Matts Torebring

Så himla skönt att gå hem från jobbet i fredags kväll, medvind och ren nordanvind i ryggen. Annat blev det på lördags morgonen, när jag försökte blåsa snön tillbaka åt norr, då fick jag allt tillbaka på mig.

Det har nästan blivit tradition för oss att fira in nyåret på Clarion Viktoria Hotell i Jönköping. Förra året var det också snöstorm och ishalka och samma i år. Det gick inte att gå ut. Men det gick ingen nöd på oss, en jättegod frukost, eftermiddagsfika med hembakad äppelpaj och middag på kvällen. Så otroligt god mat serverades att jag backade 2 gånger båda dagarna. Allt till ett överkomligt pris.

För mer än ett och ett halvt år sedan började vi fundera, ska vi fortsätta med att trängas med alla andra husbilar ute på vägarna, ställplatser och campingar? Vill vi hålla på och tvätta en stor buss efter varje resa? Vill vi åka 35 mil för fukttest? Vill vi åka 10 mil för dyra oljebyten och service? Dessutom besiktning varje år. Svaret blev nej och det var ett jättestort steg att sälja vår fina buss…

Vi har haft den bästa husbil vi skulle kunna ha och att byta ner sig är inte lätt. Vi kollade in en totalutrustad plåtis på nyåret, det tog bara 2 minuter att avfärda den, det passar inte för oss. Vi har tittat på husvagnar, men då får vi dra bara 1400 kg med Lillvolvon. Vi har bara småtittat efter en sommarstuga, men inget är bättre än där vi bor. Jag har tittat på mängder av tester av Mercedes Marco Polo och WW California, men vi är till åren komna och vill inte ha det så trångt. Vi har tittat på flera husvagnar, men kommer vi att vara där? Kvar är nog bara att bo på hotell, eller bo några dagar i en riktigt fin stuga… Det vet jag att Birgitta vill och så blir det nog…

I det fina höstvädret på Allhelgonadagen, åkte vi ned till Jönköping för att besöka Restaurang Jensen Böfhus. Alla Jönköpingsbor som äger en bil, var säkert ute och körde omkring, eller hade de parkerat den på en parkeringsplats. Så mycket bilar överallt. Vi hittade till slut en parkeringsplats på Gjuterigatan, ett bra stycke från restaurangen på Västra Storgatan. Det var underbart att få gå ett stycke, efter denna fantastiska mat med en härlig Brylépudding som dessert.

Någon mil från Aneby i trakten av Knohult, kom det upp ett stort älghuvud framför vindrutan, framför Birgitta som satt bredvid mig. Birgitta & jag såg bara det stora 🫎 älghuvudet och sedan var det tyst. Jag bara hann tänka, varför är det tyst? Varför smäller det inte? Vart tog älgen vägen? Jag kollade bilen noga hemma, men inga spår av någonting.

Det första jag googlade på när jag vaknade idag var, kan älgar hoppa? Ja, de hoppar lätt 2 m högt, fick jag till svar. I efterhand säger Birgitta, att hon upplevde att älgen reste på sig för att hoppa och drog in frambenen. Hoppade den över oss, var det verkligen Änglavakt. Vi körde tillbaka idag för att se efter ev. spår, men vi såg inget.

Jag hoppas att ni har kopplat upp er på TBN Nordic och tagit del av mitt en timma långa samtal med Stefan Claar, TBN Nordic. (f.g. inlägg) Nu fick vi återigen uppleva Guds beskydd, eller om du vill kalla det Änglavakt. (Ladda ned gratis appen TBN Nordic, så är det enkelt att se en chockartad intervju om min uppväxt och livet i stort.)