Dagen före vår svenska nationaldag, dagen då Josefine Torebring tog studenten, dagen då vi fick vara med på en härlig studentfest hemma hos Carina & Niklas, bjöd försommaren på en fantastiskt vacker och skön sommardag. Ett Jätte Grattis till Josefine på den stora dagen från Birgitta & Matts
Hela Eksjö stad var en enda stor feststad denna dag.
Vår glädje, och förlåt min stolthet, över vår nya Kabe 880. När jag var bonddräng hemma hos pappa för 50 år sedan hade han aldrig en riktig boggikärra till vår Volvo T 22 med fotogen & startbensin utan bara en tvåaxlad gummihjulsvagn. Men å andra sidan fick man lära sig att backa in överallt hur trångt det än var. Det kanske behövs nu, för den var inte liten där den stod hemma på gården. Vi hämtade den direkt på Kabe i em och nu har vi lastat in allt och kört til Mantorp där vi nattparkerat.
Nu, Birgitta, kan du verkligen leva upp till…. ”Hemma bra, men borta bäst”
”Linus på Linjen”, Niklas & Carinas grabb, gör ”Foten upp” för farfar & farmors nya Kabe 880
I mer än 8 månader har vi väntat på vår nya husbil. På fredag kl. 14 denna veckan har vi fått löfte om att få den, direkt från bandet på Kabe. Nu har jag gjort allt vad jag kan för att ta igen saknaden. Sista bidraget blev vår lilla nya vän, ”Fino”. Även han är trött och laddar batterierna efter hela 15 timmar på sin första arbetsdag hemma i vårt komplexa gröna uterum. Förarbetet var inte litet, hela 510 meter begränsnings- & guidekabel nedgrävd. Arbetet tog 20 timmar. Lite ytterligare arbete återstår att komplettera, så den slipper ”stånga” mot fasta föremål. Nu hoppas vi kunna lätta ankar med gott samvete och åka till alla platser vi längtar till. Nu är det vår tur att ladda batterierna.
Ovan citat ur Bondepraktikan.
Vilken kall maj vi har hittills. Grannen har tagit bort sitt fågelbord, jag har mitt kvar från vintern och får fylla på massor av fågelmat just nu. Jag har aldrig sett så mycket fåglar som just nu. Det är ett helt skådespel att titta på dem, de större kraxar bort de mindre. De kommer i hela svärmar och äter solrosfrö på bordet och nere på marken. Domherrar har vi sett lite av i vinter nu kan flera stycken komma samtidigt. Domherrarna blir otroligt vackra när de sitter i den skira grönskan på grenarna i träden runt om.
Under hösten sålde vi vår förra husbil och köpte samtidigt denna extremt fina Kabe. Nu har vi väntat i snart 8 månader på att få den. I slutet av maj månad skall vi få den levererad. Vid två tillfällen har vi varit i Mantorp för att drömma och planera. I den förra kunde vi lasta med oss 230 kg last, i denna 1 100 kg. Massor av utrymmen men ändå lite trångt med solstolarna. Däremot inne, finns hur mycket plats som helst.I mitten av juni styr vi kosan till Franska Riviäran. Detta efter alla resor i Italien, Kroatien, Slovenien, Ungern och Österrike. Nu vill vi se nya delar av Europa. Jag längtar redan till deras ostar mm.
Sällan eller rättare sagt aldrig har jag firat 1:a maj med att vara ledig och inget göra. Vi har haft ”Extreme home make over” hemma, under månader och massor av arbete. Även jobbet kräver fullt ut. Så denna 1:a maj tog vi kaffekorgen fylld med goda smörgåsar och åkte ut, bara för att inget göra. Här fikar vi vid Svartån norr om Mjölby. Kallt och blåsigt men det smakade gott.
Jag går på en ishockeymatch vartannat år kanske, men det första jag slår upp i den, vår så kallade ”Smålands-Tidningen” (Eksjö – Nässjö – Sävsjö Dagblad) och läser är: Höst – vinter – vår, ”Hur gick det för HV 71?”, och Vår – sommar – höst, ”Hur gick det för Aneby SK?” Jag har inte ro att sitta still framför TV i flera timmar, men vill alltid veta hur det gick. Så igår såg jag de sista 6 minuterna av 3:e perioden, (jag har en trädgård att pyssla om också), samt förlängningen. När det var klart att HV vann tog jag och Birgitta bilen och körde runt i Jönköping – Huskvarna och tutade och vinkade glatt åt alla. Visst är det kul när ett lag ger precis allt och lite till och bara kämpar utan att ge upp en enda sekund. Ett Stort GRATTIS HV 71.
Utanför stugan vi bor i, långfredag 2010 i Idre fjäll, tillsammans med dotter & måg & Lillprinsen Oliver. Vi bor i Fjällbyn och vi har bara att glida rakt ut i backen. Mycket snö, kallt som en riktig vinterdag och dimma uppe på fjället. Efter sista tidens mildväder var det ett bra men hårt och isigt underlag att köra på. Idag långfredag, har vi kört alla svarta backar som finns, utom en en backe, som dessutom var det egentliga målet. Alla andra svarta backar bekommer mig inte, men så kommer man fram till Chocken, Nordens brantaste pistade utförsbacke, och så fegar man ur. Ok, det var extremt stora varningsskyltar med varning för is i backen. Mikael tog mod till sig, och körde ned, medan Candra och jag tittade på. Vi hann se att han ramlade omkull, men vi kunde inte gå fram så långt så vi såg hur det stod till. Efter en bra stund kunde vi se en röd jacka som en liten prick långt där nere, Mikael var välbehållen, det var skönt.
Här är den dubbelsvarten, Chocken.
Läs mer om Chocken & Väggen, länkar på startsidan …. Min tröst får bli att jag kört Väggen i Hundfjället, men det var inget speciellt det heller, bara kul att ha klarat av det.
Idag påskafton, underbart före och lite sol ibland. När vi idag åkt backarna på sidan av Chocken, har vi kunnat se hur flera åkare kört omkull och tappat skidor och som bara försvinner ned. Det är helt enkelt så brant att ”Skistopper” på skidorna inte får dem att stanna. Det är svårt att på ett kort ge full rättvisa åt branten.
Här ser vi Candra & Mikael och längst upp till höger i bild skymtar Chocken fram.
Får jag vara med och åka på mammas rygg nästa år, undrar Oliver? Mormor älskar att vara barnvakt, & Morfar vill tävla med Candra & Mikael i backen. Morfar hoppas det blir Alperna nästa år, känns som att vi sett nog av svenska fjällen nu. Tack Candra & Mikael för en trevlig påskhelg i Idre!
Matts Torebring 