Matts Torebring

Vi har ett mycket sällsynt väder som idag, fem regndroppar i timman.

Mycket sällan eller knappast aldrig går solen i moln som idag. Än så länge har den gömt sig totalt idag, men kommer nog snabbt fram igen. Det är ju inte speciellt varmt heller. Har vi tagit med oss smitta hemifrån?

Vi stannade först vid en sovenirbutik.

Det är faktiskt riktigt roligt att våga sig ut i den spanska trafiken med våran tvåhjuling. Kameran hade jag hängandes om halsen för att snabbt få upp den. Visst får jag lasta 1100 kg i husbilen, men dessa stora cementstatyer får vara kvar i butiken för vår del.

Här borta vid gatans slut bor vi.

De ena villan slår den andra i påkostad stil och utsmyckning. Kan inte vara billigt att bo här.

Jag var tvungen att ta med lite tallkottar och blanda med alla båtar.

Vem skulle inte vilja bo så här, en fin bil på framsidan och båten vid vardagsrummet?

Eller bo så här, hörntomt och båt vid vardagsrummet?

Det står National Park lite varstans man åker. Jag köpte karta, jag surfade på internet, men blev inte riktigt klok på var den var. Jag pratade med min trevlige Holländske granne, han svarade det är HÄR. Hela detta stora område var träskmark tidigare. Det har byggts ut till att bli en av världens största småbåtshamnar, läste jag på nätet. Det är därför det är både gata och en kanal till alla hus. Varuhus efter varuhus som säljer bara fritidsbåtar.

100 meter söder om vår campingplats ser det ut så här.

Empuriabrava (heter platsen vi bor på) är en av de största småbåtshamnar i världen. Det ligger vid kusten i Girona  Katalonien, Spanien.

Alla verkar ta båten hem på kvällen.

Alla verkar ha en båt.

Båtar i alla storlekar.

Finns det någon som inte har en båt?

En del har en större båt.

Säkert välbeställda människor som bor här.

När jag vred kameran ett kvarts varv åt norr ligger vår beach.

Birgitta poserar vid hamninloppet.

Här kommer alla båtar in och ut.

Vår beach.

Birgitta som fyrvakt.

Hela vår beach.

Hit bort skall vi åka motorcykel en dag.

Så är vi hemma igen om 100 meter.

En underbart lång och härlig sandstrand.

Jag har sagt och skrivit flera gånger och förundrat mig över, att vi kunde ligga på Camping Rubicone i Italien, i så många år. Det var nästan nåd att få en plats under ett parasoll nere vid Adriatiska havet. Var man ute i havet och var borta för länge, tog vakterna kläder och allt och tömde platsen. Dessutom hade man max 4 m2 tilldelat. Med andra ord, man låg som sardiner i en sardinburk. Å andra sidan träffade vi vänner för livet, så allt var inte negativt med denna camping. Här på stränderna på Costa Brava kusten har man gott om plats och ett underbart Medelhav.

Nu tar vi det lugnt, äter en god frukost, fikar fram på förmiddagen med deras goda bakverk. Det är så skönt att inte behöva gå ned till havet och ställa ut stolar för att få en plats senare på dagen. Idag var vi bara ned ett par timmar för att inte bränna oss. Det  var friska och lite småkyliga vindar och då känner man inte när solen tagit för mycket.

Jag gissar att det är hotell långt där borta. (Kortet är taget med teleobjektiv så det ser nära ut)

Vi kommer att ta motorcykeln och testa av grannskapet där borta senare.

Ett fartyg som låg för ankar ute till havs.

En mindre segelbåt ett stycke bort.

Här rullade vi in kockan 21:29 i fredagskväll.

Vi skulle enligt tekniken varit här klockan 20. Men som jag skrev tidigare, strulade båda våra GPS. Vilken glädje, vilken lättnad och tillfredsställelse att få komma in och hitta sin plats en minut före stängning. Jag började skriva i går kväll, men märkte genast att wifi stängdes av klockan 22. Därför får det bli ett dagen efter reportage denna gången.

Vilken plats vi fick så bra, med härligt grönt gräs, plats nummer 11.

Att skriva på min blogg, som jag fick i 60 årspresent av min familj samt en Macbook, är det roligaste fritidssysselsättningen jag har. Tack vare min blogg och en hel rad bloggvänner som jag fått, fick jag tipset om denna plats. Stort Tack & Kram till Anders & Birgitta för detta tipset. Inget skulle kunna varit bättre än platsen vi fick, vi stortrivs. Att få stå på grönt gräs är bara sådant man drömmer om.

Stora breda gator och tavlor talar om gatans nummer.

