Matts Torebring

Solen har gått ned bakom oss på Camping Amafora, vi har packat och iPhone skall väcka oss klockan sju nästa morgon.

Målet för resan är San Jose, ett par mil norr om Almeria. Förhållandevis måttligt med trafik och underbara vägar.

Här åker vi ett par mil från Lorca utanför staden Murcia. Det var här jordbävningen var i maj månad och 17 personer omkom. Vi märkte inte ett spår av detta.

Tänk om det skulle bli en ny jordbävning när man kör inne i tunneln?

Helt fantastiskt bra vägar hittills.

Ett fantastiskt landskap och fantastiska vägbyggen.

Överallt där vi drar fram växer samma blommor som på stranden i Rubicone. Dessa verkar klara vilken torka som helst och blommar omåttligt vackert. Christer hemma på jobbet kanske har ett namn på dem?

Nu har vi lämnat autovista och är på väg ut mot San Jose. Tidigare reste vi i apelsinernas land. Nu gäller det att odla tomater, tror jag i alla fall. Vi passerade ett åkeri med 50- talet parkerade lastbilar, och alla hade en tomat på sidan. Mil efter mil, så långt ögat når, är det täckt av växthus i plast.

Vi färdas nu genom en öken känns det som,  när nästa Camping Los Escullos, San Jose, dyker upp, omgiven av höga berg och inte ett grönt strå så långt ögat når.

Här har alla platser nättak till skydd mot värmen. Platserna är inte stora, men vi får plats när vi står på diagonalen. Mest långliggare som ”burat in sig” här.

När vi går ned till havet ser vi bara kaktusar. Detta är de största jag sett i Europa.

Kaktusar och åter kaktusar.

Ännu mera kaktusar och i alla former.

Berget ligger alldeles i anslutning till campingen. Idag lördag morgon for vi härifrån. Allt såg bra ut på internet, men så kom två bussar med ungdomar på ”kollo” och skulle bo och äta på campingen. Sedan var det inte skönt längre. Smutsig restaurang, inte en tyst minut, ytterst dålig butik, flugor i tusen tal, och det värsta av allt, ett hopplöst internet. Jag satt med första bilden i detta inlägg i 3-4 timmar, varefter jag sa till Birgitta, ”Vi åker här ifrån i morgon bitti”,  och så blev det. Nu har vi parkerat ett en och en halv mil norr om Marbella. Jag återkommer senare om detta.

PS. När vi kört en bit från denna camping står ett medelålders par vid vägkanten och tittar på oss när vi rullar förbi. I handen håller de var sin flugsmällare, för att hålla flugorna på avstånd.

Vi har haft det så fantastiskt skönt här en vecka på Camping Almafra Alfaz Benidorm. Det har varit runt + 30 grader dygnet runt. På fredag morgon drar vi vidare söder över och planerar sedan för färden norr ut och hemåt igen. Följ oss gärna på kartan. För oss blir det spännande om planeringen håller.

På webben står att Camping Almafra har en Supermarket. Det enda som finns i verkligheten är denna. En (mat)automat! Jag hoppas att denna är det sista jag ser av detta slaget. Varorna som fanns att välja på var verkligen mini, mini.

Vi gjorde i alla fall ett köp för att testa om det överhuvudtaget fungerade.

Visst fick vi vår påse godis.

Vi måste handla mat idag, sa Birgitta, då går vi sa jag, det är bara en halvmil tur och retur, vi behöver motion. Klart vi Hondar, sa Birgitta och så blev det. Här är vi hemma igen med säkert 25- 30 kg på ryggen. (Det går åt mycket dryck när det är 30 grader dygnet runt). Det var ju busenkelt med ryggsäck och när man vet vart man ska.

På vår resa in till Benidorm igår hade sett skyltar till Playa Levante. Där skall vara fin sandstrand, säger de spanjorer vi pratat med.  Benidorm är en liten prick på kartan, inte kunde vi drömma om att det var en storstad, eller rättare sagt en stor hotellstad.

