I mer än två månader har jag avstått från min favorit, den ”blå tuffa femman” i Jularpsskogen (som blir 6 km inkl. påfart & avfart från hemma) på grund av den djupa snön och mycket arbete hemma. Nu i dag, efter mildvädret, måste det gå att ta sig runt tänkte jag, och gav mig ut i snöstövlar och joggingdress. Det är nog inte mycket snö i skogen…. men ack, vad jag bedrog mig. Mina gångstavar sjönk bitvis ned 50 cm. Envis som jag är, har jag gett mig ut, ska jag ta mig runt och så blev det.
”Mördarbacken” vid 4 km strecket blev det stora provet, upp kom jag och ned kom jag också. När jag småjoggar tar det under en timma och när jag går i hårt tempo tar det strax över en timma att ta sig runt. I dag fick jag lägga till en hel timma till. Vad gör man inte för att träna inför skidåkningen i Idre i Påsk? Om det blir en liknande snövinter till, köper jag längdskidor igen, om nå´n lär mig valla.
En vecka senare….
Idag lämnade jag snöstövlarna hemma och snörade på mig mina kängor i stället… det kan väl inte vara mycket snö kvar, men döm om min förvåning, även denna gång. Långa stycken mer än 25 cm snö fortfarande. Endast i soliga backar och gläntor var det barmark. Så det blev lite för korta steg när jag sökte ta samma spår som förra söndagen. Tiden runt blev i alla fall betydligt bättre, 1 timma och 22 minuter.
Två veckor senare, annandag påsk….
Idag var inte motivationen på topp, nyss hemkommen från skidåkning i Idre fjäll. Men varför låta latmasken bita, jag måste ju åtminstone se hur mycket snö det är kvar i skogen. Sagt och gjort, ut i skogen för att konstatera att det fortfarande 10- 15 cm snö på sina ställen. Idag gick det i alla fall 50 minuter snabbare än för två veckor sedan.
Tre veckor senare…
På med joggingdressen, snörkängorna och en tunnare tröja under, det kan ju vara snö kvar och det kan ju vara blött i spåret. Men icke, nu är det vår och torrt i marken även i skogen. Nästa vecka kommer joggingskorna på och snörkängorna får stå till hösten kommer.
