Matts Torebring

Första frukosten.

Första frukosten i franska Alperna.

Receptionen

Snön är inte långt borta

Sett från baksidan av vår husbil

Fjälltoppar runt om oss.

Gott om stora otroligt fina platser.

Finns hundbad på campingen

Sommar & sol & +27 grader

Vilken bakgrund

Föredömliga vägskyltar

Idag har vi cyklat. Det hoppas jag kunna skriva om i morgon. Håll i er vilka bilder det kommer då.

Här kom vi från Grenoble

Ni ser vilka fina vägar som leder upp i Alperna.

Liknar lite Österrike

Obeskrivligt vackert bor ni.

Efter sju sorger och en massa bedrövelser har jag kunnat ladda upp lite bilder. Jag hoppas kunna komma igen i morgon. Ni ser kartan i förra inlägget var vi är.

Solen går just upp när vi lämnar Medelhavet.

Klockan är strax före sju på morgonen när vi lämnar Medelhavet och solen börjar just synas borta i öster.

Frukost på en ”liten” trevlig rastplats

Vi åt frukost på en liten trevlig rastplats. Just denna enkla typen gillar vi. Enkelt in, enkelt att komma ut, bra parkering, små trevliga bord och bra toaletter.

Vi har lämnat Grenoble.

Vi som alltid föredrar större vägar framför små vägar i små byar, var lite oroliga för att de sista 40 km från Grenoble och fram till campingen, skulle vara riktiga alpvägar. Vi hade inte behövt oroa oss, vägarna var jättebra. Dessutom körde vi förbi två stora Supermarket.

Jättefin väg upp i Alperna

Markerad cykelbana längs hela vägen.

Jag bara skrattar när jag ser denna lilla rastplats, är jag kvar i Frankrike?

Vi har varit inne på franska rastplatser, där det tagit tio minuter eller mera att komma ut igen på stora vägen. Snurra runt, snurra runt, snurra runt, vart är vi, vart skall vi köra och så vidare. När jag såg denna lilla rastplats trodde jag inte att jag var i Frankrike längre. Jag bara stod och skrattade för mig själv.

Vi har fått vår plats 78.

Var skall jag placera er stora bil? sa han i receptionen. Faktum är att nästa alla platser hade jag kunnat köra in på. Vi fick en jättestor plats att bo på.

Efter två timmar gick det, ni ser vår fina bil som står nära receptionen.

Vi har kommit till Camping Le Cháteau de Rochetaillée som ligger 40 km nordost om Grenoble, i franska Alperna. Jag förlåter dem här, för att wifi knappast finns, inte ens inne i receptionen. Här är så obeskrivligt vackert, se själva  www.camping-le-chateau.com Vi står på en femstjärning camping i en dalgång, på 800 meters höjd, men bergen runt oss, är upp till 4 100 meter över havet som mest.

Det blev riktig festmat i restaurangen på kvällen

Köksmästaren i restaurangen kunde inte ett ord engelska och vi visste inte vad vi beställde. Engelsk meny fanns inte. Det blev en riktigt fest i alla fall och gott var det.

Solen börjar gå ned

När du hittat till oss, vill du inte fara till en annan plats, står det i broschyren. Visst är det sant!

Solen belyser fortfarande bergstopparna.

Klockan är ganska mycket nu, säkert runt nio på kvällen, men solen ligger kvar på bergstoppen och lyser på snön.

Första kvällen i franska Alperna

Detta var mitt absolut ”längsta inlägg” någonsin. Det räcker säkert inte med tio timmar för att bara tala om att vi lever. Första kvällen och gårdagen var wifi obefintligt, så även inne i receptionen. Idag har nya sändare satts upp men att ladda upp en bild kan ta en timma ändå. Vi kan läsa mejl, men lägga ut bilder är nästan hopplöst. Ni vet att vi har det bra, eller bästa tänkbara. Jag har så mycket bilder jag vill visa för er, men det blir senare. Ha det gott alla vänner så länge. Hälsning Matts & Birgitta!

Ps. När jag skriver det sista av detta inlägget den 25 juni kl. 17, har vi +27 grader.

Hit måste ni bara åka.

Nu är markisen ute igen.

Nästan en hel vecka har markisen varit inrullad, detta på grund av stormen som vi haft här. Nu känner jag mig frisk igen, för jag mår nästan dåligt av, att inte kunna ha markisen ute, när det är sommar och sol. En fransman kom en stund senare, med en tältpinne i handen och så sa han bong, bong, bong. Jag förstod att han ville låna min järnklubba.

Historieläsning Karl XI & Karl XII och hur gick det sedan.

Jag läser just nu Hermans Lindqvist böcker, Historien om Sverige. Fem böcker totalt om cirka 3 000 sidor. Hu så hemskt det var i Sverige under slutet av 1500- talet och framåt. Nyttig läsning, måste jag säga.

Det har kommit svenskar, sa Birgitta.

