Hyltena Nattparkering söder om Jönköping.

Äntligen har vi kommit i rullning igen. Visst är det lite kallt ute, men bara 12 – 15 minusgrader och mycket stelnar till, men när vi vaknade idag, hade vi +27 grader inne och underbart varmt och gott på hela golvet. Vi har hunnit med jättemycket, provkört Hyundai ix35, (kärlek vid första ögonkastet), varit på Scandinavian Foto i Bankeryd och köpt ett nytt objektiv, Ekholms Färggross och tittat på tapeter till gästrummet, kollat garderober och fikat på Ikea samt storhandlat på City Gross.

Vi hade fönsterbord på Ikea restaurangen och hade utsikt över hela bilparkeringen. Det var bara vi, som var där med husbilen. Som ni förstår har vi fönsterbord även ute på Ställplatsen i Hyltena. Under natten hade vi sällskap av en Kabe husvagn från Danmark. Det finns inte så många ställplatser med el att välja på denna tiden på året. Inom vårt närområde känner jag bara till Hyltena (söder om Jönköping) Mantorp (söder om Linköping), Herbeta (norr om Linköping), samt Hult (öster om Eksjö).  Tipsa oss gärna om ni känner till flera ställplatser med el, upp till 10 mil runt Aneby.

Ps. Bilden är tagen med mitt nya Canon 50 fast objektiv. Det känns riktigt bra med full skärpa över hela bilden.

Camping Cheque.

Idag kom den, Camping Cheque boken. Vi hade både denna och Acsi Camping jämsides och jämförde förra året. Vi gillar Camping Cheque boken bättre på grund av mer omfattande beskrivningar av campingar. Framför allt kan man läsa ut om det finns wireless wifi. Finns inte detta, trivs inte Matts Torebring. Har man tur kan man hitta en bra campingplats för en spottstyvel med Camping Cheque. Naturligtvis är boken en del och datorn den andra delen.

På grund av just ofta bristfällig wifi, undviker jag Italien sedan fem år, eller om det finns till mycket höga kostnader. Hur jag än vrider och vänder på kartan, tittar på de få länder jag inte besökt, längtan till Spanien tar överhand. ”I need Spain”. Välkomna att hälsa på oss på Costa Brava kusten eller kanske Franska Rivieran i sommar en vecka före midsommar.

Sommaren 2011 - största händelsen.

Lite nyhetstorka denna helgen, husbilen lämnad på årsservice hos Öggestorp Caravan och Birgitta & jag var i Nässjö och småhandlade lite. Nu kommer längtan till Sydeuropa, bara starkare för varje dag.

Jag fick Photoshop Lightroom 3 i julklapp och sitter med det programmet kväll efter kväll för att träna och och försöka lära mig, men det är inte enkelt. Jag köpte boken med samma namn, skriven av världsfotografen David duChemin. Författaren skriver, att detta är det program, han använder till 95 % av sina bilder.

Boken Photoshop Lightroom av David duChemin

Om du köpt denna bok, skriver författaren, för att kunna skruva på dina bilder, har du köpt fel bok. Denna boken (260 sidor) handlar istället om vad vill du säga med din bild och vad talar rösten i bilden, som du visar.

Min bid från La Linéa de la Concepcion, på gränsen till Gibraltar, allra längst ned i södra Spanien, skulle jag nog kunna tala om en hel kvart. Vi har parkerat husbilen på en säker plats, till höger i bild, innanför stenmuren. (Bilden är inte redigerad)

Vi började gå fram till Gibraltarklippan och det lilla Engelska landområdet. Det såg ju så nära ut… Efter två och en halv timmas vandring var vi framme. Tur att det var bara + 28 grader den dagen.

Efteråt tänker jag ofta, blicken var så smalseende under tankearbetet att komma dit, hur är vägarna, finns det bra camping att övernatta på, mest stöldutsatta platsen i Europa samt avståndet, 370 mil från hemma. Nu i efterhand funderar jag dagligen på, varför hälsade vi inte på hos aporna på berget, varför tog vi inte båten till Marocko?

Tänk om bilden kunde tala, och ge rösten till bilden tala om allt som döljer sig…

Jag jobbar vidare.

