Matts Torebring

kattorna, fast det brukar ju oftast vara tvärtom? Trots allt är vi nog en katt, bland Hermelinerna?

Gålö Havsbad Restaurang, reception och minigolf

Visst ser det fantastiskt trevligt ut?

Vad ombonat det blev med nya mattan och harmoni i färger

Första gången vi lägger ut mattan. Så skönt det blev, att springa ut och in utan tofflor. När det kommer regnskurar en gång per timma, är det så skönt med markisen ute.

Nya stolar och bord i passande färger.

Pappa kunde många gånger vara riktigt slarvig. ”Det är inte så noga”, sa han alltid. Jag har blivit precis tvärt om.

Svårt att nå 0,0 procent med vattenpasset i min iPhone.

När husbilen står 100 % plant, med ett enda knapptryck när vi stannar, måste även bordet vara plant. Det är lätt med fyra justerbara ben.

Land Rower Träff på campingen.

Många bara stod och pekade, när vi rullade in på campingen igår. Någon sa att det var den största husbil de sett. (En stor överdrift) Att sova på taket till en Land Rower, eller att sova i en qweensbed, i vår fina bil, är steget långt. Vi är en Hermelin bland kattorna just nu, eller är vi det inte?

Nej vänta nu… Efter att ha samtalat med vår trevliga granne från Östersund, i röda bilen till höger i bild,  i nästan en timma, vet jag bättre. På denna träffen som denna Land Rower klubben har, samlas 160 fordon från nio olika länder. I stort sett ingen bil är lika, alla byggs, om eller byggs på, med obegränsat med tillbehör. Jag fick en inblick i hur roligt dessa män & kvinnor har med sina bilar.

Vår granne hade dragit på mun, när han såg att jag ställde in våra utemöbler på kvällen. Själv tyckte jag alla dessa fordon såg lite skumma ut, på kvällen när vi kom i skymningen.

Restaurangen innanför stenväggen blir nog svår att motstå.

Vi gick in för att testa maten..

Jag ville bjuda Birgitta på mat, som hon jobbat i sommar.

Det var verkligen trevligt där inne, med de tjocka stenväggarna och maten var god.

Det är sällan man ser en så tydligt utmärkt Reception.

Många gånger har jag frågat mig var incheckningen ligger, men inte här.

Sen parkering Gålö Havsbad

Vi stressade inte efter jobbet kl. 16. Det fick ta den tid det tar, att lasta sista maten i kylskåpet. Jag kanske blir trött, vi kanske stannar i Mantorp, Skärblacka eller Trosa. Nya bilen ger en sådan körglädje med nya luftfjädringen, att vi stannade inte ens i Herbeta, för att köpa korv & kaffe. Hur långt ska du köra sa Birgitta? Till Gålö, svarade jag och det gjorde jag (bara 32 mil). Nu är vi på plats och augustimånen gömmer sig lite retfullt bakom en björk.

Denna gången körde vi upp till Stockholm och tog södra länken och ut på 73: an. Tidigare gånger, som vi åkt till Dalarö, har vi tagit av i Södertälje. Det tar en halvtimma mer tid, att köra och det är längre väg. Det borde vara närmare, men icke.

Vi kom fram en dag för tidigt. Finns det plats åt oss? Vi skulle komma i morgon lördag. Det är helt ”fullsatt” svarade tjejen i receptionen, som höll på att stänga och låsa dörren. Men vänta, ett par som skulle bo här, kom inte fram för att husbilen hade börjat brinna. Ni får ta den platsen, och där står vi nu.

Vi kan bara konstatera! Vi är bortskämda med våra ”Franska Slottscampingar”. Det finns det mesta här, men inte det lilla extra med små häckar runt platsen och extra lyxiga servicehus. Vi hoppas på sol och få uppleva havet och naturen,

Här finns vi nu

Först fungerade inte wifi, som är gratis, men nu går det riktigt bra.

Asby Kyrkskola. Min pappa borde ha gått i denna skolan, varför har jag inte tagit reda på det tidigare? Nu lever min pappa inte längre.

50 meter från Hedners Park i Asby Kyrkby, finns detta skolmuséum.

Vi har kört förbi utanför dörren, åtskilliga gånger genom livet, men aldrig tittat in. I går hoppade vi av cyklarna och gick in. Jätteroligt att få se detta!

