Utanför stugan vi bor i, långfredag 2010 i Idre fjäll, tillsammans med dotter & måg & Lillprinsen Oliver. Vi bor i Fjällbyn och vi har bara att glida rakt ut i backen. Mycket snö, kallt som en riktig vinterdag och dimma uppe på fjället. Efter sista tidens mildväder var det ett bra men hårt och isigt underlag att köra på. Idag långfredag, har vi kört alla svarta backar som finns, utom en en backe, som dessutom var det egentliga målet. Alla andra svarta backar bekommer mig inte, men så kommer man fram till Chocken, Nordens brantaste pistade utförsbacke, och så fegar man ur. Ok, det var extremt stora varningsskyltar med varning för is i backen. Mikael tog mod till sig, och körde ned, medan Candra och jag tittade på. Vi hann se att han ramlade omkull, men vi kunde inte gå fram så långt så vi såg hur det stod till. Efter en bra stund kunde vi se en röd jacka som en liten prick långt där nere, Mikael var välbehållen, det var skönt.
Här är den dubbelsvarten, Chocken.
Läs mer om Chocken & Väggen, länkar på startsidan …. Min tröst får bli att jag kört Väggen i Hundfjället, men det var inget speciellt det heller, bara kul att ha klarat av det.
Idag påskafton, underbart före och lite sol ibland. När vi idag åkt backarna på sidan av Chocken, har vi kunnat se hur flera åkare kört omkull och tappat skidor och som bara försvinner ned. Det är helt enkelt så brant att ”Skistopper” på skidorna inte får dem att stanna. Det är svårt att på ett kort ge full rättvisa åt branten.
Här ser vi Candra & Mikael och längst upp till höger i bild skymtar Chocken fram.
Får jag vara med och åka på mammas rygg nästa år, undrar Oliver? Mormor älskar att vara barnvakt, & Morfar vill tävla med Candra & Mikael i backen. Morfar hoppas det blir Alperna nästa år, känns som att vi sett nog av svenska fjällen nu. Tack Candra & Mikael för en trevlig påskhelg i Idre!
Matts Torebring 