Campingen är mycket välskött och ordning och reda på allting. Lite mycket träd bara, som gör det riktigt svårt att komma in, med en lång bil som vår. Vattenpost med avlopp vid varje tomt samt 10 ampere säkring utan att behöva krusa sig till en högre säkring som på många andra platser som har 6 ampere. I det senare fallet håller inte säkringen till AC. Hygienutrymmena har hög klass med riktiga WC stolar och ”toalettrulle inne i varje toalett”. Det sista tycker jag att det borde vara lag på alla campingar. Att det finns wireless wifi och en riktigt bra lina, är som jordgubbarna på en stor gräddtårta.

Reception och incheckning.

Incheckningen gick mycket snabbt och utan några som helst problem. Det är sådant jag uppskattar när man kommer och är lite tung i huvudet efter mer än 14 timmar bakom ratten. Det är det första positiva intrycket som oftast avgör en hel vistelse. Tänk om fler förstod just detta.

Restaurang, Café, Pizza Take Away, Glasscafé, Internetcafé, Butik och Supermarket.

Det första intrycket jag fick när vi kom var, vilken ordning och reda, snyggt, proffsigt och välordnat allting är. Här finns mycket att testa på. Det blev var sin strutglass första kvällen, lite dyrt tyckte jag nog, 8 € för två strutglassar. Det är nog så att Matts Torebring inte häger med alla gånger i prisutvecklingen.

Det finns hur mycket Bungalows som helst att hyra.

Många av dessa ligger riktigt mysigt till, andra skulle jag inte alls vilja bo i, då de ligger väldigt skuggigt och inklämda.

”Vårt dagliga bröd, ge oss idag”…

Supermarket är i absoluta proffsklass. Mycket stor sortering av allt och allt finns vad man behöver.

Klockan är halv nio och solen är på väg ned över den stora poolen.

Detta blev en dag då vi inte gjorde någonting mer än checkade in, köpte jordgubbsbakelse, fikade och vandrade runt och bekantade oss på denna stora campingplats. Vi bara satt i våra sköna solstolar på grönt gräs och bara njöt och hade det gott. Bättre än så här, som vi har det nu, har jag inga drömmar om längre. Mätt med alla de mått vi har, vill vi nog klassa denna camping som den bästa, vi bott på under tretton somrar ute i Europa.

Møns rastplats Danmark, onsdag kväll klockan 23.

Vi låste kontorsdörren strax efter klockan 17 och lämnade hela det tunga ansvaret för företaget till vår son Niklas och teamet som jobbar just nu. Vi har åtta veckor uppdelade med semestrar för oss alla. Birgitta och jag älskar att ha tidig semester. När de stora massorna av semesterfirare kommer i mitten av juli, njuter vi av att dra hemåt. Vi kom till Møns rastplats strax före klockan 23 på onsdagskvällen. Mycket få bilar denna gång på denna utsökta rastplats. Det brukar vara 75- 80 husbilar, nu denna natt var det bara några tio- tal. Nu har vi avverkat 47 mil av 239 mil totalt till vårt resmål.

Torsdag morgon klockan 6.30 på Møns rastplats.

Vi vaknar upp till en kall morgon och Alde pannan har fått gå hela natten.

Färjeläget i Rødby torsdag morgon. (Klicka på bilden för att se vädret tydligare)

När Sverige är varmt och skönt är det helt enkelt fantastiskt. När det det ser ut så här, längtar man till solen söder över.

Nattparkering två mil söder om Karlsruhe.

Vi sover med förkärlek bredvid de stora pojkarna, ”King of the road”.  På kvällarna fylls parkeringsplatser, Rasthouse och vägrenar i värsta fall, med långtradare. Hur sent vi än kommer brukar jag alltid hitta en plats att tränga in mig på, som här till exempel. Nu har vi bara en dags beräknad körning kvar, de sista 105 milen till slutmålet i Spanien.

Vår plats på Camping Rubina Resort.

Hemma i Aneby lade jag in slutmålet och min GPS, som arbetade 100 % klockrent till dess att vi hade några km kvar. Vi skulle ha varit framme klockan åtta på fredag kväll enligt våra GPS. Först lade min GPS av, ”Finns inte GPS navigering” i området. Sedan lade Birgitta ”Trucks modell” av. Nu snurrade vi runt i en och en halv timma, trötta av mer än 100 mils körning i tät trafik, och så detta när allt gått så bra innan. Vi träffade en svarthyad person som ritade en karta och en halv minut före stängningsdags på Camping Rubina Resort, rullade Matts & Birgitta & Kabe & Hondan in genom bommen. Först skulle vi hitta gråvatten tömning i mörkret, sedan hitta en plats att stå på, duscha och få lite mat. Vi sov sedan gott på den här platsen. Ps. Fråga mig inte hur jag kom in så trångt var det, men vi fick en bra plats på 100 m2 på härlig vitklöver.

