Sandsjö Wärdshus – Bildbeviset

10 02 2014
Vi fortsatte vårt firande på söndagen

Vi fortsatte vårt firande på söndagen.

Vi har varit på Sandsjö Wärdshus, så många gånger och jag har nog skrivit om varje besök. Denna gången tänkte jag låta bli, men det blev det lite annorlunda. När vi drack kyrkkaffe i går söndag, sa jag till min gode vän Jan, att vi skulle åka till Sandsjö Wärdshus. ”Det är för mycket mat, jag har aldrig sett någon som äter upp”, sa Jan. Vi åkte dit, den stora parkeringen, var så gott som full med bilar och det var nästan fullt inne och kö i kassan. Sandsjö Wärdshus ligger vid en Camping, intill en sjö mitt ute på landsbygden, mellan Eksjö & Sävsjö. Denna gången åt vi Oxfiléplanka, men oj vad mycket kött det var under moset.

Här är beviset, den tomma plankan

Här är beviset, den tomma plankan.

Först satt ett äldre par bredvid oss och de gick efter en kort stund. Sedan kom en kraftig, ung kille på bara 54 år och hans nätta hustru och satte sig bredvid oss. ”Men hej på dig Matts, känner du inte igen mig? Jag vet vem du är och jag läser din blogg varje dag. Jag ska nog köpa en husbil jag också”, berättade han. ”Kommer du inte ihåg 1976 – 1977 när du var ute och sålde kakor och körde ”Bedford”? Bilen stannade för dig, och Sixten och jag tyckte synd om dig, köra Bedford och sälja kakor”, så vi ryckte ut och hjälpte dig. Visst mindes jag och alla mardrömmar från den tiden, som jag kan drömma om än idag. Men vad kul det är  att ha en blogg och alla som tar kontakt och pratar.

Vid ett annat tillfälle satt vi cirka tolv personer vid ett långbord. En liten pojke satt vid motsatta ändan av bordet och sa: ”Pappa där borta sitter det en och så pekade han på mig, som ätit upp allting.”

Denna gången blev det lite annorlunda, skrev jag i början. Detta var den första hellediga röda dagen före en ordinarie arbetsdag på två och en halv månad. Det var så obeskrivligt skönt, att komma hem från Sandsjö, utan att veta att jag måste till jobbet, för att hinna ifatt. 45 år tillsammans med Birgitta under samma tak och så få känna sig fri, visst var det värt att fira detta, även om vi firade hela lördagen.

Vi säger också ett Tack till vår trevliga personal på jobbet, som förutom två stora blomstergrupper till jul, gav oss två Presentkort, med denna utsökt trevliga söndagsutflykt.





45 år senare…

9 02 2014
8 februari 1969

8 februari 1969

Den 8 februari 1969 gifte vi oss Birgitta och jag. Då var jag länets mest produktive skogsarbetare. Av 600 skogsarbetare på Holmens Bruk, var jag nummer två på löneslistan. Den som var nummer ett, bodde i Östergötland och jobbade söndagarna också, det gjorde inte jag. (Vi hade 100 % accord och inte en krona i fast lön). Birgitta jobbade på LIC, nuvarande Attends. Vi bosatte oss på ett litet torp på Birgittas föräldragård. Vi gick i samma söndagskola 1952 och har känt varandra sedan dess. I mitten på 60- talet började Birgitta stöta mig och sedan dess, har vi hållit ihop i med och motgång.

Jag bjöd in Niklas med familj på elvakaffe.

Jag bjöd in Niklas med familj på elvakaffe. Foto Niklas Torebring

Till Birgitta sa jag bara att det kommer gäster på elvakaffe på lördag förmiddag.

Jag bjöd på kaffe, semla och tåtya.

Jag bjöd på kaffe, semla och tårta.

Det var enkelt för Birgitta att räkna ut, att Niklas med familj skulle komma. Jag tycker inte om semla, sa Linus, som fick lite annat gott istället.

Vi ficken Jättebukett med 45 tulpaner av våra barn

Vi fick en Jättebukett med 45 tulpaner av våra barn.

Av mig fick Birgitta dessa vackra rosor.

Av mig fick Birgitta dessa vackra rosor.

Och så fick Birgitta detta konstverk av mig

Och så fick Birgitta detta konstverk av mig

Konstverket är utformat av konstnär Kjell Engman. Nu med belysning i nya vitrinskåpet.

Jag har önskat att få se Birgitta i hatt, men förgäves.