Havet skymtar fram emellan husen. Vi tog en omväg med Hondan för att komma ikring husen. Vart man åker är bara ett myller av trafik, hus och affärer. Gode värld, som Niklas brukar säga hemma, få en plats här vid havet är nog bara en dröm efter klockan sex på morgonen.

Å så är vi hemma igen på vår underbart tysta, sköna, lugna, femstjärniga Camping Almafra. Här odlar våra grannar bland annat kaktusar i c:a 55 krukor och urnor. Vi körde förbi massor av risiga campingar närmare havet. Vi är så otroligt glada över att få bo på denna lugna plats.

Hittills har det varit begränsat med Honda körning. Trafiken är tät och alla kör fort. I afton tog vi oss för att köra in till Benidorm centrum. Stan som vi bor vid heter Alfaz ligger en halvmil norr om Benidorm. Delvis motorväg, delvis vägarbeten, flera rondeller och broar att passera.

Här är stora infarten till Benidorm centrum.

Jag räknade våningarna med lägenheter på vänstra sidan av gatan och de är på 20 våningar som mest. Här vill jag absolut inte bo, inte ens på vintern.

Vi tog ett gemensamt beslut, vi försöker hitta hem igen. Vi hade ingen GPS med oss och vad hjälper en karta i fickan när det inte står på husen vad gatorna heter. Vi vågade helt enkelt inte att gå för långt bort från Hondan heller, med risk att inte hitta tillbaka. Vi hittade raka spåret hem, men kommer att undvika denna täta trafik på mc. När jag körde långtrad var man ”King off the road”, men inte som turist från Sverige på en liten Honda Innova 125 cc i Spanien.

Vi hittade Restaurang Ta Casa i utkanten av stan, som vi tyckte såg skön ut i den varma sommarkvällen. Vi kom dit redan vid sex tiden, allt var stängt men borden stod dukade ute i utedelen. Vi gick runt en timma på stan och förstod snart att de flesta bättre ställen har stängt mellan klockan 16 &  19. Vi var tillbaka precis som de låste upp dörrarna klockan 19.

Vi förstod genast när vi fick in förrätten att vi kommer att bli mätta. En jättestor avocado delad på mitten och fyllda med räkor samt en stor korg med gott bröd.

Med blixtens hastighet skar servitören upp köttet, Chateau-Briand, (en del av oxfilén) vid bordet.

Till denna stora portion fick vi in en stor skål pommes och två mindre skålar med olika såser. Gissa om vi var mätta? Funderar fortfarande på den trespråkiga menyn… det stod bland annat ”Feskerätter”, ”Kötterätter”, ”Desserter”, det kändes som en kombination av svenska, norska och danska….

Vi har i stort sett 30 grader varmt dygnet runt. Denna termometer tror jag dock ljuger lite även om den var placerad i skuggan, klockan är 19. på kvällen.
Igår kväll tänkte vi ”Honda” ut till havet. Efter 20 minuter vände vi hem igen, eftersom det var så vansinnigt mycket trafik. Vi tar inga onödiga risker när vi är så långt borta. Poolen 100 meter bort var riktigt skön, tyckte Birgitta.

En lite annorlunda duschning, men den var skön den också.

Tre- fyra meter från poolkanten står ett olivträd. Känns som det stått där sedan medeltiden. Det är det äldsta och grövsta olivträd jag varit nära.

Idag, den andra dagen på Camping Almafra, Benidorm, några mil norr om Alicante Spanien, har vi gått de två km upp till stan och handlat. Miljön, människorna, grönskan och allt det vackra. Det känns verkligen långt bort till hemma just nu. Här ligger entrén till campingen.

Servicehusen är mycket förstklassiga och välstädade.