Välkomna in, alla ni som läser min blogg.

Själv är jag för ung, 7.0, för att ha upplevt allt detta. Ändå känns det inte så långt bort.

Birgitta gick direkt fram till orgeln och spelade upp morgonpsalmen.

Det var inget fel på denna orgeln, konstaterade Birgitta.

Skolsalen.

Här fanns verkligen mycket roligt att se på.

Hade de verkligen en så fin kamin? frågade jag vår ciceron, svaret var ja!

Strumporna på tork och skorna på golvet, säkert helt autentiskt.

Till och med vatten i skolsalen.

Idag skulle jag vilja hänga upp en tavla till. ”Stoppa ned mobilen och börja umgås igen”.

Mycket sunt förnuft

Denna tavlan borde tryckas upp på nytt.

Dags för fikarast

Vi har läst om att det finns ett Café i Asby. Nu cyklade vi dit.

Mycket trevligt och hembakat

Småmysigt och trevligt, inrymt i en nostalgi butik. Kaffe är gott, men prylar köper vi så gott som aldrig. Huset är redan fullt hemma.

Vrålfika, bulle och tre stora kakor, 60:- per person.

Fika gjorde vi ute på gårdsplanen. Detta blev ytterligare en fantastisk dag, i Sveriges minsta kommun Ydre.

På cykel tillbaka till 1800 talet. Jag försöker undvika långa inlägg, men det var svårt att sätta stopp. Häng med på cykeln, det är bara 9 km dit. Ni får se Sveriges grövsta träd också.

Från vår trevliga plats Ydregården till Asby

Både Birgitta och jag har sagt flera gånger, vi älskar Ydre. Båda har vi våra rötter här och vi skulle säkert trivas med att bo här. Ydre är så underbart vackert.

Här alldeles intill vägen, bakom husen, ligger Hedners Park, intill kyrkan i Asby.

Klicka upp bilden för att läsa.

Vi småskrattade och log när vi gick runt här i Hedners Park. Det var jättekul att se.

Både Birgitta och jag älskar att vara ute i naturen.

Vilka träd, till och med så att en gammal skogshuggare skiner upp.

En jättefin vandringsstig genom parken.

Kom med så går vi.

Sveriges grövsta gran.

På långt håll ser den lite liten ut, men vilken bjässe!

Jag gissar att det krävs fyra eller fem man för att omringa denna bjässe.

De vore katastrof att fälla den, men likväl roligt!

Jag har sett mycket, men inte ett liknande grenverk.

Hur många år skulle bara grenarna räcka att elda med?

Klicka upp och läs.

Klicka upp och läs.

En jättefin vandringsstig att följa runt.

Älvornas kläder hänger på tork. (Klicka upp för att läsa texten på tavlan)

Skönt att denna park bevaras, hemskt vore det annars.

Många ståtliga träd.

Vi småskrattade och följde stigen i skogen vid sjön.

Detta kan inte vara 1800 tal.

Trevligt att sitta ned, kanske grilla, eller bara njuta av skogsdoften.

En liten ö som prästen byggt

Trevligt att sitta ned en stund här på Lycksalighetens Ö.

Massor av vita Näckrosor i sjön

Jag får känslan av att allt är mycket bördig mark.

Klicka upp och läs.

Det fanns mycket inne i skogen att se.

Jag tog nog med alldeles för mycket bilder, ni hann säkert tröttna, innan ni kom hit.

Tänk vad mycket man hittar och ser från ett cykelstyre! Fortsättning på Asby kommer   i morgon, vi hittade mycket mera roliga saker.

Skiva med dragsnöre under stödben

Förr i världen, när vi åkte husvagn, var vi ju naturligtvis tvungna att använda stödbenen. Det har vi inte gjort någon gång tror jag, på våra fem tidigare husbilar. Hur många gånger har jag inte legat på knä i blött gräs, bankat och slagit för att få loss plankan under stödbenen.

Nu fick jag en spillbit av skivan i bild, av våra vänner. Materialet är stenhårt, ganska tungt och består av en blandning av plast och trä. Spillbiten räckte till 4 skivor 390×390. Sedan borrade jag hål i skivorna och band fast ett plastsnöre. Är det osäker mark att ställa stödbenen på, skickar jag under skivan. När vi åker drar jag ut det i snöret. Ganska fiffigt tycker jag själv.