Matts Torebring

Idag har jag äntligen haft mod, fått tid och varit frisk nog, för att genomföra en Datortomografi undersökning av tarmarna i min mage. Först hade jag 24 timmars förberedelse hemma och sedan tog undersökningen 3 timmar på Röntgen, Höglandssjukhuset, Eksjö. Detta var ingen lek. Alla tarmar måste vara helt rena och toabesöken var täta.

Under gårdagen fick jag inget äta, bara dricka litervis med klara drycker, samt dricka en massa kontrastvätska. När jag kom till sjukhuset, fick jag fortsätta att dricka ännu mera kontrastvätska under en timma. Sedan skulle jag vila i ytterligare en timma, innan det var dags för röntgen, som tog en hel timma till, totalt 3 timmar. Uppe på kamerabritsen fick jag ytterligare kontrastvätska intravenöst. Jag fick magen uppumpad genom en slang. Efter detta var jag helt matt, men min kära Birgitta var med och körde mig hem.

Efter 36 timmars avsaknad av mat, smakade denna smörgås, ”Stora Torget,” fantastiskt gott.

När jag var en liten bondgrabb i slutet av 50- talet, var det mycket roligare att köra traktor, än att gå på dass. Jag klarar mig till kvällen o.s.v. Samma sak blev det när jag körde långtradare, jag kör 20 mil till, magen får vänta. Under de sista åren har jag fått ta straffet. Konstant stopp i magen. Nu hoppas jag på denna utredning som jag kämpat mig till. Denna undersökningen scannar av njurarna, bukspottkörteln, urinblåsan, lymfkörtlarna, infektioner, tarmvred, kroppspulsådern, njurarna och lever. Fantastiskt!

Jag minns så väl hur ofta mamma poängterade, ”Tänk på din mage!” Nu får jag ta straffet för att jag aldrig lyssnade …

Efter ombyggnad av kyrkan i slutet av 90- talet, fick Aneby Kyrka detta vackra utseende.

Idag var familjen Torebring samlad till dopgudstjänst i Aneby Kyrka kl. 16.

Vilken glädje dag, Linus har valt att följa Jesus genom livet.

Endast en handfull av våra kyrkor inom Svenska Kyrkan har en öppen dopgrav. Aneby Kyrka är en av dem. Linus har gått i konfirmandgruppen inom Svenska Kyrkan, ett naturligt val där han har sina kompisar. Idag ville Linus gå dopets väg. Fantastiskt! Linus familj och farmor & farfar, våra ögon fylldes av glädjetårar.

Linus har valt den goda vägen!

Farmor & farfar är så stolta över vårt barnbarn Linus.

Linus fick en bukett med vita rosor och en bok skriven av Britta Bolmenäs.

Idag har Linus gjort ett depåstopp på sin resa genom livet …

Jag lyssnade till Britta Bolmenäs i programmet, God Morgon, TBN Nordic. Under en hel timma talade Britta med hela sin kropp och en fantastisk utstrålning. Naturligtvis var jag tvungen att skicka efter hennes bok. Boken innehåller en massa korta tänkvärda avsnitt, som t.ex. ”Gud är ingen flygvärdinna,” ”Gnällspikar,” ”Tillknycklad” och ytterligare 47 avsnitt.

Allt är inte kolsvart och mörker, Tack Linus för att du gav oss denna Glädjens Dag.

Lite resumé …

• Efter en cykeltur i slutet av juni månad 2023, såg jag en blodfläck på min t-shirt.
• Ett par månader senare gick jag till Vårdcentralen och fick remiss till en Hudklinik.
• I slutet av januari blev jag undersökt och fick remiss till Kirurg.
• I slutet av februari opereradas jag.
• I början av april kunde jag lägga av mina hängslen och ha livrem till byxorna utan smärta.

Idag kom ”bönesvaret” från Kirurgen, alla spår av Hudcancer är borta. Vad glad jag blev! Fantastiskt!

Men varför tog det sådan tid för mig att få den hjälp som jag måste få?

Nu har Birgitta drabbats av samma sjukdom … båda har vi fått såret i tidigare operationsärr.

Dessa plåster är fantastiska och klarar upp till 10 dagar eller mera inkl. dusch. Den sista månaden har jag fått plåstra om Birgittas på samma sätt som hon plåstrat om mig under ett halvår.

Idag fick Birgitta komma till Vårdcentralen med samma problem som mitt. Jag har sagt gång, på gång, stå på dig, så det inte går ett halvår igen som för mig. Hör och häpna, Birgitta får komma tillbaka nästan omgående och de gör en operation på Vårdcentralen i Byn, i slutet av denna månaden.