- Man ska skicka den vidare till fem bloggar som har färre än 200 följare och låta dem veta detta, genom att lämna en kommentar hos dem.

Ingen svår uppgift, eller hur? Ändå var det jättesvårt att välja fem bloggar.

Bland alla jag gillar väljer jag att skicka award vidare till:

Lennart Nilsson Photo & Husbilsliv

Ninnis Lya

Vårt Husnilsliv

Lena & Jan Blogg

Vår Husbilsblogg

Vi gav oss ut en runda på två och en halv timma runt om Aneby. Detta för att titta på de, som utmärker sig mest med julprydnader i trädgård och på hus. Det första vi mötte och fick sällskap med var månen.

För mycket färger och det mesta finns uppe hela året, så nej tack i min smak.

Alldeles för nära gatan för att det ska göra sig, nej tack för min del.

På minst sagt krokiga vägar och nittio graders svängar i massor, är vi på väg till Skavarp utanför Rydsnäs.

Belysningarna var släckta i Skavarp i afton.

Här brukar mästarnas mästare finnas, med mängder av strålkastare och belysta träd. I kväll var det inte tänt.

Christer & Anita Boafall Aneby.

Christer brukar vara den eviga tvåan efter Skavarp. I afton blir han nummer ett. Huset är väl inbäddat i frostiga björkar och det finns enhetlighet och harmoni i all belysning, figurer och konstverk som Christer sätter upp.

Här bor Christer & Anita i Boafall, Aneby.

Christer är god vän till oss och medarbetare i företaget sedan många år. Jag förstår inte hur han hinner med ett hektiskt jularbete på jobbet, skogsgård och att sätta upp alla julprydnader. Det är beundransvärt och vackert.

Hemma hos oss.

Visst tycker jag det är roligt att sätta upp måttliga mänger  med julbelysningar och låter det vara klart på en halv arbetsdag. Mina konstverk syns inte så väl på grund av all grönska runt huset. När jag släcker ned den, har jag ändå 36 ljuspunkter med 220 v ström som lyser upp runt vårt hus. Jag har relästyrda 220 v uttag på otaliga ställen i trädgården och skulle kunna ha mera julprydnader om jag hade tid.

Mina hjortar springer på norra väggen.

Två hjortar drar släden på friggeboden.

Ställplats Mantorp

Äntligen har vi kommit loss från all julstress och inventering före nyår och kommit hemifrån. Detta var mer än efterlängtat då vi inte varit ute sedan Allhelgonahelgen med husbilen och knappt varit utanför kommunens gränser med lilla bilen heller.

 Vi hade tänkt stanna en natt i Mantorp. Nu var det så uppstädat och fint på ställplatsen, att det blir nog tre hela nätter vi stannar här. Det är så tyst och skönt och vi bara njuter. Nu har vi vaknat upp till en kall men solig dag.

Nu har vi varit i vår favoritaffär, Citygross.

Vi gick den knappa kilometern upp till Citygross, väl utrustade med en stor ”backpackers”. Oj, det var nog minst 20 kg i den samt två lättare kassar i handen och en ny stor dörrmatta under armen. Skönt att röra på sig lite i solskenet.

Jag älskar Citygross, bara riktiga märkesvaror och inga ”private label”. Går inte ens att köpa minsta lilla sak, utan det skall heta ICA, Willys, Biltema eller liknande, jag blir så trött på det. (Coop har säkert likadant, men dit går jag aldrig av ”ideoligiska” skäl). På Citygross hittar jag det jag vill ha. Jag vill inte äta gurka som heter ICA och så vidare.

Grillfest med vår nya Cobb grill.

Solskenet inbjöd till att tända vår nya Cobbgrill. Detta var nog rekord för vår del att grilla trettondag jul.

Nygrillade karrékotletter och potatisgratäng.

Gissa om det smakade gott. Nu är våren och sommaren snart här igen, när första grillningen är avsmakad för i år.

Gott Nytt År alla vänner

Med denna enkla bild från entrén hemma där vi bor, vill vi önska er alla allt gott under det kommande året.

Nyår är så underbart skönt, ingen stress att bli klar med allt när man kommer hem från jobbet, bara sitta ner och må gott. Nu är 2011 lagt till handlingarna och ett nytt spännande år väntar.

