
Så här skrev jag för en månad sedan …
”I september månad -23 sökte jag upp Vårdcentralen i byn. Jag fick en remiss till Hudkliniken i Nässjö. Först den ”26 januari” fick jag komma, efter det att jag gjort påtryckningar. Såret har uppstått i ärret efter min prostata operation för 3 år sedan. På hudkliniken tog man Biocept prov. Idag fick jag svaret. Jag måste opereras för Basalcellscancer …”
___________
Idag var det dags för operation. Jag hade förväntat mig en operationssal full med teknik som vid mina sista operationer, men så blev det inte. Jag fick ta av mig byxorna, kavla upp skjortan och hoppa upp på en vanlig undersökningsbrits och sedan kom en kirurg, en sjuksköterska och en student.
Efter lite samtal fick jag lokalbedövning och kände ingenting av operationen som tog en timma. Efter operationen fick jag se det som opererats bort på magen nedtill vänster. Det var inga små saker, minst stort som en stor tumme. Inom ett par månader får jag ett slutligt svar.
En solskenshistoria …

En av sjuksköterskorna frågade mig om jag har djur …? Är det allergirisker, frågade jag? Nej, nej inte alls. Vi har en Kissemiss till låns, som kommer då han är hungrig, svarade jag. Så berättade hon denna solskenshistoria, allt medan kirurgen opererade…
En dag under de kalla dagarna i januari månad kom en katt fram till deras bostad i Eksjö. Han fick mat av dem och en frigolitskiva att sova på. Den kissen hade ett chip och ägaren spårades till Jönköping, men ingen svarade i telefon. Det gick flera veckor, men till slut svarade familjen i Jönköping, som varit på långsemester utomlands.
De hade lämnat sin katt till goda vänner i Vetlanda när de reste bort. Då passade katten på att rymma. Nu hade den gått 1/3 av hela sträckan Vetlanda – Jönköping, 30 km av hela 90 km från Vetlanda – Eksjö -Jönköping. En överlycklig familj kunde hämta sin katt för vidare transport hem.
Jag glömde nästan bort att det var operation som gällde idag …
















































