Stormarna har varit många under åren och den första jag minns var nog ”Luciastormen 1967.” Nu blåser det kraftigt varje dag …

Som jag skrev för några veckor sedan, ville jag återvända till Lommaryds Kyrkogård, bara för att gå och känna igen en massa namn på alla gravstenar. Vi åkte bara bort till Björnaryd och Knivlösa före. Mina föräldrar och syskon flyttande till Björnaryd 1958 och jag bodde där i 9 år. En flytt som jag aldrig har kunna förstå. Jag har mest tråkiga minnen från den tiden, inte då kanske, men när jag ser tillbaka idag. En gång om året brukar jag dock återvända. Det gjorde vi idag.

Upp till Knivlösa är det bara någon km. Där tar vägen slut och det går inte att komma vidare utan att gå eller åka med terrängfordon. När vi kör tillbaka ligger en stor asp över vägen. Det har inte gått av vid roten, utan längre upp till på stammen, längre in i skogen och sedan kastats ut på vägen.

Under alla år som jag har kört denna väg tur och retur, har jag aldrig sett en enda människa. Men inte idag, strax före vägstoppet passerar vi en tjej från granngården. Hon visste direkt vem som bor på gården idag och ringde upp honom. Efter en stund kom en man, ägaren till gården, med en stor traktor och motorsåg. På en kvart var vägen öppen igen.
Det fanns säkert en ängel som skyddade oss från trädet och en annan ängel kom gående på vägen …

























































