpsvärde på 750 000 kr före jul, hos en av de största giganterna. Svaret kom: ”Kan ni inte köpa av någon annan när ni köper så här lite?”
• Till leverantör av fönster och dörrar till vårt bygge av Gäststuga, valde jag det betydligt dyrare, men kvalitetsinriktade familjeföretaget, för att slippa monopolet på marknaden.
• Att inte uppge telefon nr och mejladresser har spridit sig till många stora företag. Tänk om vi kunde bojkotta dessa företag!

Vi gästade Jönköping 2 dagar, med början på årets första dag 2024. P.g.a. ishalka kunde vi inte gå på stan, utan valde ett göra en sightseeing med bilen. Jag ville åka och se om alla mina gamla kunder fanns kvar. Vi åkte från Jönköping centrum, ut genom Ljungarums ind. område, G:a flygfältet, Hovslätt, Norrahammar, Taberg, Månsarp och Bankeryd. Jag kunde berätta för Birgitta om många byggnader och vem som satt och jobbade där förr i tiden.

Under de sista 25 åren av 1900- talet, fanns det nog inte en gata utan jag kände till var den låg, i den då så trevliga staden Jönköping. Under senare år, är stan i mitt tycke helt sönder byggd. Förr kunde vi ta husbilen och köra Odengatan fram till Munksjön, parkera på stora parkeringsytor och ha nära in till Östra Storgatan och alla butiker. Idag kör man in i en betongvägg.

Jag minns när E 4:an gick genom Huskvarna, Rosenlund, Jönköping centrum, Kungsgatan och vidare söder ut. Samtliga gator finns kvar än idag, fast bebyggelsen och trafiken har exploderat sedan dess. Förr kunde man köra Solåsvägen i lugn och ro, idag är det en ren trafikhets där. Trafikmiljön har inte utvecklats samma takt som byggandet.

Vi kom körande från Norrahammar, vi körde en runda på Skogskyrkogården och sedan vidare ned mot Barnarpsgatans slut vid Skeppsbron och påfarten till E4 söder över. Vi körde genom en viadukt, inga skyltar om att hålla till vänster, så av rena (låga) farten körde vi rakt fram. Vi hann bara säga vad var detta? Vilken tur att vi inte skadade bilen eller fastnade. Nästa dag körde vi tillbaka för att försöka få en klarhet i det hela.

Vi upplevde det som, bor man jönköping, bör man åka buss och inget annat. På gata efter gata har bussarna egna filer och troligtvis företräde. Bussarna går i en enda skytteltrafik.

Vad som skrämmer mig är alla trafikhinder i form av stora upphöjningar i vägbanan. Förr fanns en skylt som varnade för gupp eller ojämn väg. Sådana skyltar verkar vara ett minne blott och vad spelar det för roll när de är ned snöade som i tisdags. Vår lilla bil skuttar till lite och det är bara lite obekvämt. När vi reser med husbussen är det värre. Vi har ett långt överhäng och bussen är relativt låg baktill. Vi har 2 stödhjul som skall skydda bilens bakparti. Vid ouppmärksammade vägbulor skadas dessa hjul, om bussen slår i med full kraft.

Vi kör mycket sällan inne i större städer med bussen. Detta märktes när vi besökte Jönköping, vi fick se en stad som har totalt har förvandlats på bara något 10- tal år. Byggandet måste slå alla rekord. Nu har vägbulorna dessutom vuxit upp som svampar ur jorden, oftast utan varningsmärke. Den ena skrivbordsprodukten värre än den andra.

Birgitta & jag enades om att koncentrera oss på minst 2 saker i fortsättningen. Hålla angivna hastighetsgränser, inte minst på alla 30- 40 km vägar, samt superkontroll över alla bulor i vägbanan. På en 50 km genomfarts sträcka i Toulouse, Frankrike, såg vi inte vägbulan. Garderoberna blev tomma på kläder, stödhjulen vek sig och vi trodde att bilen slogs sönder.

Bara att bygga vägar till alla kraftverken, var säkert ett gigantiskt jobb, avverkning av stora skogsytor, spränga sig igenom berg och skapa bärighet för tunga transporter i sanka områden. Det finns så mycket att läsa och mycket mera bilder på Vindin Vedbo hemsida.

Vi följde vägen km efter km, till dess att den tog slut vid en gigantisk vändplan. Ett tag tänkte jag: Kommer jag att hitta tillbaka?

Jag har alltid älskat vindkraft, men kanske fick förälskelsen en liten törn i kanten, efter att sett storleken, och ingreppen i naturen. Rakt under den stora propellern var det ganska tyst, men på 100- talet meter ut från pelaren, skar vingarna som knivar i luften, samt en roterande skugga hela tiden solen skiner.

En helg under våren kom vi till ställplatsen i Vadstena. Vi hade planerat att stanna 3 nätter men betalade bara för en natt till att börja med. Nästa dag fanns inte en plats kvar och helgen blev inte alls som planerat. Vi tvingades att lämna Vadstena.

Här på Tokenäs Camping i Byxis på norra Öland, bokade vi först 8 nätter. Vi ville vara still och fira Midsommar. Eftersom vi har en så fantastiskt bra plats, intill havet med skugga under de stora ekarna, valde vi att stanna ytterligare 4 dagar. Då var vår plats redan bokad. Det skulle inte förvåna mig om Birgitta skulle vilja förlänga en gång till.

Kalla det tur eller vad ni vill, den jättefina platsen intill oss var ledig 4 dagar framåt som vi önskade. Så idag flyttade vi helt enkelt 10 m längre söderut. Ni ser på sista bilden vilka fantastiskt stora platser vi har, 10 x 10 m. Vår södra tomtgräns finns vi den vita brickan i vänstra hörnet på bilden.

De flesta platserna finns ute på en stor äng utan träd som skuggar. Vår plats är helt fantastiskt underbar med skugga under de stora ekarna.

Allra helst vill vi åka utan att boka plats. Tyvärr kommer det nog att försvinna, allt skall regleras. Vi talade med någon på en ställplats, om att vi tänkt åka till Västkusten. Vi bor där men vi har flytt hit till Öland, du kan inte göra någonting utan att mötas av förbud och regeltavlor, sa vår granne på ställplatsen i Kårehamn.

Nu står det vatten i alla diken, i alla kärr, Anebysjön är fylld till brädden och Svartån har djupa vallar för att klara stora mängder vatten. En så långdragen vinter som denna med kyla, snö och regn i massor är svårt att minnas. Tänk vilken tur vi hade när vi byggde vårt nya hem hösten 2019 till sommaren 2020. Jag minns bara ett enda snöfall i mitten av februari och väldigt lite regn.

Nu börjar jag längta efter en tur på sjön och att få prova mina nya fiskegrejor. Fast först vill jag se en glimt av vårsolen och med lite behagligare temperaturer.