Helgen efter att vi kommit hem från semestern. Efter alla år av semester på Öland vill jag varje år komma tillbaka till Lyckesand på Norra Öland och njuta ”friheten” vid havet och utan trängsel. En dag räcker, men jag måste dit.
Det är heller ingen riktig sommar om jag inte får komma till Lammet & Grisen på Löttorp. Vi har återvänt dit varje år i mer än 25 år. Det är sommar för mig.
Så har vi nästan oroligt nog parkerat för 8:de året i rad på Camping Rubicone, San Mauro Mare, en mil norr om Rimini, Italien. Resan hit tog 24 tim och 45 min i en konstant fart av 85 km i timmen, köer och stopp inräknat. Fantastiskt skönt att ge sig av en fredagskväll och komma fram 2 dygn senare. Alla långtradare har stått still på rastplatser och Rasthouse. Tidigare år har vi trängts med 10 000 tals och åter 10 000 tals.
Camping Rubicone är ett paradis vid Adriatiska havet med grönska, blommor, välstädat och trivsamt på alla sätt. Därför har vi återvänt år efter år. Vädret har överraskat oss i år. Vi brukar mötas av + 35 – 40 grader i norra Italien, men i år har vi fått köra nästan hela vägen med värme på i husbilen. Idag, 16 juni 08, har vi bara haft + 24 grader som mest.
Vänner till oss berättar att det regnat i trakten sedan i febr månad. Säden på åkrarna brukar vara tröskad och halmbalarna ligga kvar, men i år ligger säden ned på stora arealer och det står vatten på åkrarna. För första gången i mitt liv har jag 4 veckor semester inbokade varav 3 veckor i Italien. Sedan börjar hemresan upp över Ungern har vi tänkt.
En vecka senare….
Fantastiskt väder igen, + 30 grader varje dag och ett härligt hav att simma i. Just simma, är min semestermotion och jag tillbringar en timme med att simma varje dag som vädret tillåter. Det är bara jag och vågorna, helt underbart. Efter simningen väntar, solsänger under umbrella och ett 10- tal böcker. Dagarna avslutas med en härlig Italiensk måltid.
Efter 3 veckor, i vårt paradis Rubicone, Italien, drar vi vidare.
Kl. 7 startar vi på lördagsmorgonen och GPS`en är inställd på Balatonsjön nära Budapest. Vi når fram efter drygt 70 mil och förmodligen fel väg vald av GPS´n efter Maribor i Slovenien. Vi kom att köra genom 100 och åter 100 små samhällen med 40 km hastighetsbegränsning.Vi hittade till slut en hyfsat bra camping i Aranypart Siofok vid slutet av sjön.
Platsen vi fick låg 30-40 m från stranden. Tänk att få sitta under markisen vid bilen, med kall dryck i kylen, fantastiskt goda bakverk med kaffe, välja den gröna gräsmattan eller simma i sjön. En fantastisk sjö, 8 mil lång och endast 3,5 m djup. Stranden känns flera km lång med grön matta av vitklöver. Strandkanten består av 1-2 m sten för att skydda standen. En liten kort trappa till vattnet finns med jämna mellanrum.
Den absolut lenaste sand och turkosfärgat vatten samt långgrundt så man nästan skulle kunna gå över sjön. Efter dusch, Nivea After Sun och lite “Chanel” känns nästan svaveldoften av vattnet i skinnet. Detta p.g.a. varma källor i anslutning till sjön.
Lite trötta var vi allt på alla Italienare när vi lämnade landet i år. De kan inte prata med varandra, de skriker till varandra. Dessutom deras vita bröd eller stenhårda Ciabata blir man trött på efter 3 veckor, men deras Pizza är god. På resan till Balaton i Ungern, väntade vi med att fika tills vi kom till Slovenien. Vilken skillnad att få underbart gott och mjukt bröd att äta.
Slovenien är ett fantastiskt land med bästa infrastruktur, bra vägar och bra vägskyltar. Norra Kroaien däremot verkar att släpa efter sina grannländer med förfallna hus efter ofta dåliga vägar. Italien var vi även trötta på i år då det känns som att landet släpar efter i IT utveckling. Massor av försök att komma ut på nätet men alla misslyckades utom ett.
Italien med sina betalstationer, Österrike med Vinjett i framrutan på bilen, Kroatien betalstationer, Slovenien med Vinjett i framrutan (gäller 6 mån) och sedan “Autopass” var man än kör, i Ungern anger man reg nr på bil och sedan “Autopass”. Ungern verkar förstå att utveckla landet.