Så här skrev jag för en månad sedan …

”I september månad -23 sökte jag upp Vårdcentralen i byn. Jag fick en remiss till Hudkliniken i Nässjö. Först den ”26 januari” fick jag komma, efter det att jag gjort påtryckningar. Såret har uppstått i ärret efter min prostata operation för 3 år sedan. På hudkliniken tog man Biocept prov. Idag fick jag svaret. Jag måste opereras för Basalcellscancer …”

___________

Idag var det dags för operation. Jag hade förväntat mig en operationssal full med teknik som vid mina sista operationer, men så blev det inte. Jag fick ta av mig byxorna, kavla upp skjortan och hoppa upp på en vanlig undersökningsbrits och sedan kom en kirurg, en sjuksköterska och en student.

Efter lite samtal fick jag lokalbedövning och kände ingenting av operationen som tog en timma. Efter operationen fick jag se det som opererats bort på magen nedtill vänster. Det var inga små saker, minst stort som en stor tumme. Inom ett par månader får jag ett slutligt svar.

En solskenshistoria …

En av sjuksköterskorna frågade mig om jag har djur …? Är det allergirisker, frågade jag? Nej, nej inte alls. Vi har en Kissemiss till låns, som kommer då han är hungrig, svarade jag. Så berättade hon denna solskenshistoria, allt medan kirurgen opererade…

En dag under de kalla dagarna i januari månad kom en katt fram till deras bostad i Eksjö. Han fick mat av dem och en frigolitskiva att sova på. Den kissen hade ett chip och ägaren spårades till Jönköping, men ingen svarade i telefon. Det gick flera veckor, men till slut svarade familjen i Jönköping, som varit på långsemester utomlands.

De hade lämnat sin katt till goda vänner i Vetlanda när de reste bort. Då passade katten på att rymma. Nu hade den gått 1/3 av hela sträckan Vetlanda – Jönköping, 30 km av hela 90 km från Vetlanda – Eksjö -Jönköping. En överlycklig familj kunde hämta sin katt för vidare transport hem.

Jag glömde nästan bort att det var operation som gällde idag …

Under en stor del av det år som ligger bakom stod bussen still, jag orkade inte ens tänka på den. Jag tyckte t.o.m. att det ibland var otäckt att köra lilla bilen, om så bara till jobbet. Vi körde en resa efter sommaren på endast 10- talet mil, den gången till Motala. Sedan var jag hjärntvätt.

Sedan mitten av november 2023 (då jag fick min Pacemaker) är det en ny Matts, ja t.o.m. en så ny Matts att jag sätter på vinterhjulen i morgon fredag. På måndag får bussen en efterbehandling av Ditec och på onsdag kväll kör vi till Skeppsbrons lastbilsverkstad i Jönköping, för oljebyten på torsdag morgon kl. 7. Efter detta fortsätter vi till Lokstallarna i Hjo på ”Sportlov!”

Är inte detta ett Mirakel? Jag känner mig som den person jag var tidigare, fast kanske mycket ödmjukare. Är du riktigt frisk, ja den frågan kan vi ofta rikta åt lite olika håll, när vi möter människor med lite märkliga saker. Tycker ni att jag är riktigt frisk nu …? Jag frågade min kära hustru, vill du följa med på denna resan? ”Det blir jättetrevligt” fick jag till svar.

Ett fantastiskt minne från en guldkantad plats att fira på, Små Dalarö Gård, ett av kungabarnens inneställen i Stockholm. Mitt starkaste minne från denna gården var bastubadet och doppet i isvaken utanför, minus 15 grader. Eftersom allt var så fantastiskt trevligt, sökte vi oss sedan vidare till ytterligare 2 konferensgårdar med samma ägare, Fågelbrohus, Värmdö, (min 70 årsdag) och Krusenbergs Gård, Uppsala (Guldbröllopsdag).

Vilken fantastisk plats, Krusenbergs Gård, och så kungligt guldkantat det kunde bli. Efter den fantastiska middagen, satt vi här i stora salen under originalmålningen av Karl XII`s likfärd.

Denna gången firade vi hemma hos oss i all enkelhet, tillsammans med bara Niklas och hans familj. Jag bytte ut tabletter på bordet till röda och vek servetterna som hjärtan

Fem stora rosor för 50 år och en mindre ros för 5 år.

En ovanligt god smörgåstårta för 9 personer. (vi var 5 ätande) Det blev bara en liten, liten bit kvar.

Gästerna fick välja mellan kaffe, te, Kivik Lemonade, Franskt Granat äpple eller citron och julmust

Det blev inget över av denna tårtan heller, tårtfatet var så gott som rent efteråt.

Överröstar alla med sitt skratt på kontoret och hemma.

Så fantastiskt roligt det är, att få ha ett av våra barn och barnbarn, boende nära oss i byn och dessutom få arbeta ihop med hela familjen, samt fiska ock åka båt med Storfiskaren Linus.

Ett Jättestort Tack & Alla kramar i världen, till min kära hustru och till våra fantastiska barn. Utan Birgitta och våra barn, hade detta livets resa varit omöjlig.