
Under våra 26 år med husbil, har Vadstena alltid varit det givna resmålet, flera gånger per år och även mitt i vintern. Så höjde man priset så kraftigt på ställplatsen, att jag tyckte inte att det var värt att stanna där, så nu är det hela 3 år sedan vi var här. När vi hade stora bussen, sökte vi bara några m2 att parkera på, allt det andra höll vi med själva. Ställplatsen är inte förstklassig, men Vadstena är det.
Jag har tänkt mycket på min pappas dränghistorier och en dräng som sa …”Spara när man har, spara när man inget har, då får man bara spara hela livet!” Nu bryr vi oss inte längre, Vadstena ger så mycket mera för pengarna, än bara en ställplats med pris i överkant.

Vi tog ledigt ganska tidigt på torsdagseftermiddagen och kom fram till den bästa sensommardag och vi satt t.o.m. ute till dess att solen gick ned.

Fredagsmorgonen mötte oss med högsommarvärme och vi kunde äta frukost ute.

Vi gick en runda i den underbara Stadsparken, men letade snart efter en soffa i skuggan att sitta på.

Nu ska det inte dröja 3 år till nästa gång, vi längtar redan tillbaka.

Vadstena är under sommartid så himla mysigt med alla uteserveringar utmed gågatan.

Vår gode vän Henrik ringde och tipsade om Smørre Brød servering vid torget, det får ni inte missa, sa han. Det gjorde vi inte heller. Så himla gott och jag mindes alla de gånger jag gick till Danmark med lass, på tidigt 70- tal, aldrig en resa med färjan utan Smørre brød.
På lördag förmiddag var vi tillbaka igen och smakade av en variant till, det var så himla gott.

Vi gick bara något 100- tal meter så blev jag sugen på en gräddbakelse.

Vi diskar inte när alla andra diskar, duschar, eller äter på restaurang när andra gör det, så även idag, vi njöt ensamma av den goda maten. Vi åt smörstekt Abborre utan ett minsta lilla ben med potatis och drack en god Bryggmästaren till detta. Så himla gott!

Lagom när vi satt oss i uteserveringen brakade det värsta åskväder löst. Vi tog god tid på oss att äta och kom hem torrskodda.

Lördag morgon var hela ställplatsen fylld till sista plats. Om jag ska vara ärlig, var det mysigare vid sekelskiftet, när vi var som mest ett 10- tal husbilar. Nu står det bilar överallt och på varje m2.










































































































































