Matts Torebring

Ett stort stycke sylkvasst järnskrot satt i däcket.

Hemkomna från Askersund, pumpat ur gråvattnet på tappen, fyllt diesel i tanken och backat in på vår egen ställplats hemma, men vad är det som låter? Jo i det bakre däcket av boggiehjulen, blåser det som ur en tryckluftpistol. Jag kände med handen hur det blåste och fann direkt ett stort stycke sylvasst järnskrot sittandes i däcket.

Jag har kört bil yrkesmässisigt och privat, säkert mer än 200 000 mil, men bara haft punktering på ett framdäck på en långtradare, vad jag kan minns. Jag har sett hundratals bilister stå utefter autobahn ner igenom Europa, med punktering på sina bilar. Måtte det inte hända mig, brukar jag tänka.

Nu backade jag in på min egen ställplats hemma på gården, och då hände det. Tala om tur eller otur, jag vet inte vad man skall kalla det. I garaget stod min domkraft, oanvänd sedan säkert tjugo- talet år. Den rörde sig inte ur fläcken så det blir att knacka på dörren till Däckservice, Aneby, i morgon bitti på väg till jobbet.

Till bilen finns ett kompressorpaket att starta upp och att använda vid dessa tillfällen. Jag har aldrig studerat närmare, men skulle tro att det är någon vätska som tätar samtidigt. Det var väl tur att det hände hemma.

Brownie 10 år maj 2003 fick en cykelkärra av sin husse. Foto Mikael Marbenius.

Här cyklar vi alla tre från Gränsö utanför Västervik in till stan, cirka två till tre km. Brownie litar helt på sin husse och sitter still i sin cykelkärra. Roligast var nog när vi cyklade förbi Hamnkrogen i Byxelkrok på Öland. Några överförfriskade grabbar som satt på uteserveringen ropade för full hals, ”Heja Hunden”.

Här vilar Brownie i en urna i min trädgård sedan sex tillbaka.

Hon fick gå lös i nästan alla sammanhang, inte minst i skogen. Hon jagade ”harajössar & rådjur” ett hundratal meter, sedan kom hon tillbaka till husse och sa, ”De springer så fort så jag bryr mig inte om dem”. Brownie var den mest trogna vän någon kan få. Vi pratades vid hela dagarna, hon var med på jobbet varje dag, vad vi än gjorde var hon med.

Vi sov två nätter på Gränna Hamnparkering.

Det har varit så mycket hemma i år,  utan att jag riktigt hunnit med att uppleva alla knoppar ute i naturen. Helt plötsligt bara stod våren utanför dörren och väntade. Förra året var Valborg en riktig långhelg, så blir det inte i år.

Vi bestämde oss för två nätter i Gränna, sedan hem tidigt söndag morgon för att stå för kyrkkaffet i kyrkan, sedan tar vi husbilen till Eksjö, åker hem måndag morgon och jobbar, far tillbaka till Eksjö och eldar Valborgsmässoeld och stannar där till tisdag kväll.

Fika på Haglunds Konditori i Gränna.

Nere på Hamnparkeringen var det ganska svalt, men inte här upp på Brahegatan i centrum. Aldrig Gränna utan att fika på Haglunds Konditori.

Visingsö nästan glöder, sett från solnedgång i Gränna hamn.

Det är lördag kväll och mörkt ute, när jag smyger ut med kameran.

En vitsippsbacke ned mot sjön Hunsnäsen i Eksjö.

Vi tar båda bilarna med oss till Eksjö Camping. Detta för att vara med på Valborgsmässoelden på måndag kväll och att ha husbilen i säkert förvar när vi åker hem måndag morgon för att jobba.

Dansbanan "Koporten" vid sjön Hunsnäsen.

En midsommarafton för tjugotalet år sedan bodde vi på Eksjö Camping en midsommarhelg. Före allsångskvällen på terassen gick vi motionsslingan med vår hund Brownie. Strax innan vi passerat ”Koportens Dansbana” stack vår hund och rullade runt i en alldeles färsk grönaktig komocka. Birgitta och jag var klädda i vita byxor och vit skjorta.

Mitt emellan Koporten och Eksjö Camping gick jag ut i sjön Hunsnäsen i bara kalsingarna och tvättade Brownie ren. Mina vita kläder hängde på grenar i träden. 250 meter åt öster spelades, ”Det var dans bort i vägen” och på väster sida om mig 250 meter bort spelades ”Pärleporten”. Allt i en enda salig blandning.

Linus kom och hälsade på oss på campingen efter jobbet.

Det är jätteroligt att köra husbil pappa, sa Linus, vårt äldsta barnbarn.

Kan inte blir mer perfekt Valborgsmässofirande än så här.

En underbar vårdag, aktiviteter för alla åldrar, grillad korv, glass, kaffe, musik, sång, vårtal, hoppborg för de minsta, äventyrsgolf, en vacker brasa i slänten ned mot badplatsen och en riktigt stor publik. Allt detta på Eksjö Camping.

Birgitta och jag hämtar vår nya Kabe på fabriken i Tenhult maj 2010.

För ett år sedan bjöd jag på tårta på jobbet. Då passerade min blogg 50 000 besök.

Idag har jag passerat 87 400 besök. Det blir 719 besök varje vecka året runt.

TACK alla bloggvänner som läser och kommenterar, Det är så Jätteroligt!