Jag har önskat att få se Birgitta i hatt, men förgäves. Foto Håkan Andersson.

I afton i glada vänners lag, friade jag en gång till, till Birgitta. Nu får du ytterligare en skulptur av mig, som är utformad av konstnär Kjell Engman. Birgitta, kan du tänka dig att följa med mig till södra Portugal åtminstone ett par månader? Svaret dröjer…

Ps. Vi har dessa konstverk i vårt lager, och jag har  gått och tittat på dem länge och beundrat dem. Nu när vi köpt ett nytt vitrinskåp, måste jag ge dessa den plats de behöver.





Kabe Husbil forever

5 02 2014
Den första mars 2013 hämtade vi vår nya drömbil vid bandet på Kabe.

Den första mars 2013, hämtade vi vår nya drömbil vid bandet på Kabe i Tenhult.

I måndags morgon, mejlade jag över en liten lista, till Kabe Service i Tenhult. Lite justeringar, lite småfel och bad dem, att i samband med detta göra årsservice, på både bodel och motor samt om möjligt, höja totalvikten till 5200 kg. Jag hade räknat med en väntetid, på en till två månader. Idag ringde servicechefen på förmiddagen och sa, ”Ja du Matts, du får komma idag om du vill, så skall vi ta hand om din bil”. Jag körde in vår Kabe till Tenhult och Birgitta kom och hämtade mig på middagsrasten, så nu är vi utan bobil någon vecka. Det passade oss som handsken på handen, att lämna in den nu, då vi skall vara hemma i helgen.

Jag är själv en utpräglad säljare och vad jag än fått i mina händer att sälja, har jag oftast sålt mest av alla. Den bästa säljaren, ska också erbjuda den bästa service och bemötande, då blir allt lyckat, så enkelt är det, men ack så svårt att förstå, för många handlare. Alla förstår att Birgitta och jag är en av landets mest nöjda Kabeägare.





Vi åker åt söder…

1 02 2014
Vi har skottat fram Bobilen ur snödrivorna och åker söder över

Vi har skottat fram Bobilen ur snödrivorna och åker söder över.

Det snöar och det blåser när vi drar iväg. Väglaget är riktigt moddigt efter dagens kraftiga snöfall, men våran Kabe både drar bra i snön och rullar stadigt på vägen. Först kör vi till ”Centralföreningen” i Eksjö, det hette så när jag var bondpojk på 50- & 60 talet, idag heter det Granngården. Vi  inhandlar fågelmat, halkskydd och reflexer. Personalen som hjälpte oss var så trevlig, att jag åker nog dit lite oftare nu. Vi är ute och åker husbil, sa jag, ”Det är väl helrätt, att göra det man tycker om”, sa han.

Sista veckan har jag börjat att gå fram och åter till jobbet, det är bara två km. Under all snö är det ren blankis. Åtskilliga gånger har jag dansat runt, men utan att falla och slå mig. Nu har jag halkskydd och bra reflexer i fortsättningen. Under de två sista månaderna har jag jobbat varje helg och det har varit svårt för mig att prioritera  min skogsrunda. Faktiskt att jag känner mig piggare, efter bara en enda mils promenerande den sista veckan.

Vi kör inte längre än till Eksjö

Vi kör inte längre än till Eksjö.

Det jag inte gillar vintertid på vägarna i snömodden, är alla långtradare. Vetskapen om att mer än hälften av alla långtradare idag körs av utländska åkerier, med mer eller mindre respekt för vinterväglag och utrustning därefter. Kanske vinterdäck på dragbilen i första hand och sommardäck på släpet. Vid minsta inbromsning kommer släpet sladdande ut på vägen. Möter man ett sådant har man ingen flyktväg.

Jag ringde våra vänner på Eksjö Camping och frågade om det var upplogat på ställplatsen. Nej det var det inte, men parkera på parkeringen vid Kursgården och det gjorde vi.

Här bor sedan flera år, Pelle & Irma från Aneby.

Här bor sedan flera år, Pelle & Irma från Aneby.

Jag vet inte hur många år Pelle & Irma, haft denna året runtplats, med sin husbil på campingen. Jag såg vid entrén, att de till och med hade egen postlåda med sitt namn på.

Det lyser flera stugor på Eksjö Camping

Det lyser i flera stugor på Eksjö Camping.

Minst fyra till fem stugor är upplysta och uthyrda.

Flera familjer är i sina husvagnar

Flera familjer är i sina husvagnar.