Här finns så mycket spännande att se och upptäcka att vi inte ens skummar på ytan i år. Vi har kommit hit och fått mersmak. Får vi välja blir det Kroatiska land- och övärlden nästa år och då är det enkelt att resa Zagreb och sedan till Budapest.
Här i Ungern är priserna låga, maten fantastiskt och naturen är vacker. Wienerschnitzeln första kvällen fick knappt rum på den stora tallriken och hade räckt till 2 personer. Nu är vi här och njuter en försmak av landet. Vi minns i vinter denna härliga gröna badstrand med det turkosfärgade vattnet, se nedan
Matts & Birgitta in the Hungary Beach
Efter 4 dagar i Ungern och en resa runt hela Balatonsjön, som tar flera timmar, är vi åter i Maribor i Slovenien och kör vidare upp över gränsen till Österrike. Alltid när vi kommer söder ifrån och upp till Österrike säger jag alltid, ”Nu är vi hemma igen”. Människorna, naturen och maten gör Österrike till ett land att längta tillbaka till. I ett shoppingcenter i Graz blev det samma goda bakverk som förra året, se nedan.
Dessa läckra bakverk avnöts på en rastplats senare med eget kaffe.
Efter 28 dygn på resande fot i 8 länder, 495 mil i en konstant fart av 76 km per timma i 65 timmar är vi hemma igen utan det minsta lilla missöde.
Här, vid riksväg 41 utanför Skene i Marks kommun, hittade vi en liten tyst, stilla och lite besökt rastplats. Så här älskar vi att stanna för att sova och i bästa fall som här få njuta av frukost med sol och fågelkvitter.
Här, vid Gyllerne Uttern i Gränna, har vi parkerat många gånger i snöstorm och kyla, dock inte en så vacker försommardag som denna den sista maj 2008. Detta måste vara en av Sveriges vackraste rastplatser. Vi njöt av grönska, sjöutsikt, god mat och en underbar nattsömn.
En försommarbild den 24 maj 2008 från baksidan av vårt hus. När vi hade gäster hemma för någon vecka sedan sa någon, ”detta är ingen trädgård, det är en park”. Faktum är att med ett gediget och tankemässigt förarbete, har jag idag bara 1-2 timmars arbete i veckan i trädgården. Resten av tiden bara njuter vi av grönska och planteringar.
Framsidan med uteplats, gångvägar, lampor och planteringar
På onsdagsmorgonen var vi hemma igen och ett försök att arbeta ifatt frånvaron på kontoret. Efter 3 hektiska arbetsdagar startade vi en ny resa, denna gången till Husvagnsklubben Gemeskaps 35 års fest i Gullbranna söder om Halmstad. Vilket sommarväder och vilken fest att träffa en stor del av medlemmarna som varit med i alla 35 åren. Själva har vi varit med bara några månader. Husvagnsklubben Gemenskap består av vänner med en kristen livssyn och finns i södra delen av Sverige. Det var Jättetrevligt helt enkelt! För första gången i år kunde vi sitta ute och äta frukost. Solen bjöd så mycket av det goda att ansikte, armar och ben blev rödbrända av solen.
Bilden visar ett jättelångt avslutningsfikabord i det gröna.
Välkommen sommaren 2008 skulle jag vilja säga med denna fantastiskt vackra Lewisia. Först hade jag den i en ampel sommaren 2006 innan jag flyttade ut den bredvid en av vattenfontänerna. Den stod där och blommade i snön till ett par veckor före jul. Vecka 19 2008.
Se vad vårsolensolen gjort hemma i trädgården på bl. a. ett av våra Paradisäppelträd.
Veckan började med bil & flygresa till Jakobstad i Finland, via Arlanda, dit jag anlände vid kl 3 på måndagsmorgonen, för att träffa våra finska affärskollegor. Bilden visar ett fantastiskt trevligt hotell vi bodde på. Ett före detta tullhus som nu var rejält ombyggt och mycket trivsamt. I hela finska Österbotten i möter man bara svensk talande. Fantastiskt trevliga människor som vi mötte på resan. Dagen innan vi kom var det runt 24 grader varmt, men när vi landade var det runt bara 5 grader varmt. Människorna, naturen och all historia vi mötte kommer att locka oss till en resa med husbilen upp till Haparanda och en resa på finska sidan.
Redan som 10 åring hade jag ansvar för korna och mjölkningen varannan söndag i pappas ladugård. Sedan gällde det att dra ut mjölkasåarna till vägen där mjölkabilen kom. Nu pryder de en plats i min trädgård på 38:an.
Naturligtvis hade vi även ungdjur i lagårn, dock inga får. Totalt har jag 53 djur (maj 08) utsatta i min trädgård. Detta djur vilar under en blommande mahonia.
Matts Torebring 