Det kom en bok i brevlådan...

En kväll när jag kom hem i julveckan låg det ett tjockt konvolut i brevlådan, adresserat till Matts & Birgitta Torebring. Jag öppnade och förstod först ingenting. Boken var skriven och signerad av Ann-Marie Göransson. Inne i boken låg även ett ganska långt brev. Så slog jag upp boken och läste signeringen. ”Tack för alla inspirerande, motiverande och uppmuntrande  samtal i Frontignon sommaren 2010. Nu först föll poletten ned…

Sommaren 2010 bodde vi cirka tio dagar på Camping Les Tamaris på Franska Riveran. När vi bott där drygt en vecka fick vi se en svensk registrerad bil. Vi går fram och knackar på, sa jag. Vi var pratsjuka helt enkelt, efter två veckor utan att  se en svensk. Vi möttes av en familj från Lund. Ann-Marie, som skrivit boken, Psykiatri 1 som nyss kommit ut, är lärare i psykiatri, vid ett gymnasium i Lund. Även hennes man jobbar inom skolan. Vi blev sittandes i flera timmar och bara pratade. Våra vänner som återvänt till denna plats i över 10 år, hade bara mött en svensk familj tidigare under alla år. Hur har ni hittat hit, frågade de?

Jag har skämtsagt sagt att i mitt nästa liv ska jag läsa psykologi, för att lära mig varför vi människor tänker så olika. Vi hade hur mycket som helst att prata om och tiden bara rann iväg. Så kom denna bok, som ska bli jättespännande att läsa. Vilken överraskning det blev, vad roligt att få återkoppla till vänner man träffat på våra Sydeuropa resor.

På jobbet pratar jag ofta om att det svåraste ordet i svenska språket, samt även för Statens Järnvägar, (när det blåser och snöar) det är ordet kommunikation. Var det så du menade, jag gjorde så i stället, nej så tänkte inte jag och så vidare. Begreppen blir ännu vidare när jag läser en beställning på jobbet som kommer från vår näthandel. En kund skrev första veckan i november i år …”Jättebråttom leverans, så jag hinner slå in paketet som julklapp” en kund i Norrland beställer i julveckan och jag talar om för kunden, detta paketet hinner inte fram till julafton. ”Int gör de nå´t, det är int brått å vi stim int”, sa kunden.

Kanske får jag svar i boken varför vi tänker så olika. Jätteroligt att det kom en bok så spontant, ska bli stimulerande att läsa den.

Ett Jättestort Tack Ann-Marie för boken, det var så otroligt roligt att få den från vänner man träffat. Det är sådant som gör husbilslivet ännu roligare.

God Jul Mormor & Morfar önskar Oliver.

Så blev det till slut julafton, julruschen som började i somras på jobbet, allt slit och massor av jobb är över, nu har  barnen och barnbarnen med familjer kommit hem och det är jul på riktigt.

Vårt riktiga julbord hemma på julafton.

Duka inte fram så mycket mat sa jag till Birgitta, vi orkar inte äta upp allt, ändå är kylskåpet proppfullt när alla är mätta.

Här står varmrätterna.

Det var trevligt med portionsformarna från UuniKokki, Arabia, fyllda med en krämig och god Jansson, gjord av min kära hustru.

Tomten kommer.

I år köper vi inga julklappar, sa Niklas…när julafton kom, bar han in lass på lass och fyllde ett berg av klappar i vardagsrummet. Visst är det roligt med julklappar, inte minst för våra små pojkar, två år gamla.

Linus fick bland annat en ny fjärrstyrd grävskopa.

Som jag skrivit tidigare i bloggen, jag hade en bakplåt att leka med som liten. Det blev en hopsnickrad lastbil med tippfak av denna. Roligast för Linus var nog ändå en verktygslåda från pappa med en riktig hammare, mejslar, måttband, vattenpass och skiftnyckel. Han släppte den inte ur blicken på hela kvällen. ”Min verktygslåda bär jag hem själv”, sa Linus när det blev hemdags.

Oliver fick bland annat en brandstion.

Med god hjälp av mamma Candra byggde Oliver en brandstation och brandbil. Så plötsligt var det inte roligt längre och Legobitarna flög omkring i rummet.