Vi valde en stor plats på 100 m”, för att det var så härligt grönt gräs på just denna tomten, dessutom har vi ryggen fri och inga vagnar bakom oss. Vi har plats nummer 11 strax intill vägen to the beach. För denna plats betalar vi 32 € per dygn. När vi stannar mer än 12 dagar så får vi 20 % rabatt på detta pris och betalar drygt 25 €.  Det tycker jag är riktigt billigt för en fyrstjärnig camping i toppklass som denna. Jag har ju skrivit flera gånger att jag tycker illa om Italien, mycket därför att wifi är besvärligt många gånger. Här betalar jag 24:70 € för 14 dagar wireless wifi. Bara starta och köra, utan minsta problem på en riktigt bra lina. ”I love Spain”.

Jag är ett lejon, jag har alltid varit stark som ett lejon, nästan obegränsat stark.

Nu är det bara tre jobbardagar kvar, sedan far Birgitta & jag till Spanien. Det första jag gjorde när jag kom hem i dag, var att skruva ihop sista prylinköpet, en hylla till cockpit att använda till lite av varje. Naturligtvis inhandlad på nätet, denna gången hos hos Kama Fritid. Den kändes riktigt bra och praktisk. Visst är vi lite pryltokiga, Birgitta har en GPS för Trucks, jag har min standardmonterade och så har jag Tom Tom GPS i mobilen. En större tv framtill i sittgruppen och en tv i ”sovrummet” bak.

Jag kör så gott som alltid alltid inställd på slutmålet, denna gången 238 mil bort, medan Birgitta sitter och letar matställen, bränsletappar och sådant som finns utefter vägen med mera. Van från mina år i långtradaren, har vi alltid lyckats med att köra ned till Medelhavet på två dygn. Sedan står vi bara still en till två veckor. I år kanske det blir ännu mera.

Nu blir det finputsning hemma i trädgården och sedan lastning av husbilen. Influerad av vår gode vän borta i Falköping så har jag med mig tvättborste & hink, trappstege i fall jag behöver klättra upp, en grensåg som jag räcker upp till fyra meter med, så inga grenar kan skada bilen, eller om det är trångt att komma in. I fjol sågade jag av en stor gren när ingen såg mig.

Trots att jag får lasta otroliga 1100 kg är det inga ”bamsestora” utrymmen i bilen att lasta i. Detta har gjort att vi kört två år utan våra bästa solstolar. En kväll i maj klickade det i alla fall till i hjärnan, testa och lasta så här. Sagt och gjort nu har vi god plats för två stora solstolar, två vanliga stolar och ett ganska stort bord.

Andra veckan i juni månad, känns det inte som någon sport att koppla på fjärrvärmen igen, så i natt vaknade jag och frös. Nu har jag tänt i öppna spisen och det är varmt och skönt igen. Tänk vad skönt att få fara till värmen på riktigt.

”Grattis till Dagen”, sa talaren vid Kumlaby Kyrka på Visingsö.

Vi sökte oss till Visingsö denna Sveriges Nationaldag. Är det ändå inte så att, en stor del av Sveriges vagga ändå var här på Visingsö? Varav Magnus Ladulås var den sista kungen som bodde och dog här.

Vi ställde Kaben på Hamnparkeringen och ”Hondade” över med Christina Brahe.

Första anhalten blev just Magnus Ladulås sista borg. Detta är platser man minns från första skolresan i mitten av 50- talet. (Klicka på bilderna för att kunna läsa texten)

Det är bara stenmurar kvar efter mer än 1000 år.

Kvarvarande delar av borgen åt norra sidan.

Jag måste alltid köra genom den lummiga skogen på södra delen av Visingsö.

I hembygdsparken vid Kumlaby Kyrka.

En ”Urgammal Friggebod” i hembygdsparken.

Det kom ett sms, ”Vi bjuder på picnick i det gröna på Visingsö”, mvh Niklas & Carina. Det smakade förträffligt i hembygdsparken vid  Kumlaby kyrka. Stort Tack till Carina & Niklas.

En ek har växt och klarat sig i hembygdsparken sedan början av 1600 talet.

Samma ek sett uppifrån kyrktornet.

Ekens story. (Klicka på bilden för att läsa texten)

En vy sett från tornet Kumlaby Kyrka.

Det var inte enkelt för mig som är fullväxt, att komma upp till toppen på kyrktornet.

En husbil körde nästan samma svängar som vi, en Citroen -79.

Före Nationaldsfirandet i hembygdsparken for vi iväg till Tempelgården på norra Visingsö. Där fick vi en pratstund med ett par trevliga husbilsåkare.

En kosthall på Tempelgården.

Hela rummet är fyllt av konst.

Här finns en vacker trädgård med många speciella hus samt även restaurang.

Så avslutade vi med ett trevligt Nationaldagsfirande i hembygdsparken vid Kumlaby, med vacker körsång och ett vackert tal.

Vi åker till Lilla Venedig i Spanien skrev ett par av våra bloggvänner, nu åker vi snart dit.

Här hittar ni oss till en början.

I länken här kan du läsa om  hela capingen och vad den erbjuder.

Campingen.

Jag kan gå hela vintern och längta hit.

Samma gamla vanliga resväg ned till södern.