Vi var på Biltema en stund på lördag förmiddag. När det var klart ville jag åka hem. På söndag förmiddag följde jag med Birgitta till kyrkan och lyssnade när hon spelade upp Advent psalmerna. När vi kom hem stöp vi i säng båda två. Vi frös och mådde illa.
Själv har jag en kronisk bronkit som jag levt med hela livet utan att få riktig hjälp. När så influensan kommer fastnar den på mig. Vi gjorde tre försök att ta influensa vaccin och covid 19, men misslyckades på grund av flera timmar i kö ute i kylan, samt att tiderna passade inte inför min pacemaker operation.
Natten till måndag hade jag 49 hostattacker och på hela dygnet förbrukade jag 130 pappersservetter. Jag fick rådet av Vårdcentralen att ta till min Pulmicort. Jag gillar den inte då jag blir hes av den, men den dämpade hostan.
Kanske har jag tagit till Cocillana-Etyfin 4- 5 gånger tidigare i livet. Nu var det dags igen. På 80- talet fick jag den första gången på recept. Det var bara att den läkaren hade ordinerat 30 ml per tillfälle. Rätt dosering är 5 till 15 ml. Den gången var vi ute i det blå och svävade hela helgen.Fruktansvärt! Idag är jag försiktig med den.
Jag har kunnat arbeta korta stunder från hemmakontoret som är uppkopplat till min dator på jobbet. Jag har anställt ett antal personer till julpacken, men har inte ens kunnat vara på plats och introducera dem. Det är 4:e julen detta händer. Så tråkigt! Denna gången har smittan dragit hårt fram i hela familjen och även flera på jobbet har drabbats.
I tisdags var jag först osäker, törs jag ta bort det stora plåstret efter min pacemakeroperation? Det lossnade så fint och allt såg så jättefint ut. Detta är ett Mirakel för mig. Jag fryser inte som jag gjorde tidigare, min yrsel är borta, jag sover fantastiskt bra, mitt blocktryck och pulsen är rena idealvärden varje dag. Fantastiskt! Låt det stå för min egen åsikt, denna operation hade vart befogad långt tidigare, kanske fem år eller mera.
Matts Torebring 