Matts Torebring

En lycklig Linus Torebring i finalen Friends Arena. Foto mamma Carina

På jobbet har man tydligen haft röstning, om vilken låt som skulle vinna i finalen. Jag fick erbjudande, om att vara med och rösta. ”Väck mig när det är över ” sa jag. Jag har inte hört vinnarlåten, eller har jag hört den helt ovetandes. När finska Lordi vann för några år sedan, försvann allt intresse för min del för denna tävling.

Mamma Carina hade i alla fall dragit iväg till Friends Arena, med sina båda pojkar. Stackars pojkar! Själva var vi bortbjudna och hade mycket roligare än att titta på detta. Fast vi smygkikade lite på HW 71 mot Örebro. Det var roligt att se smålänningarna ta för sig igen. Innan vi gick hem såg vi resultatet från Friends. Med en kopp starkt kaffe på morgonen, så nu är jag vaken igen.

Entré till Aneby kyrka

Jag nästan skäms över att skriva detta. Vi har bott i tätorten Aneby i 45 år. Vi har knappa 400 meter gångväg, på vår egen gata, så är vi i kyrkan. Ändå har vi aldrig varit där. Idag gick vi dit på högmässa. Vi har en helt fantastisk präst i Svenska Kyrkan, Peter Andreasson. Man blir så glad av att lyssna till honom. Kyrkan är ombyggd 1997. Inom Aneby Pastorat finns totalt nio kyrkor, med anor från 1100 talet.

Birgitta och jag har alltid varit mycket engagerade i frikyrkan, tills för tio år sedan. Då valde vi att trappa ned på engagemanget. Birgitta har varit organist i 50 år och spelat i stort sett varje söndag under alla dessa år. Hon började spela offentligt varje söndag från elva års ålder. Var 3:e söndag står hon på organist listan än idag. Dessutom sångledare och kassör i mer än 35 år, i en mycket omfattande verksamhet. Det senare har hon lämnat helt. Själv har jag varit engagerad i styrelsen och mycket annat i mer än 30 år, men lämnade detta för tio- talet år sedan.

Kyrkorummet i Aneby kyrka.

Här på kortet lite glest i bänkarna, men så småningom helt fullsatt. Svenska kyrkan i Aneby är nog ganska unik i sitt slag. Här finns även dopgrav för vuxendop.

En bukett härliga tulpaner på middagsbordet.

I går söndag hade vi ”middagssafari” i kyrkan. Vi hade antecknat oss för att bjuda sex personer på middag, efter gudstjänsten i kyrkan. När gudstjänsten var slut, fick alla som anmält sig, en adress att åka till. Vår församling är cirka 250 medlemmar. Vi är ju oftast ute och åker husbil, är sällan hemma och känner inte alla vid namn. Vem kommer till oss?

Nu kom det en silverfärgad bil, vem åker i den? Så kom det en röd bil och en  bil till. Vad spännande, att stå bakom gardinen och tjyvkika lite. Klockan kvart över tre, fick vi öppna ett kuvert. I kuvertet fanns nya adresser, till oss åtta personer vid middagsbordet. Klockan halv fyra, skulle vi fara vidare till nya familjer för att äta dessert.

Detta initiativ och husbilslivet har mycket gemensamt. Träffa nya människor, samtala och bara ha trevligt, visst är det kul.

Läs resten av detta inlägg »

Vår gamla bokhylla i Carpatiserien har fått belysning i hyllplanen.

Först köpte jag batteridrivna ledbelysningslister.(Jag ville inte borra) Detta var bara skräp och jag kastade bort det. Nu har jag satt upp sju styck dimbara (saknas dimningskontakter på bilden) ledlister från Markslöjd. (Made in China). Efter fem resor till elbutiken har jag fått det, som jag ville ha det. Sju trådar sticker ut på baksidan, som sedan anslutits till två grenkopplingar och vidare till två transformatorer. Lite pyssel var det att tömma på allt glas, tungt porslin, borra, torka damm och städa.

Ps. Jag vet att vi är omoderna, en bokhylla som denna är 80- tal. Men alla de andra möblerna går i samma stil, fast de är ganska nya.

Matts & Birgitta 8 februari 1969.

Birgitta var faktiskt så här smal när vi gifte oss 1969.

Jag ville ge min fru en hatt

Köp en hatt att ha när du skall vara fin, har jag sagt till Birgitta, men förgäves.

Högklackat gillar hon inte heller

Högklackade skor är inte det heller hennes grej.

The fore elements

Jag gillar verkligen konstglas och skulle gärna ha mera, men har inte plats just nu för mera. Utan ljus är de inget värda.

Så firade Birgitta & jag nyårsafton 2015

Vi tände de sista ljusen i adventsljusstaken, som vi inte hunnit bränna ned under julstressen och tog fram vår nya racklettgrill. Till julafton fylls vi nästan alla, av en massa måsten. Julklappar, julgran, julpynt, julhälsningar, matlagning med mera, med mera. Till nyår känns det mera, som att få sitta ned vid ett dukat bord.

Vår nya favorit, rackletgrillen, kom fram. Birgitta hade inhandlat lövbiff, goda ostar, grönsaker och delikatesspotatis. Efter maten brann brasan i braskaminen. På en liten stund var det +25 grader varmt. Själv hade jag all möda i världen att hålla mig vaken till efter 12. slaget. Chips, popcorn, innehållet i alla chokladaskar samt en promenad runt huset, så gick det. Sedan när jag väl går och lägger mig, får jag ändå vänta på sömnen i en timma. Något måste var fel inne i ”pannrummet”.

God fortsättning God Vänner på nya året!

Önskar Matts & Birgitta