Efter varje resa spolar vi rent i våra svart- & gråvattentankar i bussen. Vi kanske är alldeles för ambitiösa, vi borde lämna lite vatten kvar på botten i tanken. Bussen stod still i mer än ett halvår på grund av sjukdom och kanske fanns det små papperstussar kvar i tanken, som torkade till och gjorde att det blev stopp i avloppet.
För 10 dagar sedan körde vi knappt 60 mil på riksväg 23. Under färden på denna lite mindre väg skvalpade vattnet runt och gamla pappersrester lossnade troligtvis och lade sig som lock för avloppet.
När jag skulle tömma tankarna hemma på kvällen kom det inte en droppe svartvatten. Låt kranen stå öppen över natten, fick jag som ett gott råd, av min gode vän Jim och Concorde expert. På morgonen efter var tanken tom. När jag sedan skulle spola ur tanken kom det inte en droppe ur avloppet.
Efter detta har jag kämpat varje kväll i 10 dagar, men inte en droppe ur slangen. Jag har haft otaliga samtal med min gode vän, jag ringde Forsbergs som svarade att detta inte var deras problem. Jag ringde min Vvs firma i Tranås och mötte upp honom vid lunchtiden idag, men han stod maktlös efter flera försök.
Jag har lagt i diskmaskinstabletter, hällt i Häxans propplösare, Vvs firman hällde i sitt dundermedel och det kokade i vc stolen, men inte en droppe kom ut. Jag har kört småvägar upp och ned i timmar och haft kranen öppen, men inte en droppe kom. Jag har varit ute i garaget mitt i natten och kontrollerat, men utan resultat.
Jag fick rådet av min Vvs firma att åka till JRAB i Tranås. Där fick jag svaret att vi kan inte hjälpa dig, alla våra bilar är ute i Småland och Östergötland. Jag frågade om jag kunde köra och möta någon av dem.
Den enda bil som kan hjälpa dig är i Vadstena. Efter flera telefonkontakter möttes vi i Mantorp, intill Forsbergs tidigare anläggning. Denna bilen var fullt utrustad med extra allt. Små smidiga slangar med en rad olika munstycken, den kunde köra varmvatten, den kunde både spola och suga. Rätt som det var kom en papperstuss ned i hinken och sedan forsade 300 liter svartvatten ut. Tror ni att jag blev lättad.
När jag lämnade JRAB i Tranås, ringde jag upp Birgitta hemma på kontoret och talade om att jag skulle åka till Mantorp. Utöver dessa bekymmer med avloppet i bussen, kunde jag läsa på min Journal på 1177.se idag, om troligtvis ett 3:e cancerbesked i vänster njure. Allt detta blev för mycket, jag satt i bussen och storgrät.
Jag har en gammal skivinspelning sparad, Sorgen & Glädjen de vandra tillsammans.
Så är livet!
Matts Torebring 