Matts Torebring

En bok om Kognitiv beteendeterapi

För två och en halv månad sedan skrev jag om att jag börjat en KBT behandling, för att om möjligt återfå min sömn. Jag förlorade min sömn tredje dag jul 1999. Detta efter en stressig julhandel och allmän överansträngning. Sömnen försvann och kontakten med sömnen var helt borta. Efter flera dygn av klarvakenhet och sprängande huvudvärk, fick jag rena bedövningsmedlet för att kunna sova. Våren 2000 fick jag träffa en psykolog, som gav mig en medicin som jag sovit på i 14 år. Biverkningar, ständig huvudvärk och en badrumsvåg som började prata, ”en i taget”, på grund av viktökning.

Jag bad länge till Gud om ett ingripande, ”Antingen får du fixa detta själv, eller får du sända en människa i min väg, som hjälper mig.” Han valde mitt sista förslag. I slutet av februari månad i år, fick jag träffa Frida Gustafsson, Nyhälsan Bräcke Diakoni, i Nässjö. Jag fick under de två första veckorna, dokumentera mina sömnvanor. De följande veckorna fick jag stränga regler: Aldrig gå till sängs före klockan 23.30 och inte sova längre än till klockan sex på morgonen. Men snälla Frida sa jag, ”Vi åker husbil på helgerna, då vill jag sova längre”, ja ok, sa Frida, då får du sova till klockan sju lördag och söndag. Detta har jag följt till punkt och pricka sedan den 28 februari. Förlåt men ibland har jag inte orkat, att vara uppe längre än till 23.20.

Jag har under årens lopp försökt att ställa ut min medicin, men aldrig lyckats. Jo, tio dagar på Franska Rivieran 2010, men sedan gick det inte längre. För 35 dagar sedan ställde jag ut min medicin och slutade att ta den. I hela 32 av 35 nätter har jag nu sovit utan medicin, endast tre nätter fick jag gripa till den. Kan ha varit förkylning eller annat som påverkat.

Idag den 15 maj var jag på återbesök hos Frida Gustafsson, Nyhälsan i Nässjö. Jag hade med mig en stor  Princesstårta, med röda rosor på och ett textat Tack. Vi kramades och jag kunde inte hålla tillbaka gädjetårarna. Vad glad du måste vara över din utbildning, sa jag till Frida, när du kunnat hjälpa mig och säkert många andra, på det mest enkla tänkbara sätt.

Under snart femton år har jag sökt hjälp, gått i samtalsterapi flera gånger, utan att komma tillrätta med någonting. Så kommer Frida och säger till mig, ”Du måste lära din kropp att bli trött”. Det har jag följt och idag törs jag lita på att det håller. Tack Gode Gud för att Du sände människor i min väg, för att hjälpa mig.

Tidigare kunde vi sova till klockan nio- tio- ja ända till klockan elva, en söndag morgon i husbilen. Det är kolsvart i vårt sovrum i vår Kabe, så det är lätt att sova länge. Nu ringer min iPhone klockan sju , jag går upp och bjuder Birgitta kaffe på sängen eller sitter vi framme i cockpit. Oftast är det bra tv program mellan klockan sju och åtta. En timma att bara sitta och njuta av livet. Hoppas ni förstår hur glad jag är idag.

Vem är det som kommer? sade både Birgitta & jag…

Först kom dessa balongfarare och svepte förbi strax över taket på våran Kabe. Vem är det som kommer? Landar de på våran ställplats?

Det knackade på dörren och in steg Marianne & Fredrik.

”Finns det någon härinne”? sade Fredrik och knackade på min kontorsdörr. Så stod de där och överaskade igen, våra ”Finska kamrater” från Jakobsstad i Finland. De är verkligen roliga, trivsamma och förnöjsamma vänner. Vi fick bjuda på ”Muminkaffe” innan de reste vidare. Vi har träffats många gånger och rest med husbil tillsammans, ett par veckor i just Kroatien. Allt började på en badstrand i Italien för 11- 12 år sedan.

Vi satt och surfade i söndags och letade efter en billig resa, med husbilen till Tyskland från Helsingors, berättar Fredrik. I måndags startade vi resan till Kroatien, via Helsingfors till Kapellskär norr om Norrtälje, vidare ned över landet, sov över i Mantorp, stannade till hos oss en kort stund i Aneby och fortsatte sedan resan till Trelleborg. Vi skall vara hemma till midsommarafton, för den ska vi fira på Nordkap i Norge.

Till sist kom det väntade besöket och parkerade sin splitter nya fina husbil.

Att Anette & Göran från Borlänge, Husbilsbloggen Kors & Tvärs, skulle komma, har vi mer eller mindre anat de sista veckorna. Naturligtvis körde jag undan vår Kabe, så våra vänner fick parkera på 38:ans ställplats. När vi varit hemma från jobbet tre minuter, kom våra vänner. Vi har känt varandra genom våra bloggar en längre tid och har träffats hos oss, på Elmia Husbil och så hade vi nästan två veckor tillsammans, på Camping Cala Gogo sommaren 2013. Rättare sagt så var det Anette som skrivit och talat sig varm för platsen. Vi hade fantastiskt trevligt tillsammans där i somras. Anette hade bakat flera stora plåtar med ”Amerikanska bullar” som vi festade på under Valborgsaftonen. Vill ni inte elda ris? sa jag, nej sa Anette, då luktar man bara rök och fryser. Vi satt hemma och hade en riktigt trevlig kväll tillsammans.

Naturligtvis blev det sigthseeing i deras nya fina Cartago. Jag sa till min Birgitta efter rundvisningen, vi får nog placera denna modell av Cartago, på andra plats efter vår Kabe. Anette & Göran är så goa vänner att jag törs skriva så. Det tyngsta poängen för Kabe får de naturligtvis för att vi har fabriken på cykelavstånd och med Sveriges bästa serviceverkstad. Grattis vänner till er nya fina bil, den kändes verkligen gedigen.

Vi älskar Cala Gogo och måste dit i år också.

Vi måste åka till CalaGogo i år också, säger Anette & Göran, och pekar på vår Europa karta i hallen hemma, med alla röda bonålar på. Efter alla åren på Rubicone i Italien, är vi själva försiktiga med att återvända till samma plats. Efter två nätter på 38:an ställplats, sightseeing runt i Anebybygden och efter att Göran & jag avverkat 6 km på min skogsrunda for våra vänner vidare söder över.

Tack Fredrik & Marianne, Tack Annette & Göra för att ni gladde oss med era besök!