Trots allt, det kunde blivit mycket värre…
Här trängdes jag på något vis ut, in i den vänstra filen.
Ni som följer Birgitta och mej, genom livets alla öden på bloggen, minns säkert vår semesterresa i år, fylld av strapatser, hela vägen bort och hem från Biarritz, Frankrike. Inte nog med detta, när vi kom hem låg det ett brev, från tyska polisen i Leverkusen.
Vägbredd 2.30. Husbil 2.40. Höga betongbarriärer.
Vi har haft brevkorrespondens med dem i tio dagar nu. I dag kom domen. Upplevelsen av att köra i den bredare filen och på något vis bli utträngd, in i den smala filen bredvid, var helt fruktansvärd, när jag såg att jag inte hade någon flyktväg. Allt hände på en enda gång, jag låg i filen för 2.30 bredd med vår husbil som är 2.40. Mitt livs chock i nya fina bilen.
Höga betongbarriärer på varje sida och smalare än i alla ”bomstationer”. Sträckan var 50 meter. Jag klarade balansera igenom bilen, utan minsta skada eller repa. Framför mig kommer en dam fram, med en stor flagga, som i ett race i Monte Carlo.
En stor bom fälls ned för min körfil. Bommen är säkert 70 cm hög. Damen vinkar ut mig åt sidan, till den breda filen igen. Tack Gode Gud vi klarade oss helskinnade! Här kan vi verkligen tala om vakt, men även största änglavakt!
Inte svårt att köra fel här.
I år har jag fått avsky för de tyska stora motorvägarna. Vägen över Köln, som jag har kört så många gånger, visst har det varit mängder av vägarbete, men aldrig som i år. Det är så nära kaos man kan komma.
Om jag förstått all text rätt, skulle jag ha kunnat fått en varning, om jag svarat på brevet inom en vecka. Brevet låg oöppnat hemma i fyra veckor. Hur kan man svara när man är bortrest? Varning var uteslutet. Jag fick i alla fall två val. Fortsätta att köra i Tyskland och ta 1000 € i böter eller två månaders körförbud i Tyskland och 500 € i böter. (5200:- SEK) Att välja bort Tysklandstrafiken i två månader var inget svårt val.
Birgitta och jag är både Glada & Nöjda. Vad hade det kostat, om bilen kommit emot betongbarriärerna? Nu blev det inte ett minsta lilla märke, på hela resan trots alla små trånga byar, gränder och skogsvägar. Vi fick den semester vi önskade, vi hade fyra veckors solsken, inte en krämpa, inte ett sår, inte ett plåster. Inte minsta lilla tendens till fel på bilen. Bara bilen var en enda stor semesterdröm. Ingen kan vara gladare än vi.
Har du glömt översvämningarna du skrev om?
Nej inte alls, men detta var en ännu värre chock, att komma in på en 2.30 väg med en ny bil på 2.40 och höga betongbarriärer..
Tur du ratta ”Herden” berömmande väl,inte kul o fått den skadad!
Visst är det tråkigt med böter,men det får man ta i vissa lägen!
Ha det gott/Varm SommarKram
Jag tror att det var den Gode Herden, som höll sitt beskydd över oss. Det ska inte gå att komma igenom oskadd genom detta, men det gjorde vi.
Kram på er båda
Åh vilken mardrömssituation att befinna sig på en för smal väg inramad på det viset. Underbart att du rattade bilen så väl och att både ni och bilen är oskadda efter er semesters trapatser.
Detta sitter inristat i min hjärna så länge jag lever. Glömmer jag detta, är jag inte frisk längre, så chockartat var det med nya bilen och de höga betongbarriärerna.
Det var minsann skickligt att klara av att köra på ett vägavsnitt som är 2,3 m brett med en husbil som är 2,4 m bred. Tyskarna har tydligen några extra cm på varje sida. Usch, vilken hemsk upplevelse.
Detta var en mardrömmarnas mardröm. Den kommer alltid ligga kvar på närhinnan. Det var änglavakt att jag klarade mig igenom oskadd.