I dag fick vi besök av ett par glada pensionärer från Strängnäs. Under drygt 20 år har de varje sommar, besökt denna camping. I dag kom de körande i en Volvo med en stor Kabe husvagn. Vi var också i stort sett de enda svenskar, som de mött på denna campingen under alla år. Vad roligt att få sitta ett par timmar och tala om olika äventyr, vi tillsammans varit med om.

Klockan är 23.30 när jag skriver detta ute under markisen.

Idag har vi haft vindstilla och drygt +30 i skuggan. Vi har svårt att komma loss härifrån. Nu stortrivs vi igen sedan, stormen dragit bort. Ni märker när vi far vidare…

När vi äter frukost ser Birgitta detta.

Det är fantastiskt att bo på en Terasscamping som vi gör nu och ha utsikt åt två håll. Birgitta sitter vänd åt söder och ser gärna bergen, kanske mest beroende på hur solen skiner.

Jag, Matts, ser detta.

Jag sitter vänd mot norr och njuter gärna av havsutsikten.

Ett kanongott fruktbröd.

I år har vi bara köpt en enda baguette. Sedan hittade vi detta kanongoda bröd, som är så gott att man äter det gärna bara, utan smör och pålägg.

Pizza Calzone.

Tre gånger på två veckor har vi ätit pizza i sommar. Jag kan äta pizza ganska ofta, men det gillar inte Birgitta, fast här på campingen har hon ändrat sig. Vi har till och med ätit var sin kebabpizza, som jag kan tycka är övermäktig hemma i Sverige. Här är pizzorna nästan lövtunna och det gör dem så goda och nästan knapriga. Idag åt vi Pizza Calzone. Den var platt och inte alls som hemma. Bland annat rikligt med rinnande äggula inuti. Vi blev rejält mätta på den.

Ps. Stormen har lagt sig, det har varit knäpptyst i natt och det är klarblå himmel idag.

Potatis, sill. grädde, flingsalt och (gräs-) rödlök.

Vi cyklade dagen före midsommarafton, 5 km i hård motvind, för att köpa jordgubbar, grädde och sill. Det senare hade vi glömt hemma i kylen.

Matjesillen är det enda vi missat lasta med.

Det finns en ansjovisfabrik i Colliore, så sill finns det, tänkte vi. Så hittade vi denna i en supermarket inne i Argeles Sur Mer. Riktigt festligt god inlagd sill. Gräslök hittade vi inte, men rödlök smakade lika gott.

”I like vipped creme” & jordgubbar

Tidigare år har det varit nästan omöjligt att hitta jordgubbar. Så har det inte varit i år. Vi har ätit jordgubbar till frukost flera gånger.

Den sista veckan har formligen bara blåst bort för oss. Enligt SMHI har det varit 18- 21 m/sekund i vindbyarna i en hel vecka. Söndag kväll ska det lugna ner sig. Sedan vi vände på bilen har vi kunnat sitta ute. Det har ju trots allt varit runt 27 grader varje dag. Natten nu till midsommardagen har varit den värsta stormnatten hittills. För första gången på fem år, har vi saknat stödben på husbilen.

För att äta ute, måste vi gå ut och äta.

De två senaste dagarna, har det varit omöjligt att sitta vid husbilen och äta, på grund av stormen, 21 m/sekund i vindbyarna enligt SMHI. Det går inte ens att ta sig ut genom dörren, allt bara flyger i väg.

I går åt vi Ankbröst med potatisgratäng till Birgitta och pommes till mig på restaurangen på campingen. Vi har ätit makalöst god pizza två gånger och Birgitta har lovat mig pizza en gång till, för att de var så extremt tunna och goda. Maten i dag var mycket gott också.

Vi vred bilen ett kvarts varv mot norr idag.

Efter att idag ha cyklat tio km tur och retur, till Argeles Sur Mer och inhandlat jordgubbar, sill, vispgrädde och potatis, sa jag till Birgitta. Jag står inte ut längre i stormen, jag snurrar bilen ett kvarts varv, så vi får lite lä vid bodelsdörren. Sagt och gjort, så nu går det att öppna dörren ut och sitta ute i lä, men det blir varmt i solen.

Nere i Argeles Sur Mer var absolut inget för mig. Folk vandrade runt som myror från den ena restaurangen till den andra. Tacka vet jag bergen, naturen, havet, staden Collioure och klipporna där vi bor.

Äntligen har Birgitta fått lite lä.

Det blev bra sa Birgitta, när jag var klar och satte sig till ro.

Campingtomterna är tomma nu.

Gästerna har flytt campingen i stormen, men vi ger inte upp. På måndag ser det lugnare ut igen.

Tomt och bortblåst

Gästerna har flytt för ovädret och det finns gott om platser.

Kram & Glad Midsommar till er alla som läser min blogg och reser med oss.

Nu har vi storm på riktigt.

Vi lämnade hemma i ett stormigt väder, vi kom fram i ökenhetta, vi fick åska och skyfall och nu har vi fått storm i flera dagar framåt. Jag vill inte ha en husbil som heter Storm. (klicka upp bilden för att läsa)

Birgitta är förtvivlad, det går inte hålla ordning längre.