Andra bor i sina husvagnar och har tänt upp  marschaller runt sitt boende.

Vi vaknar upp till en riktigt grå lördag

Vi vaknar upp till en riktigt grå lördag.

Temperaturen är på nollstrecket och det är riktigt gråmulet ute.

Vi tar promenadstråket utmed ån in till stan.

Vi tar promenadstråket utmed ån in till stan.

Eksjöån som rinner från sjön Hunsnäsen, in genom hela Eksjö stad, är öppet vatten och alla änder verkar ha samlats här.

En riktig matlåda full med säd till fåglarna.

En riktig matlåda full med säd till änderna.

Djurvän som jag är, blir jag glad över att någon matar dem.

Massor av änder i det öppna vattendraget

Massor av änder nästan hela vägen in till stan, i det öppna vattendraget

Afganska Gården.

Snett & vint på Aschanska Gården.

Jag skäms lite över att jag aldrig besökt Aschanska Gården i Gamla stan. Det är guidade visningar före jul, men då jobbar vi dygnet runt. Vi får välja en visning på sommaren i stället.

Innergården.

Innergården.

Det står ganska många husvagnar på campingen.

Det står ganska många husvagnar på campingen.

Efter två timmars promenad är vi hemma igen.

Efter två timmars promenad och fika är vi hemma igen.

Vi gick utmed ån till Norra delen av Gamla Stan och vidare till Princess Konditori på söder. Vi passade på att gå in på Netto och Lidl, för att ta med lite delikatesser hem. Det blev i stället ICA Supermarket där vi hittade lite gott i grillen. Fyra matbutiker inom några hundra meters avstånd. Coop finns också, men då måste det vara kris riktigt, om jag skall gå in. Det tillhör mina idiologiska principer att inte göra det. Förresten så gillar jag inte ICA heller. Det mesta som Birgitta kommer hem med står det ICA på. Jag vill ha Findus, Felix och alla andra riktiga märkesvaror och inte EMV  (Egna märkesvaror)





Vilken underbar vinter vi har

27 01 2014
Långtidsöversikt väder Aneby kommun

Långtidsöversikt väder Aneby kommun

Sällan eller aldrig har vi upplevt en vinter som denna. Fem cm snö och runt fem grader kallt nu i två veckor och det ser att bli två veckor till, med samma väderlek. Förra vintern längtade jag till södern  varje dag. I år känns det bättre och som att vintern blir relativt kort. Två husbilsresor redan i år och kanske ytterligaren en resa till helgen. Hav tröst alla bloggvänner här uppe i Norden.





Visa vem du tycker om

22 01 2014
Alla Hjärtans Dag

Alla Hjärtans Dag 14 februari.

Jag hoppas ingen uppfattar det som, att jag vill göra reklam för vårt företag på min blogg. Däremot kan jag inte låta bli att skriva, om det som händer ibland på jobbet. I detta fallet är det en stor fotokonst, tillsammans med god kreativitet. Fotot är taget av Larz G. Johansson dotter. Larz G. driver G-Byrån, Anderstorp,  som även lagt ut min blogglogotyp, på vårt bakparti till vår husbil. En ros fylld med våra chokladpraliner. Visst är det läckert gjort?

Reklamvarning när du klickar på länkarna!

Skulle du bli sugen, nu när du se detta, hittar du mera gott  hos oss på Torebrings. Du kanske vill ge bort en vacker present, här hittar du mera presenter och ännu mera presenter. Vi har skickat detta som mejl idag, både till våra privata kunder och företagskunder.





Vi lämnar alla måsten hemma

18 01 2014
Vi lämnar snöskottning och allt annat vi skulle göra

Vi lämnar snöskottning och allt annat vi skulle göra.

Det är nästan att jag känner ett visst ansvar, inför alla bloggvänner, att hålla en viss balans i våra bloggar. Vi får hem så mycket underbara sommarbilder, från Portugal, Spanien,Marocko, Thailand och sist Filipinerna. Ni alla bloggvänner i värmen, måste få se hur vi har det uppe i kalla Norden. Ja så här såg det ut hemma, när vi lämnade Aneby på fredagskvällen. Inte så mycket snö, vi har haft mångdubbelt mera, men faktiskt ser det ut som att vi, har minst två veckor nu, med ihållande kyla. Underbart att krypa in i varma Bobilen och rulla iväg. Lite stelt till att börja med. Ganska mycket snöyra på vägen, som frös fast på torkarbladen, men så är det vintertid.