Campingen är öppen året om och många övervintrar säkert här. Så här bor en del…

En del har något mindre vagnar…

En del har riktigt stora vagnar…

Den här var så stor så det blev två bilder på den, för att få med hela bilen…

Så här vackert blommar Bougenvilan i villakvarteren upp mot stan. Det står på internet att campingen har supermarket, men icke i verkligheten. (Jo det finns en obemannad öppen 24 timmar per dygn, med hål i väggen för  betalning, menydisplay och en lucka där maten kommer ut – så vill vi inte handla mat) Å andra sidan blev de två x två kilometrarna en skön promenad. En utetermometer visade + 30, en annan + 39.

Först tror man inte det är sant att våra små krukväxter hemma, Bougenvila, växer här i trädgårdarna och blir säkert sju- åtta meter höga.

Återigen vackert bland apelsinlundarna.

Det står även att campingen ligger ”ved” (dansk campingbok) havet, men det är två km dit också. Två km måste vara fågelvägen. Vi har gjort tre försök att komma dit, men misslyckats.

Å andra sidan har vi bara 100 meter till flera pooler och stora simbassänger.

Idag kom jag nära in på odlingarna när vi gick upp till sta´n. Inte så konstigt att vi inte såg några frukter från autobahn.

Jag tog i en mogen frukt för att känna på den. Jag rörde den knappt och fick den i handen. Kanske är det inte apelsiner utan clementiner istället, det känndes så. Jag ville inte ”palla” och smaka.

Idag, midsommarafton, lämnar vi blommorna på trappan in till toan på Camping L´Ámfora, Sant Pere Pescador, för nästa resmål, Benidorm. Det blev en riktigt dålig nattsömn då spanjorerna firat någonting hela natten, som vi inte vet vad. Det började med riktigt kraftiga fyrverkeriexplosioner redan på eftermiddagen som fortsatte med bara några minuters mellanrum ända in på morgontimmarna.

Vi visste bara att vägarna i norra Spanien är bra, men hur ser det ut söder över? Svaret blev en otrolig positiv överraskning. Betalvägarna tillhör de bästa vi kört i Europa. Målet för dagen var Benidorm och 63 mils resa. Det började tokigt med en felnavigering på morgonen. Campingplatser ligger oftast ett bra stycke från vägen. Innan man kommer rätt ut till stora vägen fick vi lite problem och kom ut på smala vägar och det till slut tog stopp med 2,10 bred väg mellan husen. Det gick en halvtimma i onödan.

När vi fikade och tankade på halva vägen kom en bonde med ett 100- tal får och med bjällror på de flesta av dem. När jag tog kort på honom, tog han kort på mig.

Det är mycket berg vi passerar och riktigt vacker natur. Till skillnad från Kroatiten slipper vi klättra upp och ned på alla berg. Här går vägen nedanför eller igenom berget på några ställen.

Vi passerar miljoner av apelsinträd. Det blir spännande att läsa på apelsinkartongerna under hösten, för att se om de kommer från platser här nere. På en del träd kunde vi se några mogna frukter….

… som här till exempel. (Lite svårt med skärpan när man kör bil i 100 km)

Nu har vi checkat in på Camping Almafrá, Benidorm, några mil norr om Alicante. Jag väljer bara campingar som har wireless internet. Men här tog det mig nästan 4 timmar att komma ut på nätet. Jag var nästan färdig att packa och köra härifrån. Helt otroligt hur man kan krångla till det ibland. Det skall vara femstjärnig camping, jag återkommer nog om detta.

Vi har det så oroligt skönt här nere. Ingen klocka, ingenting som styr vår dag, vi äter frukost, läser en bok, fikar och njuter av deras underbara bakverk och går till stranden framåt middagstid. Idag var det dock inte badväder, det var vindsurfarnas paradis idag.

Vi, Birgitta och jag, önskar er, vår familj, våra arbetskamrater, släkt och alla våra vänner, hemma i Sverige, ute i Europa, vänner på min blogg och våra vänner i Argentina en underbart skön midsommar.

Från Camping L´Ámfora, på Solkusten i Spanien.

Midsommarafton reser vi en bit söderöver. Vi har hittat en fem ***** camping i Benidorm. Det skall bli spännande att se hur det är där.