Stolar & bord ligger kvar på marken, men skorna har farit all världens väg.

Kommer det en trädgren i huvudet på oss.

I dag skulle vi cyklat drygt fyra km in till Argeles Sur Mer på marknad. Ska vi gå, ska vi cykla, eller leda cyklarna och ta medvinden hem? Faktum blev, vi vågade oss inte ut. Det kommer kastvindar så man tappar andan. Vi tog en kanna kaffe och smög iväg till en soffa som stod i lä, så vi kunde fika ute och trotsa stormen.

Ett upprört Medelhav.

Så otroligt vackert, men tänk så många som fått offra sina liv i detta vatten.

Inget lugn i sikte.

SMHI visar vindar på runt 20 m/sekund, flera dagar framåt. Trots vår stora tunga bil, står den och gungar.

Ommöblering i lägret.

Efter en hel natts slitande i husbilen och markisen, på grund av blåsten ute, gav vi upp och rullade in den idag. SMHI visar sol, men denna blåst från nordväst förföljer oss, idag upp till 18m/sek. Stolarna far i väg, jag försökte sitta ute med datorn, vid bordet, men fick hålla i den med båda händerna. Blåsten nästan  som är nästan storm i byarna, skall hålla i sig över hela helgen. I år har vi verkligen testat alla vädertyper.

Strax för infaten till Collioure.

I medvinden traskade vi i väg till Collioure ytterligare en gång. Hem blev det motvind.

Wiewpoint Collioure

Vi bor i slänten nedanför huset.

Pyrenéerna i bakgrunden och första husen i Collioure.

Mycket gamla försvarsanläggningar.

Fina trottoarer in till stan.

Många som bor vackert.

Mera gamla fösvarsanläggningar.

Varenda restaurang är fullsatt.

Det var så jättegott på caféet vi valde sist och till så bra pris så det blev en repris. När vi fikat gick vi hem igen. I morgon ska vi ta en tur i motsatt riktning, då är det marknad i Argeles Sur Mer.

På andra sidan campingens staket, börjar en stig.

Efter en sen frukost klockan 11, gav vi oss iväg i jumpaskor.

Jag får svindel sa Birgitta

Jag får svindel, sa Birgitta, stå bara still sa jag.

Någon bor i kanten till den bergiga kusten.

Säkert blåser det inte varma vindar varje dag om man bor här.

En villaträdgård.

Vi vandrar förbi några makalöst vackra trädgårdar.

Sommarblommor.

De enklaste sommarblommor blir extra vackra med Medelhavet som bakgrund.

En större badplats i grannbyn.

Jag tycker vår lilla strand är mysigare.

Bergigt men så vackert.

Lite bredare väg då det gissningsvis, finns ett vattenverk insprängt i berget uppe på toppen.

En brant kust.

Detta är minst lika vackert som km långa sandstränder.

En större badstrand nedanför berget.

Vi klättrade inte ned från berget vi står på.

Ingen trängsel på stranden idag.

Vi såg på långt håll att vattnet är kristallklart.

Destination Table Point.

Här uppe till höger om detta bord, finns troligtvis ett vattenverk insprängt i berget.

På väg hem igen.

Vi bor längst bort i bild på Camping Les Criques de Porteils.

En vacker tistel växer bland stenarna.

När jag var barn och var bondpojk, var detta det värsta ogräs. Idag kan jag tycka de är vackra. Bakgrunden gör sitt till också.

Orientering på världskartan

Så nu är vi hemma igen, sitter och njuter efter promenaden med kaffe, vatten och glass.

Plats 48

Efter en blåsig natt, med slitningar i markisen, regn och åska vaknar vi strax före nio, till underbart solsken och klarblå himmel.

Plats 48.

Vi dricker vårt morgonkaffe och ett äter ett par kex, men ställer oss frågan. ”Vad är det som gör att vi trivs så bra här, mer än på någon annan plats vi gästat”? Är det utsikten, är det den gröna inramningen, är det vår lilla gård, inramad av en häck, är det terassen vi bor på, är det de vänliga människorna vi möter, är det de fina servicehusen? Svaret är nog att allt får högsta betyg.

Plats 48.

På andra sidan gatan, i det fina servicehuset till vänster, har vi allt vad vi kan önska och lite till.

Plats 48

En plats en gång, brukar jag tänka, jag vill inte ta bort det första kärleksintrycket till en plats. Här är det annorlunda, eller har jag blivit äldre? Jag skulle kunna komma tillbaka hit flera somrar framöver, om jag får plats nummer 48 på Camping Les Criques de Porteils på Franska Rivieran.

Ser du, sa Birgitta, att Michelin gubben på däcket i vår uteplats vinkar till dig? Nu vinkar Michelingubben, Birgitta & jag, till er alla vänner hemma och ut över världen. Vi har det så Jättebra och bara stortrivs. Det kan väl inte vara fel, att vara Nöjd?