Vi drar iväg till Jönköping

Vi drar iväg till Jönköping.

Jag kände att jag hade några ärenden till Jönköping, så vi tog husbilen och for iväg. Vi stannade först på bortvägen på Öggestorp Caravan och köpte husbilstvättmedel. På lördagsmorgonen blev  det Swedol där jag köpte verktyg och en superbra kanna att fylla spolarvätska med, sedan Ljusglimten i jakt på en lampa, Citygross där vi fyllde nästan en vagn med bara Surdegsbröd bakat med frukter, (helt otroligt gott), sedan Jula (vuxendagis).

Vi fikade som brukligt på Citygross, (min favoritbutik, långt, långt över alla andra). Två stora koppar kaffe och två stora semlor, så billigt så jag nästan skämdes, 50:-. I delikatessdisken tar de pengarna tillbaka, där kostar honungsgriljerade revben 199:-/kg.

Vi parkerar vid Quick Stop Hyltena

Vi parkerar vid Quick Stop Hyltena, två nätter 149:- med el.

Det är riktigt få ställplatser att åka till, inom en 100 km radie, som har vinteröppet och där det finns el. Vi känner bara till, Hyltena Quick Stopp Jönköping, där vi står nu, Södra Hamnens ställplats Motala, Östgöta Camping Mantorp, Rastplatsen i Herbeta (på långtradarparkeringen) och Eksjö Campings ställplats.

Ren framruta när det är dags att äta frukost

Ren framruta när det är dags att äta frukost.

Nu har vi rest med husbil i femton år. Under fjorton av dessa år, har vi fått ta en handduk och torka insidan på framrutan när vi vaknat, under vår, höst och vinter. Inte i vår nya drömbil, här är rutan helt torr och ren, trots att vi även duschat på morgonen.

Jag vaknade i natt av att det var alldeles för varmt. Täcket hade jag redan kastat av mig. Jag somnade om efter en stund och vaknade till mera behaglig temperatur. Birgitta hade också vaknat av att det var alldeles för varmt och dragit ned på tempen från 24 till 21 grader. När vi stänger till om sovrummet, vi drar aldrig ned för fönstren i cockpit, så blir det extremt varmt i ”sovrummet”. Vi har ju en max ombonad vinterbil, där golvvärmen står för nästan hela comforten i bilen.





Möte med positiva medmänniskor

16 01 2014
Nyhälsan Bräcke Diakoni

Nyhälsan Bräcke Diakoni.

Det var länge sedan sist, som jag gjorde en stor hälsokontroll, men idag hade jag trots allt, bokat tid på min vårdcentral i Nässjö, Nyhälsan Bräcke Diakoni,  vård utan profit. Jag har lämnat Aneby Vårdcentral sedan vår husläkare, pensionerat sig för flera år sedan. Jag flyttade över till Nässjö Läkarhus och var där tre gånger. Sista gången, sa jag tack och farväl till dem. Av tio läkare är nio ”nysvenskar”, som har mer eller mindre lätt att förstå mig och jag dem. Jag var nästan smått upprymd idag, efter att ha mött min nye trevlige läkare för andra gången och flera mycket vänliga och glada sjuksköterskor.

Vilo puls för män

Vilopuls för män. Sixten Jernberg hade 35. Jag klarade Atletgränsen.

Naturligtvis blev jag också väldigt glad över min läkares uttryck, ”Var rädd om dig Matts, så länge du är ung”. Ung, sa jag och skrattade, ”Du är ju bara snart 67, tänk om du varit 85”. Vad glad jag blev och naturligtvis lever jag länge, vidare på detta. Jag har levt ett helt fantastiskt liv, fyllt av det hårdaste arbete, långa arbetsdagar och hård press många gånger. Under alla dessa år, av tufft arbete, sedan jag slutade skolan tolv år gammal, har jag varit hemma från jobbet, kanske tre till fyra dagar på grund av sjukdom. Det finns inte ord för, hur tacksam jag är. Jag har varit omåttligt stark, ingenting har skrämt mig. När jag fick mina värden för blodtryck och puls, ser jag att jag är en Atlet. Jag hamnade längst ned i vänstra hörnet på tabellen ovan. Naturligtvis blev jag ännu gladare. Hoppas alla prover är bra också. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg, ”Jag tar min medicin i skogen”.

