Matts Torebring

Skolavslutningarna avlöste varandra ute i Ralingsåskyrkan, strax utanför Aneby, under torsdagen. Själv får jag lite av dåligt samvete, p.g.a. att jag missat så många skolavslutningar under åren. Min egen skolavslutning 1962, minns jag inte om mina föräldrar var med. Denna gången var familjen på plats när vår Linus slutade 9:an.

Klass 9 C före avslutningen i kyrkan.

Farmor & farfar är så stolta över vår Linus. Under samlingen i kyrkan avtackades Linus med så fina lovord för sitt uppdrag som Elevrådets ordförande.

Farmor & Farfar önskar Dig Linus allt gott som finns och lycka till i nya studier till hösten.

På min 60 årsdag, i mitten av augusti 2007, fick jag en MacBook av familjen och en blogg upplagd av Niklas. Bloggen har under åren sysselsatt mig 10- tusentals timmar. I början kunde jag inte ens lägga in bilder, utan det blev bara texter. Sedan har jag utvecklat det mesta själv, dock inte tekniska detaljer där flera vänner varit med på resan. Har du gott om tid kan du följa min blogg sedan 2007. (börja att söka på 2007)

Utan Niklas kunskap och Birgittas tålamod, över att jag förr alltid satt med min blogg om kvällarna, hade inte denna resan varit möjlig för mig. I skrivande stund står räkneverket på 2 500 841 visningar.

Otaliga platser som vi kommit till, som t.ex. Fotö, där det kom fram en person till husbilen och sa, ”Är det du Matts, jag läser din blogg varje dag?”

Min blogg har inte varit en enbart reseblogg, utan jag har haft flera olika kategorier, som t.ex. familjen, företaget, foto, min story, resor, debatt, ställplatser och reseberättelser.

I början hände det ingenting, men efter hand kom det upp ett antal bloggar. Som mest var vi nog 10- 15 bloggar som följde varandra, skrev och kommenterade varje dag. Nu har några lämnat jordelivet, några har lagt ned sin blogg, men en handfull bloggare lever vidare och är fortfarande aktiva.

Under 2018 ledde jag vårt största byggprojekt genom tiderna och jag hade mycket byggande att skriva om.

Flera gånger har jag tänkt att lägga skrivandet på hyllan. Men … Birgitta & jag har fått så många fina och goa vänner genom bloggen, så jag fortsätter att skriva, men skriver inte så ofta och inte så mycket längre. Har jag inget positivt att skriva om, så försöker jag vara tyst.

På bilden, som skall föreställa Nordkap och Gibraltar, var bloggen 15 år, nu är den 18 år. Det återstår att se hur fortsättningen blir …

Under 18 somrar besökte vi de flesta länder i Sydeuropa. Infällt i bild upp till vänster, ett 40- tal Les Castel campingar i Frankrike. Vi satte upp ett mål att besöka alla, för på dessa förstklassiga platser trivdes vi, men det klarade vi inte av. Vilka härliga minnen vi har och som vi har delat med oss under resan.

Tänk att vi ändå var så förståndiga att vi började resa när vi var unga (50 år). Röda nålar är platser för övernattningar. I Rubicone, Italien, övernattade vi ett 100- tal nätter, innan vi förstod att upptäcka hela Europa. Att köra från hemma hamnen i Aneby, ned till Basel, Schweiz, på ett dygn, det kommer aldrig mera på tal. Nu är vi glada över att röra oss i syd- och mellan Sverige.

Vi sålde husbilen, när spiltan var tom sökte vi en mindre husbil, som har nästan allt. Den väntar vi på fortfarande. Vilken tur att vi har semester i aug. i år.

Ett Stort Tack till alla medskapare till min blogg, Tack för all teknisk support, Tack för alla snälla och vänliga kommentarer, det är Tack vara er som jag har fortsatt att skriva.

Allt Gott från Matts & Birgitta Torebring

Mors dag firande på Norraby Golfkrog, Tranås, detta var Birgittas eget förslag och hon bokade tid och plats. Vilken fest det blev med Grilbuffén ute i det fria, de gröna banorna utanför fönstret och en vik av sjön Sommen strax intill. Närmare en golfbana än så här, kommer jag nog aldrig…

Så himla gott att jag blev proppmätt …

Niklas hade sin vana trogen inhandlat Trisslotter av alla de slag och lagt dem i en massa olika paket. Någon gång måste det bli vinst, men inte några storvinster denna gången heller.

Birgitta säger alltid att hon har allt och det är nog med sanningen översvämmande. Inte ens jag kan komma på någonting. Men en Budapestårta skulle nog få säga nej till.

Din fina lägenhet i Adolfsberg står nu tom, dina barn Anna, Andreas och Elin med familjer, vi som har stått nära dig, församlingen, tidigare arbetskamrater, alla dina många vänner, ingen av oss kan längre ringa på din dörr och mötas av en stor kram.

När allt är som bland det bästa i livet, då helt ofattbart, lämnar du familjen, församlingen, släkt och alla dina vänner. Dagarna före jul, skrattade du och var glad som en lärka när vi talades vid och då sa du … ”Jag får avstå julmaten i år, för jag får halsbränna av all mat.” Sedan gick det alldeles för fort …

Sista gången jag var här i kyrkan hösten 2017, när vi alla tog ett tungt farväl av min bror och din man Rune Torebring.

Här samlas hela familjen, släkt, vänner och församlingen för att ta farväl av Maria Torebring.

Sedan min bror, din man Rune gick bort, har vi hållit en ömsesidig kontakt. Jag kommer att sakna besöken hos dig när vi passerar Örebro, när du hälsat på oss i Småland och inte minst alla telefonsamtal och SMS. Tack och farväl Maria, men … Vi ses i Himlen …