De sista 4,5 månaderna på jobbet har varit så tuffa, att det varit på gränsen för att hålla ut. Allt beroende på att vår nästa största leverantör, totalt havererat med sina leveranser. Detta på grund av byte av affärssystem den 3 september 2013. Denna veckans inleverans ordervärde var på 200 000 SEK, av det var 137 000 SEK restnoterat. Vi har i vår tur lovat våra kunder leverans, som vi inte kan hålla. Så har det set ut nu i 4,5 månader. Vissa kunder är så aggressiva och skriver långa hatmejl. Jag sitter själv och tar hand om de allra flesta aggressionerna, hela 58 stycken en enda dag.  Jag brukar kunna få den mest aggressive till att vara max positiv. Det som håller på och växer fram, i vårt land just nu är detta, att på webben kan du kasta hur mycket dynga som helst, på en annan människa. Några gånger har det tjocknat till i halsen och nästan att tårarna kommit fram och nattsömnen har gett vika flera gånger.

Hur glad blir man då inte en dag som denna, att få möta positiva, vänliga och omtänksamma medmänniskor. Ännu mera positivt, nu är det full värme på i husbilen och i morgon kväll åker vi till Jönköping.





Finns inte att köpa på apoteket…

13 01 2014
Intressant artikel i Dagens Industri

Intressant artikel i Dagens Industri 13 januari 2014. (Klicka på bilden för att kunna läsa)

Dagens Industri 13 januari 2014

Dagens Industri 13 januari 2014

I Aneby kommun, finns ett riktigt bra utbud av motionsspår. Själv väljer jag alltid  det minst bekväma, blå 5 km. (det blir 6 km för mig, med min stig i skogen fram) Ett spår i branta backar och vanlig skogsterräng. Det sägs att en idrottslärare i kommunen, erbjudit gratis glass, till den som klarat springa hela rundan. En enda gång på 40 år har han behövt bjuda på glass. Själv går jag i hårt tempo, eller små joggar och jag är som en kokt krabba, när jag kommer hem. Hundratals gånger har jag tagit mig runt spåret. En sen kväll, i mitten av november månad, med pannlampa, valde jag fel stig. Efter bara tio meter sa hjärnan ifrån, här skall vara en backe och inte slät mark. Jag backade och då fanns branten där.

Vid ett tillfälle var det 60 cm snö. Vänd om hem igen din toker sa hjärnan, men viljan vann och jag fortsatte. Den gången tog det dubbelt så lång tid, att komma runt. Varje gång jag är ute, oftast söndag eftermiddag/kväll,  har jag tidtagaruret på, för att tävla mot mig själv. Jag känner långt in i arbetsveckan, att jag har kraft lagrat från min skogsrunda. Detta finns inte att köpa på apoteket.

På jobbet efterfrågas kort till gymmet. Nej säger jag, följ med mig ut i skogen, det är gratis och det är tyst och ingen tung diskomusik.





Fram & Tillbaka

11 01 2014
Svärfars julgransbelysning från början av 50- talet

Svärfars julgransbelysning från början av 50- talet.

Totalt har vi fyra julgransbelysningar. Av dessa är det bara en, som är rolig att ta fram.  Hur många minns denna med delade kontakter? De nya julgransbelysningarna man köper, som ligger i en tunn fladdrig kartong, till skillnad mot denna, som ligger i en kraftig kartong, och maximalt smidig att sätt upp. Svärfar köpte denna 1951, och den är lika fin idag.

Det är roligt att ta fram julen, men det är 100 gånger roligare att plocka bort den. Nu är den förpassad, dit den hör hemma, nedpackad och flera garderober är fyllda. På nya vinden till garaget, står alla figurer från trädgården. Det känns ibland,  när man sitter med kundkontakter och kundorder hela dagarna, finns det ett liv efter jul? För vissa verkar det inte göra det.

Jag läste en intressant artikel i vår tidning i veckan. En familj som firat nyår, på en konferensgård utanför Gränna. Teamat för kursgården var Retreat – Tystnad. I tre hela dagar hade de bara njutit av mat och tystnad. När julen är som mest stressig, kan jag längta efter, att få ta husbilen och köra ut, parkera vid en granplantering i skogen, mata fåglarna och njuta av just tystnaden.

Motala i kvällsskymning.

Motala i kvällsskymning.

För mig tar inte livet slut vid jul. Det är nu livet börjar. Husbilen väntar på oss. Hela Europa väntar, hela den vackra Vätterbygden väntar på oss och mycket, mycket mera. Vänner vi mött, vänner som vi väntar att möta, visst är husbilslivet helt fantastiskt.